Logga in
Logga ut
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Hostan ifrån helvetet

I dag är det jämnt en månad sedan jag kände mig lite extra trött. Det var startskottet för en influensa som fortfarande härjar med mig. Eftersom vi just lämnat Vabbruari bakom oss så vet jag att jag på inget sätt är ensam om denna åkomma. Det är bara att ta sig ut i staden, om man orkar, för känna igen den efterhängsna hosta som varit detta virus adelsmärke.

 Vad är det då för virus som härjar med oss? Ja, enligt Folkhälsomyndigheten så är det samma virus som slog till 2009, året då vi slutade mad att ta i hand och ständigt använde handsprit. Och enligt samma källa är det värsta över nu.

Både A varianten av den lilla elaka tingesten som den lite mildare B sorten verkar nu vara på nedgång. Nedgången är för övrigt precis vad man känner sig efter deras visiter.

A(H1N1) lyder den medicinska förkortningen och vi vanliga dödliga kallade det ”svininfluensan”.  Namnet berodde i sin tur på att viruset förmodligen fanns hos grisar men sedan förändrade sig lite (muterade) så att det också kunde angripa oss. Sådana hopp mellan arter leder ofta till allvarliga sjukdomar hos den nya arten och förekommer då och då. HIV, Ebola och spanska sjukan är andra dramatiska exempel på det.

Om man vill vara lite filosofisk så antar jag att viruset inte tjänar på att gå så illa åt den organism som det först använder som värd. Syftet, om man nu kan tala om ett sådant, är ju bara att uppföröka de här bitarna av arvsmassa som utgör ett virus. Inte att ta livet av värden. Men när viruset så plötsligt förändras och angriper en helt ny art tar det inga hänsyn.

Årets variant av influensan verkar, fortfarande enligt Folkhälsan, ha gått lite längre ned i luftvägarna och inte sällan satt sig i lungorna. Efter virusets angrepp har vägen legat öppen för bakterier. Lunginflammation! Ett överskattat nöje, tro mig.

 Ja, alltihop är förstås utan avsikt eller plan, det blir som det blir. Och så ligger man där en månad med hostan ifrån helvetet. En hosta man absolut inte vill demonstrera i en teatersalong, eller på någon offentlig plats överhuvudtaget!

Men trots allt har jag haft tur. Och tillgång till en bra vård.

För vad man kan läsa ut av media så har årets influensa dödat runt 14 personer hittills, över hundra har hamnat i intensivvård. Än kan man bara gissa om orsaken till att årets variant av svininfluensa varit så svår.

Kanske är en förklaring att man inte riktigt tar “en förkylning” riktigt på allvar och kontaktar vården lite för sent?

Överraskande många yngre har drabbats i år och ju yngre man är ju mera odödlig anser man sig vara.

 Botemedlet heter, eller borde heta, vaccination. Men på senare år har det uppstått en skepsis mot denna förebyggande behandling, inte minst efter 2009 års kampanj mot svininfluensan. Tyvärr drabbades drygt 200 personer av narkolepsi som en biverkan av just det vaccinet. Ett allvarligt misslyckande. Få saker är lika svåra att reda ut som bedömning av risker.

Till det kommer en rätt upprörande förtalskampanj mot vaccinationer överhuvudtaget.

Resultatet blir förstås att färre tar den där sprutan innan viruset kommit hit. Antalet smittbärare ökar och allt fler blir ordentlig sjuka. Värst är det för oss inom riskgrupperna. För oss är det bokstavligen livsfarligt.

Men även om ett av de nya orden förra året var ”faktaresistens” så kvarstår faktum.

Det är mycket bättre att låta vaccinera sig mot säsongsinfluensa än att inte göra så.

 Tro en som var dum nog att inte göra så…

 

En kort historia om människan

Här finner du mera kunskap om de första människorna!

För en tid sedan höll jag ett föredrag på Senioruniversitet med titeln ” Hur vi lämnade Afrika och hamnade i snöslasket?” Då lovade jag att ge några tips för vidare studier. Jag beklagar att tipsen dröjt på grund av elaka virus och lömska mykoplaster. Listan  är kanske intressant även för dig som är fascinerad av frågan var vi kommer ifrån, ja, av människans historia. Kom gärna med flera tips!

Först några böcker:

Sapiens - En kort historik över mänskligheten” – en bok av Yuva Noah Harari

De inledande kapitlen av boken är en suverän genomgång av mänsklighetens tidiga historia. Avslutningen som är en slags spådom om vad som komma skall är jag mera tveksam till. Harari hör också till dem som är skeptiska till jordbrukets välsignelse för människan, men inser samtidigt att om inte vi inte börjat odla så hade det inte funnits mat till  akademiker som honom.

