Logga in
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Om olika priser

Veckan som gick bjöd på snö och Nobelpristagare i Uppsala.

De senare kommer traditionellt till lärdomsstaden och håller föreläsningar. Numera är dessa – klokt nog- förlagda till aulan. Efter att ha ägnat ett yrkesliv åt att förenkla och förklara ofta komplicerad forskning är man tacksam över föreläsare som professor Frances Arnold som vet hur man populariserar utan att hamna fel. Ändå fastnade jag lite för Sir Gregory Winters framförande. Det som slog mig var hur många steg som han och hans forskargrupp fått ta innan de hittade rätt. Deras arbete säger mycket om vad som ligger bakom framgångsrik forskning. Goda idéer förstås, men också mycket envishet och lite tur.

(Årets föreläsningar finns i likhet med föregående års på Medfarms hemsida.)

 

Efter framträdandena bjuds på lunch i slottet. Och tillfälle att prata med både kända Uppsalaprofiler och de Nobelutvalda. I år hamnade jag exempelvis vid sidan Mate Erdelyi, professor i kemi på BMC som var där tillsammans med årets mottagare av Kemisamfundets pris, Sofia Lindblad.

Titeln på Sofia Lindblads arbete är "Asymmetric [N-X-N]+ Halogen Bonds in Solution" och det är publicerat i en tidskrift som heter The Journal of American Chemical Society.

Ordet ”kemi” har nästan fått en ful klang i dagens debatt. Att säga att något är ”kemiskt” är knappast något beröm.

 Få missuppfattningar är så farliga. För utan kemi kan vi varken spåra eventuella miljöstörningar, än mindre åtgärda dem. Vi kan inte heller analysera sjukdomar eller bota dem. Livet är kemiskt!

Myten om den farliga kemin har lett till att få söker sig till de olika utbildningarna i kemi samt att det fattas bra lärare i ämnet, lärare som kan inspirera studenter som kan bli forskare och hjälpa oss just förbättra både vår livsmiljö och vår hälsa!

Därför är det just personer som Sofia Lindblad som bör få pris och uppmärksammas! En sådan student är värd mer än hundra popstjärnor, programledare och influensers tillsammans!

Ändå letar man förgäves efter intervjuer med dem i media.

På tal om media så stötte jag också ihop med Åke Spross, UNT:s mångårige vetenskapsreporter.

Han berättade att även han nu snart går i pension. Även han hör till dem som verkligen gjort en bestående insats för att vetenskap och beprövad erfarenhet skall få en röst, framför vidskeplighet och mytbildning.

Han är förvisso hedersdoktor i medicin på Skandinaviens äldsta universitet, men jag är övertygad om att om han varit verksam på någon av Stockholmstidningarna så hade hans prissamling varit betydligt större. Åke Spross har i många år tillhört landets bästa medicinjournalister!

Fast jag undrar just om UNT uppmärksammat Sofia Lindblad?

Och på tal om värderingar så hamnade jag vid det efterföljande kaffet i den tydligen helt oundvikliga diskussionen om den akademi som räknas. Och om Klänningen. Någon påpekade klokt att det är pristagarna och deras gärning som bör få uppmärksamheten, inte slöseri med tyg och smak. Nog om detta.

En tradition som jag värderat högt är framträdandet av den suveräna kören Allmänna sången under lunchen. När de framför ”Jul, jul strålande jul” får jag tårar i ögonen. Då hamnar i vart fall min biokemi i något som i brist på annat får kallas julstämning.

(Minns för övrigt när en pristagare från USA för några år sedan vill ta med sig kören hem!)

Sedan blev mitt humör inte sämre när jag slog på mobilen och nåddes av den här nyheten…

Årets Hjärnsläpp eller dags för Gotix?

AlmedalenAlmedalen och Almedalen. Efter att skolbarnen släppts fria och de få kvarvarande kreaturen visats upp på ”betesläpp” är det dags för etablissemanget att få lite sommarledigt. På Hjärnsläppet.

Visst, det ÄR fascinerande att vara i Visby under denna märkliga vecka. Och man får kanske kontakter som man nog inte fått annars. Om man tillhör den tjattrande klassen vill säga. Valboskapet göre sig inte besvär.

För medge att det är en smula märkligt att allt flera kommuner, intresseorganisationer och myndigheter (!) använder sina, eller snarare dina, pengar för att åka till Gotland - för att skaffa sig mera av dina pengar?

 Varje dag ett utspel. En insats i spelet om Skatten.En dagslända som flaxar förgäves och är glömd redan nästa Partidag.

Svaren på de svåra frågorna är lika frånvarande som modeorden är många.

Runt om oss växer ett omfattande folkligt missnöje fram. En krypande känsla av "maktlöshet". Att "politikerna" isolerar sig och lever i sin bubbla. Brexit, Ukip, valet i Österrike och ja, Sverigedemokraterna.

