”Guide till evig ungdom” är rubriken på en TV-serie som alla borde se.

Ungdomar såväl som vuxna.

De sex olika delarna heter:

1.Detox

2.Det perfekta utseendet

3. Genetiska revolutionen  

4. Bantning

5.Det naturliga

6. Vem ska man tro på?

Alla finns på UR play.

Programserien borde användas i skolan. För den handlar om vad som händer när populärkulturen möter vetenskapen.

Vi får veta vad vetenskapen vet i dag. Och vad den inte vet.

Men programledaren granskar också alla mirakelkurer, ormoljesäljare och bluffmakare som påstår sig ha alla svar.  

Visst läkemedelsföretag tjänar pengar men det gör också de som säljer verkningslösa vitaminer, tarmsköljningar, joniska fotbad, infraröda bastubad och så vidare. Skillnaden är att läkemedel utsätts för provningar, uppföljningar och lagstiftning.

De flesta alternativa metoder är relativt ofarliga. De är mest dyra och verkningslösa. Riktigt farligt blir det när man inte söker riktig vård utan litar på kvacksalvarna!

I programmet med titeln "Genetiska revolutionen" granskas vad som kanske kan göras om tio år, men också vad skojare påstår att man kan göra redan idag. 

Ett nyckelavsnitt är det som bär namnet "Det naturliga" . Om du bara har tid att se ett avsnitt titta på adet!

Sammantaget så är serien "Guide till evig ungdom" en av de bredaste och bästa genomgångar av ”hälsobranschen” som jag sett. Möjligen borde serien ha fått ett lite bättre svenskt namn?

Den ligger av någon anledning på Kunskapskanalen.Där finns som bekant mycket bra att ta del av.  Men varför serien  inte sänds på SVT begriper jag bara inte. Det här är vad public service borde lyfta fram istället för satsningar som  ”Gift vid första ögonkastet” eller den alltid pågående Melodifestivalen.

Klimatfrågan. Få ämnen har så totalt dominerat den svenska debatten det senaste året.

Snart sagt varje vaken timma av mediadygnet har vi fått veta att allt går åt helvete.

I dag publicerar så Svenska Dagbladet en bokrecension av författaren Fredrik Sjöberg som äntligen bemöter några av alla de överdrifter och felaktighter som florerar i debatten.

Och för att inte omedelbart förpassas till de fördömdas rike, ja, jag tror det är bra om vi kan ställa om till ett samhälle där vi inte är så beroende av fossila bränslen.

Det är bland annat därför jag numera är för en ny och säker kärnkraft.  ( Jag var aktiv i linje 3 en gång i tiden!)

Men, jag tror att vi måste ställa om med vetenskap och beprövad erfarenhet som ledstjärnor. Inte med religiös panik.

Eller med "plastpåsesymboler". Många av de så kallade  "miljösatsningar" som vi idag ser genomförda av partipolitiska skäl är dyra, felaktiga och verkningslösa.Exemplet med subventioner till elbilar är bara ett av många.

För att lyckas med denna svåra reform av samhället måste vi tillåta en sansad debatt och pröva olika argumet i en demokratisk debatt.

Så är det inte idag.

Jag har sagt det förut men jag vidhåller; inom miljöpolitiken är den så kallade åsiktskorridoren smal som en myrstig.

Avslutningsvis så förtjänas det att påpekas att Sverige redan i dag hör till de länder som har kommit en bra bit på väg mot olika miljömål.

Men, läs Fredrik Sjöbergs lysande vidräkning här.

”Covid 19” är det föga folkliga namnet på det virus av coronatyp som just nu härjar i Kina. Och  kanske är på väg hit. Det vet vi inte ännu. Pa tal om ”Vad Vi Vet.”

I dag vet vi i alla fall betydligt mera om hur många som är smittade av viruset. Och hur många som avlidit på grund av det. De kinesiska myndigheterna påstår att de helt nya siffrorna beror på att man numera räknar annorlunda. Så kan det naturligtvis också vara. Troligare är kanske att den nya öppenheten är av politisk karaktär. Viktigast för president Xi Jingpi är väl att visa handlingskraft. Oavsett om det är gäller att stänga ned hela städer eller att tysta ned bloggare som mopsar sig.

I vilket fall så är de nya siffrorna betydligt högre än vad vi hittills fått veta. Antagandet att vi redan nu har passerat epidemins höjdpunkt ter sig därmed inte heller så sannolika. Vi får helt enkelt vänta och se vad som händer. Även om just eftertanke och sans inte har så högt värde i vår hetsiga tid. I DN har en TV recessens redan tröttnat på all uppståndelse kring Covid19. I SVD varnar en skribent för falska rykten. Och visst är det sant att ”infodemier” lätt skapar panik. Och panik är aldrig ett bra  tillstånd att fatta kloka beslut i.

