Logga in
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 66-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor i medicin vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Historien om en historia

Vetenskapsradion Historia fyller tjugo år i dag!

Varma gratulationer på födelsedagen!

Framgången är till stor del Tobias Svanelids förtjänst. Och - förstås - det stora intresset för historia hos ”den intresserade allmänheten”. födelsedagen

När vi beslöt att prova honom som programledare var det först i sällskap med ”en riktig historiker”. En i och för sig duktig person som forskade på Idrottshistoria.

Men efter bara några program stod det alldeles klart att Tobias klarade sig  utmärkt på egen hand.

Det naturligtvis inte heller det första historiska radioprogrammet som sändes. Själv minns jag också bråket kring dessa tidiga program. Redan då mullrade det i debattleden om att historian i skolan skulle skäras ned. Samtidigt var inte kritiken nådig mot Herman Lindkvist när han började popularisera ämnet. Vetenskapsradion hade sänt Historiska Klubben redan på 1990-talet. En titel som senare togs över av en annan programledare.

Min ide när jag började som redaktionschef 1992 handlade från om att bredda begreppet ”vetenskap”. Därför startade jag både ”Vetenskapsradion Historia” och ”Vetenskapsradion Samhälle”.

Den senare varianten kom senare att döpas om till Vetenskapsradion Humaniora och leddes så småningom av Urban Björstadius. Tyvärr kom den programpunkten senare att läggas ned, vilket lett till att forskningen inom detta område varit dåligt bevakat i svensa media.

 

SR var vid den här tiden licensfinansierat och vi levde med ständiga besparingskrav. Att under den ekonomiska pressen starta an rad nya program var inte alltid lätt.

Trots det så lyckades vi starta en rad nya programpunkter. Inte minst de dagliga nyhetssändningarna av vetenskapsnyheter på morgonen. Radiolyssnandet var vid den här tiden helt styrt av tablån och alla undersökning visade att det var på mornarna som svenskarna lyssnade på sin radio.   Maktkampen på SR då handlade om fördelning av resurser mellan den gamla riksradion och lokalradion.  Vetenskapsradions situation var extra komplicerad eftersom vi enligt riksdagsbeslut hade flyttats ut till Uppsala. En flytt som jag som ny chef fick utföra. Vi passade liksom inte in i organisationsschemat vilket alltid orsakade huvudvärk hos centralekonomerna i Radiohuset.

Under en av många omorganisationerna beslöts att SR skulle köpa in fler program. Det medförde att många duktiga radiopersonligheter startade eget och blev frilansare. Tobias Svanelid och Urban Björstadius var två av dem. De startade bolaget PRATA.  

 Som ofta tog teknikutvecklingen över, det blev ingen DAB-radio trots en stor satsning ifrån dåvarande radiochefer.  Istället kom radio via nätet. Även här var vi först på Vetenskapsradion! Tack vare duktiga medarbetare och intresserade tekniker låg våra sändningar ute på nätet långt innan någon annat radioprogram.

Nå, allt detta är nu historia.

Och att göra radio är ofta att skriva i luften.

Grattis Tobias och Urban! Och till professor Dick Harrisson som svarat på lyssnarnas frågor under många år!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rapport från en lång karantän

Tolv veckor! Så länge bör sådana som jag hålla oss isolerad för att undvika Covid19. I vart fall enligt BBC. I Storbritannien får nu personer i känsliga grupper ett sms eller brev med de budskapet. Överst på listan över sådana kategorier står ”organtransplanterade”.

Någon sådan informationskampanj lär vi inte få se här.

Så jag tänker inte vänta på vad den svenska expertmyndigheten kan tänkas komma fram till. Jag fortsätter min karantän. Men istället för fyrtio dagar blir den nu tre månader.

I dagens Svenska Dagbladet uttalar sig förre statsepidemiologen Johan Giesecke hoppfullt och konstaterar att ”det värsta kan vara över i maj.

Om nu detta tillfredställer önskan om ett fastslaget datum som en tongivande ekonom kräver vet jag inte. Personligen så tror jag inte att viruset bryr sig så mycket om datum.

 Jaha, där rök den här våren. En årstid som jag ser fram emot mera för varje levnadsår. Våren då naturen vaknar till liv. Den svenska våren som i någon mån kompenserar för det långa mörkret.