Vi kalla det "populism" eller värre. Vi som har tillträde till Scenen. 

Där står vi - i rampljuset- och pratar om "vi och dom". Vi som är i Almedalen och dom som inte är det?

I denna högst oroande tid så drar vi till en semesterö, dricker Rosevin och träffar likasinnade.

Läs gärna Richard Swartz krönika  i DN (!) häromdagen för att få perpsektiv! "För många med för lite att göra"

Eller Erik Helmersson humoristiska text "Åh, Almedalen"i samma Stockholmstidning.

Sveriges journalistkår kommer inte att granska denna företeelse eftersom stora delar av den gör goda förtjänster på att vara moderatorer under de bara allt för många evenemangen under veckan.

"Det är de, mer än drottningens England som är the Establishment" för att parafrasera Lars Forsell.

Är det månne dags för en slags svensk Brexit? Att lämna Almedalen och istället resa ut i andra delar av landet? ( Gotland har förvisso också mycket annat att bjuda på.) Att göra en Gotix och åka runt i resten landet och lyssna, istället för att varje år samlas på en ö och tala?

Låt spektaklet turnera! Som ett slags SM i opinion. Ett år i Älvdalen, ett annat i Viskadalen.

Nej, så blir det naturligtvi inte. Nästa år får jag väl också åka Gotland.  Om inte annat för att uppleva grisslingen på Stora Karlsö som brukar pågå parallellt med tjattret i Visby.

 

Winter is coming

Fimbulvinter i maj? Sommaren visade sig tidigt detta nådens år 2016! Nu har temperaturen justerats till mera förväntade nivåer. Men det är fortfarande maj när våren är som skönast.

Därför kan det tyckas lite malplacerat att skriva om den strängaste av alla vintrar, Fimbulvintern. En istid som enligt den nordiska mytologin förebådar världens undergång Ragnarök.  Är den myten förankrad i en bitter erfarenhet, är den i själva verket minnet av en verklig köldperiod? Ja, det menar en grupp svenska forskare som presenterades i veckans avsnitt av Vetenskapens Värld på SVT.

Gruppen som inkluderar Uppsalaarkeologen Bo Gräslund menar sig ha hittat bevis för att klimatet verkligen blev rejält mycket kyligare år 536. Orsaken verkar ha varit två olika vulkanutbrott som fördunklade atmosfären och hindrade solskenet från att värma upp jorden. Därtill verkar både människor och djur ha drabbats av sjukdomar. Resultatet blev förödande, omkring hälften av dåtidens människor avled! Hela byar ödelades.

En isande tanke mitt i våren. Och en så kallad ”flaskhals” i  vår genetiska historia för oss som är intresserade av släktforskning via DNA.

 

Inslaget om Fimbulvinter kommer tre minuter i Vetenskapens Värld som finns på SVT Play.

En enögd betraktelse

Just nu bär jag ett plåster som täcker ett  kryss över vänster öga. Markeringen har en läkare ritat dit, men systrarna litar inte riktigt på att pennstrecken skall klara kvällsduschen. Därav tejpen.

I morgon bär det av till operation. Då gäller det att de skär i rätt öga.

Tillbaka på Sjukhuset alltså. På en mera moderniserad del av Akademiska Sjukhuset. På eget rum och serverad mycket god mat. Inte illa. Funderar lite över denna goda standard när pressen fylls med larmrapporter om sjukhusbyggen blir ” för dyra”.

Givetvis bör man vara varsam med gemensamma medel, men blir inte alla offentliga byggnadsverk dyrare än budgeterat? Och god sjukvård borde få kosta.

 

Den friske har många önskemål, den sjuka ofta bara ett. Det vore inte fel om man lyckades justera synskärpan så att man kunde se vårens alla blad skarpt. Och även se de sköna sångarna.

Om några dagar ”får vi se”…

Får man tipsa?

Horse and country TV! Långt inne ibland alla mer eller mindre märkliga kanaler på dagens TV marknad gömmer sig en kanal med ett namn som hämtat ifrån filmen Notting Hill. ( Hugh Grants rollfigur drar till med att han är utsänd ifrån "Horse and Hound" för att komma nära Julia Robert.)

När världen runt om en skakas av våld och icke skakade händer så känns det understundom skönt att få dra sig tillbaka och titta på spännande hästhoppningar och helt underbara tävlingar -  i konsten att driva får, med hjälp av en fårhund.

( Programpunkten betitlas "Come bye" i Horse and Countrys utbud och man får lete lite för att hitta den i hästflocken. )

Denna högst verklighetsbaserade idrott är nog den sport jag helst av allst skulle vilja kunna utöva. Att ha en så vältränad hund som sin lagkamrat är en dröm att stilla fantisera om.