Men en verklig pandemi likt ” den spanska sjukan” skrämmer i vilket fall den här skribenten. Nästan lika skrämmande är det märkliga vaccinmotståndet som förekommer detta nådens år 2020

Just namnet ”spanska sjukan” är väl för övrigt anledningen till att man nu döpt coronaviruset till Covid19. Den smittan hade nämligen inte alls uppstått i Spanien. Det råkade bara vara där man upptäckte den först i Europa. Genom att döpa det nya Coronaviruset vill man undvika mindre lyckande tillnamn den här gången.Vi får se om det  försöket lyckas...

 Nå, det nya viruset har onekligen gett en ny aktualitet åt Senioruniversitets serie Farsoter som i dag handlade om Pesten. Där Ulrika Ransjö och Jan von Bonsdorff föreläste.

Och nästa gång, torsdagen den 27/2 kommer föreläsningsserien därför också att handla om de olika coronavirusen som vi känner till från vår medicinska historia. Inklusive Covid 19. Föreläsare då blir generaldirektör på Folkhälsomyndigheten Johan Carlsson  Tid 15.15, plats Missionskyrkan. Extraplatser lär finnas att köpa-

Föreläsningen kommer även att filmas och läggas upp på Senioruniversitets hemsida.

Det är docent Jan Ståhlhammar som håller i serien "Farsoter - ur ett medicinskt, historiskt och kulturhistoriskt perspektiv. Här presenteraar han docent Ulrika Ransjö

Virus är märkliga ting. De är inte direkt levande, mera en bit arvsmassa som driver runt i världen i en slags förpackning. De lägger ingen energi på att föröka sig som de flesta levande organismer. Istället tar de sig in i levande celler, sprutar in sin egen arvsmassa där och lurar dessa celler att producera flera virus. När det här händer blir värdorganismen sjuk.

Det finns otroligt många olika slags virus. EN ny uppskattning visar att det nog finns fler sorters virus än alla andra organismer tillsammans. Det finns virus i marken, i luften och vattnet. Ja, i haven. Överallt. Ja, det regnar till och med virus över oss från atmosfären. Och vi bär redan på rätt många i våra kroppar. Tala om mångfald! Och självklart så känner vi inte till dem alla.

De virus vi har lite bättre koll på är de som orsakar sjukdom hos människa.Men även här är vår kunskap ofullständig. När SARS dök upp för några år sedan var det nytt för vetenskapen.

Vi vet också att de riktigt svåra angreppen ofta orsakas av virus som byter värd.  Vurus som hoppar över från ett djur till människa. HIV är ett exempel på en sådan värdväxling. Det nu aktuella typen av coronoviruset är ett annat. Att byta värd kan vara i vissa undantagsfall ett lyft för viruset men ofta så är det ingen bra ide. En framgång för viruset mäts helt enkelt i att det hittar celler där det kan förmera sig i stort antal och spridas vidare. Om värddjuret dör innan smittan spridits så är det en förlust även för viruset.

OM ett nytt viruset lyckas ta sig in en människa så har våra kroppar inget försvar mot denna för immunsystemet okända angripare. Följderna kan bli en pandemi.

För att ett virus skall lyckas ta språnget mellan djur och människa måste de leva nära varandra. HIV spreds från apa till människa när man åt så kallat bushmeat i vissa afrikanska länder. Ett annat känt coronavirus, SARS, tror man spreds på kinesiska djurmarknader. Så kan det mycket väl också vara med Coronaviruset som nu orsakar stora rubriker.

Och på tal om larm och svarta rubriker. Även om allmänheten och politiker kanske generellt underskattar risken för nya omfattande epidemier  så tyder flera tecken på att det aktuella viruset inte är en potentiell massdräpare. Visserligen sprids det snabbt men dödligheten är hittills lägre än vad många fruktat. Om viruset inte snabbt förändras/muterar finns det alltså ingen orsak till panik.

Man skall också komma ihåg att SARSangreppet sakta ebbat ut. Inget vet säkert varför. Kanske var vi människor inte alltid optimala värdar?

Så om det pågående utbrottet av coronaviruset blir en väckarklocka för att bristande beredskap för en verklig pandemin så är bra nog. För världen kan lika väl gå under med en nysning som med en smäll.

Och jag röstar fortfarande för att vi borde ha en egen vaccinframställning i Sverige, som en del av större satsning på ett totalförsvar.