Men som vanligt är ingenting säkert. Ingen vet hur den här pandemin utvecklar sig. Och i den osäkerheten ligger förstås också att det kan gå bättre än väntat.

Som jag skrev för några veckor sedan så är det fortfarande mycket vi inte vet om SARS-CoV-2.

Vi vet inte heller om Sverige står för en utveckling som den i Italien eller den som i Sydkorea.

Man bör självklart lyssna till de som vet. Men även experterna är oense om vilka bedömningar man skall göra utifrån ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Tove Lifvendahl skriver klokt i samma morgontidning om detta:

”Men vetenskapen då? Det där ampra rådet Lyssna på forskarna! som hörs då och då. Det är en smula naivt uttryckt, eftersom vetenskapen till sin natur inte är en konsensusbransch. Inom somliga discipliner finns erkända fakta som det kräver avsevärda insatser för att försöka motsäga, men är man en sann vän av vetenskapens väsen bör både försöken till motbevisning, framgångarna och misslyckandena bejakas – som allesammans gör att vi vinner mer förståelse.”

 

Somliga tycker att vi skall ”tiga och lyda”, men då glömmer de (?) att vi lever i en demokrati med yttrandefrihet. Även i dessa tider.

Att angripa enskilda experter som Anders Tegnell är självfallet ovärdigt, men det måste samtidigt vara tillåtet att kritisera myndigheternas eller politikernas beslut.

En viktig uppgift för Folkhälsomyndigheten är att försöka förutse risken för smittspridning. Det uppdraget verkar man inte klarat felfritt den här gången.

När allt det här är över bör man utreda om man kunde gjort annorlunda. Så förstår jag fortfarande inte varför man inte satte resenärer från Italien i hemkarantän?

När allt det här är över kan man kanske också se vilken strategi som var den mest framgångsrika. Att försöka stoppa all smitta så effektivt som möjligt eller att tillåta en sakta spridning i befolkningen? Om man nu någonsin hade något val.

 För den vanlige medborgaren gäller det också att välja rätt. Att ta det här på allvar. Ingen är odödlig och alla har ansvar för sina val

Att hålla sig undan sociala sammanhang, att tvätta händer och att hjälpa varandra så mycket det bara går.

 

Hur vi sedan skall få igång världsekonomi igen är en hundramiljardfråga…

 

 

 

En test av tilliten

Testa, testa och testa säger chefen för WHO (Världshälsoorganisationen).

Samtidigt ställs samma enkla fråga varje dag på den numera obligatoriska presskonferensen ( jag höll på att skriva dagens Tegnellmen i dag var han ju inte där.)

Varför testar ni inte folk? Åtminstone de som arbetar inom vården? Så vi vet.

Svaren är svävande och den heta potatisen bollas mellan de tre vise myndighetspersonerna. "Det låter som en bra ide', säger till slut Socialstyrelsen.

Men här i Uppsala testas inte ens vådpersonalen. Det visar den undersökning som SVT gjorde igår. Och så är det på flera håll i Sverige.

Det låter som en riktigt dålig ide´.

Varför är det så?

Finns det inte några tester?  Vad gör i så fall Socialstyrelsen och andra ansvariga åt det? Finns det verkligen inget företag här i Uppsala som snabbt kan leverera sådana?

Eller finns det inte nog med personal att analysera dem? Men om personalen testades kunde flera kanske arbeta med det?

Det vore bättre för alla att köra med öppna kort. Inte minst för att inte skapa ytterligare oro och panik.

Och för att de som arbetar i vården nu - och under virusfria vardagar- är hjältar som behöver allt stöd de kan få.

Den pågående pandemin är en grym test av vårdapparaten. En test som borde resultera i en upprustning till en nivå som är human, inte bara kvartalsekonomisk.

Se till att bygga upp flera intensivvårdplatser nu!

Bilden kan innehålla: text

För övrigt har jag - som en typisk riskperson - hållt mig hemma i över en vecka. Det går alldeles utmärkt.

Tack alla ni som ställer upp och försöker få ned takten på smittspridningen.Tack till personalen på Ackis! Tack till försvaret som sätter upp ett fältsjukhus på Ärna!

Skäms ni som är osolidariska nog att sätta er själva först. Hamstertroll! Och att gamla kloka människor kan vara så barnsliga

Virus och vardag

Rapporteringen om Covid19 är nu så överhettad att det knappast känns meningsfullt att skriva om "corona"längre.