Min europeiska familj de senaste 54 000 åren” – en bok av Karin Bojs. Boken handlar precis som titeln anger om människans tid i Europa. Bojs låter också analysera sitt DNA och får på så vis en rad ledtrådar om var hennes förfäder kan ha levt. Boken är belönad med Augustpriset, försedd med en imponerande källhänvisning och tung.

 

Vill man själv kartlägga sitt ursprung via ett DNA- prov så finns det flera firmor som utför sådana analyser. Family Tree DNA är en av dem. 23andme är en annan. Det vetenskapliga projektet Genographic stävar efter att ge en bättre bild om exakt vi spred oss över jorden. Via dem får du en karta över vilka vägar just dina förfäder tog, när de lämnade Afrika.

Det är viktigt att betona att de här proverna inte ger några besked om dolda sjukdomar utan bara berättar om just släktskap. En nackdel med DNA analyserna när du släktforskar är att relativt få svenskar har testat sig. Det leder ofta till mera avlägsna träffar, å andra sidan kan man hitta okända släktingar i exempelvis Kanada. Drömmen är förstås att på ett intelligent vis kunna koppla samman traditionell släktforskning med de nya DNA analyserna. Här finns mycket utvecklingsarbete kvar att göra. Företag som My Heritage är ett av dem som försöker hitta denna tulipanaros. De erbjuder dessutom ”paketrabatter”. Vilket inte är så dumt eftersom de här testerna inte är gratis.

 Flera bra TV serier har på senare tid avhandlat människans historia.

Just nu går en alldeles utmärkt serie i den oförtjänt okända TV kanalen Axxess. ”Människans långa färd” heter den och leds av Dr Alice Roberts. Kontrollera om du inte redan har kanalen i ditt TV utbud, annars går det att prenumerar på den via nätet. AxessTv är lite som radions P1 skulle se ut om kanalen bildsattes. 

 

Om du råkar ha Viasat History i kanallistan kan jag tipsa om att den Richard Mosleys serie om Vetenskapens historia som i sitt första avsnitt också berör människans irrfärder.

 Tyvärr ligger SVT:s inköpta program inte kvar så länge i SVT play. En nåd att stilla bedja om.

Nya fynd och nya analyser av gamla fynd gör historien hela tiden måste skrivas om. Inte blir det lättare av att släktgrenarna verkar ha haft sex med varandra rätt ofta.

Nu senast lyckades forskarna analysera DNA ifrån den så kallade Simamänniskan, funnet i Spanien. Otroligt! Inte minst eftersom skelleten är runt 430 000 år gamla! Benen visade sig härröra ifrån en trolig förfader till våra försvunna kusiner, Neandertalarna.

Om detta kunde man höra i SR:s sändningar.  Vetenskapsradion är fortfarande den enda rikitga nyhetskanalen för forskning och vetenskap. ( Se Nature för mera detaljer!)

DNA analyser har också gett en mera komplex bild av hur Europa befolkades efter den senaste istiden!

För att hålla sig a jour med den utvecklingen rekommenderar jag också tidskriften

Forskning och Framsteg.

Tidningen Illustrerad vetenskap har faktiskt också en god bevakning på det här fascinerade området.

Slutligen, för den som är intresserad av att släktforskning via DNA finns det, så vet, två skrifter på svenska. De heter "Släktforska via DNA" av Peter Sjölund och "Genvägar" av Magnus Bäckmark.

En listig kunskap?

Uppsala universitet på 32 plats i ny ranking av Europas universitet.

Så var det dags igen för en ny lista. Den här rankinglista heter  Times Higher Education World University Ranking och gäller alltså de europeiska lärosätena.

Högst upp ibland de svenska universiteten kommer som vanligt Karolinska Institutet. KI platsar till och med på tio-i-topp listan med sin 9 plats. Skandalen kring Macchiarini verkar inte ha påverkat KI:s rykte, i vart fall inte ännu.

Därefter kommer som sagt Uppsala Universitet med plats nummer 32.

Lunds univeristet ligger inte så långt efter, med sin 37 plats

Båda får dock se sig slagna av Helsingfors Univeristet som hamnar på en hedrande 30 placering!

Utvärderarna konstaterar också i en kommentar att de Skandinaviska länderna ligger bra till i förhållande till sin storlek.

Enligt just den den här värderingsmetoden är det inte så dumt att ha några år på nacken. De riktigt gamla lärosätena, de som är mer än 400 år gamla, hamnar högt upp på listan.

En annan reflektion är förstås att listan egentligen bara svarar på frågan vilket universitet som är bäst på exakt det som ger en bra palcering på listan, den är således en bedömingsport, ungefär som Konståkning.

Det hindrar inte att rankningar tas på stort allvar, både inom landet och internationellt.

Och som jag skrivit flera gånger så är det den här typen av tävlingar som ibland förleder både forskare och adminstratörer att fuska.

Elitidrott leder lätt til doping och elittävlan i forskning leder lätt till forskningsfusk, en prallell som  jag drog här i UNT för över tio år sedan, men som fortfarande är aktuell.