Det går inte så bra för Akademiska Sjukhuset. Trots nya ståtliga byggnader så sjunker vårdkomplexet i den senaste rankningen.

Nu ligger Ackis sist av de stora elefanterna i Vårdlandet. De är sorgligt. Och högst bekymmersamt för oss som är beroende av sjukhuset för vår överlevnad.

Vad göra? Ja, först och främst, Gud bevare oss för nya politiska snabbfixar.

Om det är något vårdinstitutioner behöver så är det långsiktiga planer.

Och på tal om sådana så är det hög tid att låta staten ta över driften av alla de stora sjukhusen i vårt lilla land. För trots en ovanligt snabb befolkningstillväxt de senaste åren så bor det bara tio miljoner i Sverige. Det är som en av de större städarna sett i ett globalt perspektiv!

Jag inser att många som lever i det vårdindustriella komplexet känner sig hotade av en sådan omstrukturering. Men det är inte för dem som Vården finns till...

För det andra, lyssna till de som vet! Till både personalen och till patienterna. Sjukvården styra allt för mycket av ekonomer och managementkonsulter.

För det tredje, ägna er åt kärnverksamheten, att vårda sjuka människor. När man som patient upplyses om matens klimatavtryck på matsedeln känns det som om resurser skulle kunna omdisponeras…

Värre är att trots att det utbildas tillräckligt med läkare och sjuksköterskor så arbetar de som finns inte med att vårda sjuka människor. Detta har flera orsaker, men oavsett det så är det fel. Åt helvete fel! Adminstration skall skötas av adminstratörer. Och IT skall vara ett stöd, inte ett hinder.

Personligen vill jag bara säga en sak: Värdera de gamla trotjänarna! De som arbetar direkt med patienterna och kan sitt jobb. De är Vårdens grundpelare. 

Dessa råd kan tyckas banala och självklara men tro mig så är det inte. Mycket skulle bli så mycket bättre om man verkligen följde dessa simpla regler.

Personalen lär ha sina företrädare. Trots det så hör jag så mycket frustration och så många goda förslag som aldrig tas på allvar när jag valsar igenom systemet. Men mest hör jag vittnesmål om hur ingen uppskattar dem...

Min roll är en annan. Genom min ofrivilliga karriär som yrkespatient har jag ofta slagits av hur oerhört lite man bryr sig om just patienten. Visst, vissa av oss är besvärliga. ”Folk vill bara ha mera vård hela tiden” hör man ibland av trötta vårdansvariga. Men, de helt avgörande delen av befolkningen är glada och tacksamma om de slipper söka vård. Så roligt är faktisk inte att ligga på sjukhus. Prova själva om ni inte tror mig.

För du har mera rättigheter och ett bättre boende på ett fängelse än i en sjukhussal.

Merparten av väljarna vill helst inte tänka på möjligheten att de eller deras närmaste kan bli sjuka. Det gör också att vården är en knepig fråga att driva rent politiskt. Det är först när man blir sjuk som man upptäcker hur den svenska sjukvården inte fungerar. Och då är man ja, sjuk och trött.

Jag vågar också påstå att vårdansvariga vet nästan ingenting hur ”vårdtagarna” upplever och vill ha sin vård. Hur skulle de kunna veta det? När ingen frågar dem eller gör några seriösa undersökningar i ämnet? Du får tio gånger mera tillfällen att återkoppla ditt köp av en vara på ICA, eller av hur du upplevde ditt senaste besök på bilverkstaden än när du vårdats på sjukhus.

Det kan tyckas lite tråkigt eftersom hela Vårdapparaten ändå finns till för just patienterna.

Inte undra på att anmälningarna till patientnämnderna skjuter i höjden. Folk blir dåligt behandlade eller inte behandlade alls. Mina egna erfarenheter av just Patientnämnden är för övrigt att den mest fungerar som en slags säkerhetsventil. En funktion där patientens frustration kan få pysa ut i tysthet.

Slutligen, den senaste veckan har jag besökt det stora sjukhuset i olika ärenden. Det mesta har fungerat alldeles utmärkt. Inga orimliga väntetider, i stort sett inget dåligt bemötande. Jag har fått god vård.

Sett i ett längre perspektiv kan med goda skäl påstå att Sjukhuset räddat livet på mig. Flera gånger.

Den så krisdrabbade Akuten håller på med ännu en satsniong. Den här gången kanske den får chansen?

Så det finns nog hopp för Ackis. Men en konstruktiv dialog mellan de som gör jobbet och de som vårdas borde startas nu. På klagan måste det också bli ett slut!