Till er som tycker att " det går så fort nu", jo, det är så en pandemi ser ut.

Till de som önskar "panik" för att det skall "hända något", var så god! Nu får ni se panikens fula tryne länsa butikshyllor på toapapper (!) och hur friska människor tar vårdplatser från sjuka.

Och alla dessa nya experter. Heder åt Erik Helmersson på DN som i SR:s Godmorron Världen i dag svarar att "han inte vet".

Sverige är INTE landet lagom. Så har vi fortfarande ett relativt stort förtroende för myndigheter och politiker. Frågan är hur denna så värdefulla tillit kommer att påverkas av den mediacirkus som nu utspelas? Än så länge tyder undersökningar på att vi fortfarande litar på experter. I vart fall i den här frågan.

En sådan fd expert som nu citeras på flera håll är Annika Linde. Hon var tidigare statsepedimiolog . Hennes reflektioner är värda att lyssna på. Vad hon säger är att om man skulle låta viruset härja ibland barn och friska vuxna  så skulle de bli immuna. Det skulle bygga upp en immunitet hos stora delar av befolkningen som skulle bromsa spridningen.

Om man samtidigt lyckas skydda de multisjuka och de gamla kunde man (kanske) få ned dödstalen.

Låt oss hoppas att de som har ansvaret väljer att lyssna till rätt experter. Förtroendet för Anders Tegnell &Co är fortsatt stort, men när han börjar göra politiska bedöningar som handlar om "jämlikhet" blir jag lite bekymrad. Politiska bedömningar bör göras av politiker. Att sedan politker bör hörsamma vad de som kan frågan säger är en anna sak.

Mycket tyder också på att Sydkorea hittils varit mest framgångrikt på att kontrollera pandemin. En del av framgången verkar vara många tester. Finns det tillräckligt många sådana i Sverige?

Slutligen, Covid19 passar så skrämmande väl i det rådande medialandskapet. Det är som en figursydd nyhet som ständigt producerar nya siffror och nya dramatiska beslut. Vilket land "stängs" idag? Och alla kan vi tycka eftersom ingen vet exakt hur det kommer att gå. Men den gamla sanningen att alla har rätt till sin åsikt men inte till sina egna fakta gäller även här.

Mera vardagliga dödsorsaker har inte en chans på löpsedlarna.För bara några veckor sedan hade den utmärkta tidskriften Forskning och Framsteg det här omslaget.

Då handlar det inte om något virus utan om en rad motståndskraftiga bakterier. Livsfarliga och osårbara. Men de har blivit för vanliga. Vardagsdöden är ointressant. Den säljer inte.

 

Från karantänen.

 

 

 

 

En ihålig beredskap

Vår beredskap är inte god. Vår beredskap är bedrövligt dålig.

Detta elände är resultat av en lång och högst medveten nedrustning av den goda beredskap vi faktiskt haft.

Bakom den finns en tämligen bred politisk överenskommelse. Det kalla kriget blev lyckligtvis aldrig hett och därmed lades både försvaret och civilförsvaret ned. Bergrum såldes ut och nästan alla olika beredskapslager försvann. Här fanns sjukhus och här fanns medicinsk kapacitet.

Hade det här virusangreppet kommit på 1960-talet så hade det funnit både respiratorer och militär personal som nu kunnat sättas in.

Nu är de bortrationaliserade. Nedrustade.

Sanningen är att vi har förskräckande få intensivvårdplatser. (Det beror i sin tur på det märkliga förhållandet att vi i Sverige har gott om utbildad vårdpersonal men ont om vårdplatser. Att de sedan inte arbetar på golvet är en annan och tråkig historia)  

I stället för inhemsk beredskap har vi valt att lägga ansvaret för nödvändig utrustning utomlands. Upphandlat. Och nu står socialministern där och låter arg och besviken över att leverantörerna prioriterat de egna länderna.

Vad hade hon trott?

Statsministern tycker som vanligt att detta är ”oacceptabelt” och menar att de andra länderna borde följa ingångna avtal. Lycka till!

Inget av detta ger oss någon nödvändig skyddsutrustning.

När skall vi äntligen lära oss?

Ännu finns inget vaccin mot Covid19. Men det kan komma. Liksom antivirala medel som har effekt. Då borde vi ha haft en egen kapacitet att producera sådana. Det har vi inte.