 

 

Boven i dramat?

Min krönika ”hostan från helvetet” innehöll ett avgörande fel. I texten besatte jag bovrollen med ett virus. Det var sannolikt en falsk anklagelse, om än gjord i god tro.

När personer i min nära omgivning insjuknade med identiska symptom, fastän de var vaccinerade, så började tvivlet gro. När sedan en av de sjuka hamnade på sjukhus med en rejäl lunginflammation bekräftade proven så småningom att vi hade att göra med en helt annan typ av skurk. En variant av mycoplasmabakterierna  (Mycoplasma pneumoniae)  Dessa - enligt min mening rätt onödiga skapelser - är en slags bakterie ” som saknar fast cellvägg”. Och eftersom penicillin attackerar just cellväggen på bakterierna så går det inte att behandla med det.

Men lyckligtvis finns det fortfarande antibiotika som biter på de här rackarna.

Min läkare på Ackis anade vad som var på gång och skrev ut rätt sorts preparat. Det gjorde tyvärr inte doktorn som behandlade den jag smittat ned. Hon hann bli rejält sjuk. Och eftersom mycoplasmor smittar ”inom hushållet” fick jag därtill tillbaka vad jag gett bort. Så nu är vi två som hostar och jag knaprar på min andra antibiotikakur.

 Alltihop får mig att återigen tacka min lyckliga stjärna att det finns några mediciner som fortfarande kan döda bakterier. Eller snarare att tacka farmaceuter och de medicinska vetenskaperna. Men som ni alla vet så fungerar evolutionen fortfarande och bakterierna, vilka de nu råkar vara, utvecklas hela tiden. Det är en ständigt pågående kapprustning mellan naturen och oss. Och vi har nästan gjort oss av med de vapen vi haft.

Kanske, kanske håller detta vansinne nu på att vända. De åtgärder för att förhindra resistens som Sverige införde inte minst inom jordbruket börjar nu sprida sig. Men det tog tid. Alldeles för lång tid.

Människor dör nu av resistenta bakterier bara för att fläsket skulle bli några kronor billigare. Men också för att många förkylningar orsakde av virus behandlats med medel mot bakterier.

Arbetet på att ta fram nya bakteriedödare har också gått trögt. Märkligt nog finns det inte så stora pengar att tjäna på den här typen av mediciner och de är dyra att utveckla.

Då och då glimtar det dock till av hopp som nu när forskare vid Merck Research Laboratories i USA låter meddela att de möjligen kan skapa nygamla botemedel. Vår snabbt expanderande kunskap om hela den mikrofauna som vi alla bär med oss kan också ge oss nya möjligheter.

Låt oss hoppas att biotekniker och farmaceuter åter kan ge oss övertaget i den ständiga kampen mot de skadliga mikroorganismerna.

För det är få områden där man så tveklöst kan utbrista i klichén ” här behövs det mera forskning”.

 

 

 

 

Är kunskap viktig?

Innovationssystem. Satsning på grundforskning. Större kontaktytor mellan högskolor och näringsliv. För inte så länge sedan debatterades sådana idéer ofta. Det var innan landet blev ett enfrågeland. 

Men glädjande nog börjar en och annan debattbubbla från högskolevärlden nu åter nå upp till ytan. Så retar kändisprofessorn Dick Harrisson upp en del med att påstå att kvalitén i universitetsvärlden är hotad. Verksamheten på universiteten har havererat, konstaterar han!

Den ungefär lika välbekante Ulf Danielsson håller med och föreslår att landets alla universitet och högskolor skall delas upp i två grupper där den ena utgörs av just traditionella universitet och de andra av högskolor.

Halvera antalet studenter” vid universiteten skriver han.

 I dag tar så ett antal Uppsalaforskare upp sättet som universitet och högskolor styrs i UNT. Några av dem, återigen de äldre och större, har kollegiet fortfarande inflytande över beslutet. I den andra gruppen håller den industriella linjeorganisationer på att införas.

 Stridslinjerna är alltså inte på något vis nya. Och aktiviteterna är framkallade av den nya forskningsproposition som snart skall presenteras.

 Men trots det vore det katastrofalt att inte ta debatten på allvar.

Högskolan är nämligen vår nästa PISA-katastrof. Den har förvandlats i grunden de senaste decennierna och resultatet är djupt oroande. Målet att hälften av befolkningen skall ha en högskoleexamen, samtidigt som det akademiska livet är starkt elitistisk leder ofelbart till konflikter.

Alltihop blir inte lättare av att högskolorna även skall vara brickor i regionalpolitiken.

 Samtidigt ökar den internationella konkurrensen inom kunskapssamhället, månad för månad. Och på något vis måste vi också få in pengar till den välfärdsapparat som just nu gnisslar oroväckande…

I en tid där det talas mycket om ”Sveriges framtid” vore det katastrofalt att glömma bort den högre utbildningen.

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se