Det hela blir inte sämre av att hundförarma mycket väl kan vara äldre ( och rundare) än undertecknad. Expertkommentatorn är helt unik, han måste ses! På köpet får man en lantlig miljö som  är mera utrotningsshotad än någon insekt på rödlistan.

 

Så, om du råkar ha Horse and country i ditt kanalutbud, leta upp det nu, innan det också försvinner!

En kort historia om människan

Här finner du mera kunskap om de första människorna!

För en tid sedan höll jag ett föredrag på Senioruniversitet med titeln ” Hur vi lämnade Afrika och hamnade i snöslasket?” Då lovade jag att ge några tips för vidare studier. Jag beklagar att tipsen dröjt på grund av elaka virus och lömska mykoplaster. Listan  är kanske intressant även för dig som är fascinerad av frågan var vi kommer ifrån, ja, av människans historia. Kom gärna med flera tips!

Först några böcker:

Sapiens - En kort historik över mänskligheten” – en bok av Yuva Noah Harari

De inledande kapitlen av boken är en suverän genomgång av mänsklighetens tidiga historia. Avslutningen som är en slags spådom om vad som komma skall är jag mera tveksam till. Harari hör också till dem som är skeptiska till jordbrukets välsignelse för människan, men inser samtidigt att om inte vi inte börjat odla så hade det inte funnits mat till  akademiker som honom.

Min europeiska familj de senaste 54 000 åren” – en bok av Karin Bojs. Boken handlar precis som titeln anger om människans tid i Europa. Bojs låter också analysera sitt DNA och får på så vis en rad ledtrådar om var hennes förfäder kan ha levt. Boken är belönad med Augustpriset, försedd med en imponerande källhänvisning och tung.

 

Vill man själv kartlägga sitt ursprung via ett DNA- prov så finns det flera firmor som utför sådana analyser. Family Tree DNA är en av dem. 23andme är en annan. Det vetenskapliga projektet Genographic stävar efter att ge en bättre bild om exakt vi spred oss över jorden. Via dem får du en karta över vilka vägar just dina förfäder tog, när de lämnade Afrika.

Det är viktigt att betona att de här proverna inte ger några besked om dolda sjukdomar utan bara berättar om just släktskap. En nackdel med DNA analyserna när du släktforskar är att relativt få svenskar har testat sig. Det leder ofta till mera avlägsna träffar, å andra sidan kan man hitta okända släktingar i exempelvis Kanada. Drömmen är förstås att på ett intelligent vis kunna koppla samman traditionell släktforskning med de nya DNA analyserna. Här finns mycket utvecklingsarbete kvar att göra. Företag som My Heritage är ett av dem som försöker hitta denna tulipanaros. De erbjuder dessutom ”paketrabatter”. Vilket inte är så dumt eftersom de här testerna inte är gratis.

 Flera bra TV serier har på senare tid avhandlat människans historia.

Just nu går en alldeles utmärkt serie i den oförtjänt okända TV kanalen Axxess. ”Människans långa färd” heter den och leds av Dr Alice Roberts. Kontrollera om du inte redan har kanalen i ditt TV utbud, annars går det att prenumerar på den via nätet. AxessTv är lite som radions P1 skulle se ut om kanalen bildsattes. 

 

Om du råkar ha Viasat History i kanallistan kan jag tipsa om att den Richard Mosleys serie om Vetenskapens historia som i sitt första avsnitt också berör människans irrfärder.

 Tyvärr ligger SVT:s inköpta program inte kvar så länge i SVT play. En nåd att stilla bedja om.

Nya fynd och nya analyser av gamla fynd gör historien hela tiden måste skrivas om. Inte blir det lättare av att släktgrenarna verkar ha haft sex med varandra rätt ofta.

Nu senast lyckades forskarna analysera DNA ifrån den så kallade Simamänniskan, funnet i Spanien. Otroligt! Inte minst eftersom skelleten är runt 430 000 år gamla! Benen visade sig härröra ifrån en trolig förfader till våra försvunna kusiner, Neandertalarna.

Om detta kunde man höra i SR:s sändningar.  Vetenskapsradion är fortfarande den enda rikitga nyhetskanalen för forskning och vetenskap. ( Se Nature för mera detaljer!)

DNA analyser har också gett en mera komplex bild av hur Europa befolkades efter den senaste istiden!

För att hålla sig a jour med den utvecklingen rekommenderar jag också tidskriften

Forskning och Framsteg.

Tidningen Illustrerad vetenskap har faktiskt också en god bevakning på det här fascinerade området.

Slutligen, för den som är intresserad av att släktforskning via DNA finns det, så vet, två skrifter på svenska. De heter "Släktforska via DNA" av Peter Sjölund och "Genvägar" av Magnus Bäckmark.

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se