Som jag tidigare skrivit, är det något vi borde lära oss av pågående pandemi så är det rusta oss inför nästa angrepp. För det kommer. Det vet vi.

Att statsministern uppmanar oss att ta vårt ansvar och tvätta händerna må väl vara en god sak.

Bättre vore om han istället för att två sina händer, visade lite handlingskraft och satte igång arbetet att för att rusta upp vår beredskap igen!

För här tror jag inte att vi kan "lita på marknaden"

 

Det här är ett POLITISKT beslut.

Av samma prioritet som att äntligen få fram nya antibiotiska medel.

 

I karantän

Nu kommer nyheterna om Covd19 lika tätt som världens börser faller. Panik är bara förnamnet och USA:s president har gett den ett ansikte. Det är ingen vacker syn.

Här i landet sprider sig viruset nu i Stockholm, därmed är KRISEN här. Ingen vet egentligen hur länge vi får drar med SARS-CoV-2 och hur allvarliga dess verkningar blir. Vad vi vet är att vi inte vet.

Det gäller inte minst vilka åtgärder som med facit i hand visat sig ha varit effektiva. Vi kan utifrån tidigare erfarenheter anta en rad sådana, men ingen vet säkert. För vi vet inte tillräckligt om just det här viruset – ännu.

Vi kan snegla på andra länder och gissa om de hanterar det oväntade bättre än vi, men vi vet inte säkert.

Just nu kan det verka som att vi varit för långsamma, att vi dröjt med drastiska beslut allt för länge. Så kan det mycket väl vara. Svenska politiker och svenska myndigheter är inte kända för att vara snabba på tangenterna. Att -  å andra sidan - slå till med ett inreseförbud som herr Trump gjorde i dag är bara  korkat! Förhoppningsvis kommer det lilla viruset att hjälpa till att avslöja hans upprepade lögner och oförmåga att styra ett stort land. Utbrottet skulle i i så fall föra något gott med sig.

En mindre, men inte helt oväsentlig lärdom i Sverige kanske skulle kunna bli att vi inte behöver hålla alla dessa självgenererande möten och därtill genomföra de flesta av dem vi ändå häller digitalt? En halvering av antalet möten skulle kanske kunna få fart på ekonomin igen?

Nej, i dagsläget är det svårare än någonsin att förutse framtiden. Det bör dock inflikas att detta inte är Spanska Sjukan. Eller Digerdöden. De flesta kommer (nog) att klara sig alldeles utmärkt.

Bilden kan innehålla: text

Äldre och multisjuka kommer dock att dö. Sådana som jag. De senaste två dagarna har jag precis undgått att möta personer med smitta. Åtminstone tro jag det. Därför kommer jag nu att gå in i en slags frivillig karantän och undvika offentliga platser, resor och möten.

För även om panikturbon är skadlig så är detta "ingen vanlig förkylning. Och man kan inte vaccinera sig mot Covid19.

Och här vill jag gärna citera professor Björn Olsen på Uppsala Univeristet som i ett nyhetsbrev skriver :

Det liknar inte på något sätt en vanlig influensa. Det kommer att slå väldigt hårt mot de äldsta och svagaste och vi lever i ett samhälle som vill skydda dessa grupper. I debatten hör man ibland: ”Det drabbar ju bara äldre och sjuka”, men i den meningen ryms en enorm cynism. Tänker vi så kan vi lika gärna lägga ned den svenska sjukvården."

Det är också tänkbart att vi kommer att få se en annan grupp av avlidna på grund av Covid19, de vars immunsystem reagerar väldigt stark på angreppet? Den som lever får se.

Ordet karantän lär komma ifrån de fyrtio dagar som besättningar på ankommande båtar skulle isolerade när de anlända till Venedig. I dag sitter hela Italien i karantän!

Men i längden är det givetvis omöjligt att undvika viruset.

Det kommer president Trump också att få erfara. Liksom Xi Jiping och herr Putin.

På så vis är pandemier demokratiska.

Men när det sedan gäller möjligheterna att ta hand om de som blir smittade är orättvisorna som vanligt monumentala i vår värld.

( På tal om diktatorn Xi Jinping så försöker nu maktapparaten i Kina att mörka var viruset uppstod. Bara därför borde vi kanske kalla det för Wuhangviruset?)

Hur bra svensk sjukvård klarar det här virustestet återstår att se…

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder66 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom, dr.h.c. medicin och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se