Logga in
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Patienter pengar och politik

Sluta klaga på Akademiska Sjukhuset! Ungefär så löd ett av mina nyårslöften. Orsakerna till denna föresats var flera. Ett, ingen bryr sig om klagomålen. Två, de drabbar bara enskilda personer och kan sällan generaliseras till allmänna åtgärder - om någon nu skulle bry sig. Tre, det känns fel att sparka på någon som redan ligger ned.

Ändå är läget sådant att en viss kritik är svår at undvika. Låt mig därför kort återvända till en fråga jag redan tagit upp ett antal gånger i denna spalt, egenvård via IT. I många år har credot på stämmor och mässor varit det måste satsat mycket mera på förebyggande sjukvård. Att lägga in människor på sjukhus är kostsamt och dessutom ingen sinekur för de inlagda. Hoppfulla strateger har därför sett stora möjligheter att spara pengar om patienterna ”sköter sig själva”, hjälpta inte minst av en rad nya sensorer som skickar data till sjukvården utan att bäraren behöver ligga i en säng på sjukhuset. På senare år har också antalet sensorer och ” appar” ökat. Utsikterna för en modern effektiv vård har blivit ljusare. Om inte om vore.

För tyvärr verkar vi inte längre ha råd att ge medborgarna i landet den bästa vården. Alla våra skattepengar verkar inte räckta till för att ta steget in i framtiden. Varför?

Snart sagt varje dag berättas upprörande historier om sjuka människor som tvingas vända hem ifrån Akuten. Eller om sjuka människor som kastas ut ifrån vårdavdelningar, ty det fanns inte plats för dem.

Engagerade människor inom vården bränner ut sig och kompetenta sjuksystrar tar jobb i Norge, eller sjukskriver sig.

Vården som borde vara varje civilisations stolthet verkar komma långt ned ibland våra prioriteringar just nu. När härde du senast om "nya miljarder" till sjukvården?

 

I det konkreta fall som jag följt handlar det om kontinuerliga blodsockermätare för diabetiker. De här små mätarna betecknas av experter inom området som helt revolutionerande. Efterfrågan på dem var så stor att lagret tog slut innan Uppsala landsting hann fatta vad som hände.

Detta ledde till ytterligare ett fall där vården varierar beroende på var i landet du bor. I Skåne och i Västergötland fick patenerna mätare. Här och på flera andra håll blev man utan. Det var inte ens möjligt att själv köpa en mätare om man hade råd med en sådan!

 Upprörda föräldrar till barn med diabetes skrev protestbrev och debattartiklar. Anledningen är lika grym som enkel. Diabetes är en livslång och dödlig sjukdom som hela tiden kräver att du kontrollerar den. Skadorna av diabetes leder till mycket lidande och kostar mycket pengar.

Jag skrev om detta några gånger här i UNT. I det svar jag så småningom fick ifrån Landstinget hette det att man skulle utreda saken vidare, men att man nog ändå lutade åt att ge länets patienter samma vård som andra i riket. Så där runt jul, kanske.

 

Men nu befinner vi oss i slutet av januari 2016. De senaste beskeden ifrån det stora sjukhuset är att det nu, tyvärr, råder sparbeting.

De sjuka har kostat för mycket. Igen. Så framtiden får vänta.

 

 En sak har dock förändrats sedan dödläget under hösten. Efter att de framåt landstingen köpt mätare till alla sina patienter så tog lagret helt enkelt slut.

Så är det inte nu längre. Från och med i veckan kan vem som helts köpa en egen mätare. Ett startpaket för en månad kostar 2 300 kronor. Till detta kommer sedan en utgift på 1200 kronor för varje månad man vill hålla koll på sin sjukdom. Det kostar att vara sjuk.

 

Därmed öppnas ytterligare en möjlighet att köpa sig en bättre vård, även i Sverige. En valmöjlighet som snarare är regel än undantag i många andra länder. Men unikt för Sverige är att vi först skall betala en dyr landstingsskatt och sedan tvingas betala en gång till för att få den bästa vården.

 

För exempel med ABBOTS mätare Librefree är tyvärr bara ett i raden av allt flera fall där olika landsting gör bedömningen att en behandlingen är ”för dyr”. Ett annat exempel är den botande kuren mot hepatit C.

 

Jag är säker en naiv produkt av det gamla folkhemmet men jag har uppskattat modell med den solidariska svenska sjukvården. Den har vart fall inte förstärkt orättvisan mellan att vara frisk och rik, mot att vara sjuk och fattig.

Men sanningen är nog tyvärr ” den svensk modellen” på att vittra sönder.

På område efter område har vi inte längre råd att ge den bästa vården. Vårdgivarna måste prioritera hårdare och hårdare.

Ibland läser man i debatten att ”man inte skall ställa olika intressen emot varandra”. Det är vackra ord.  I praktiken väger vi hela tiden olika behov emot varandra. Det är sträng taget det vi kalla politik.

Att sedan en stor del av skattebetalarna inte förstå att så är fallet är en helt annan sak.

Om man i demokratisk anda verkligen skulle fråga oss så tror jag att svaret skulle bli tydligt, en fungerande sjukvård av yppersta klass kommer högts upp på medborgarnas lista över vad som får kosta pengar.

Därför kan man bara hoppas att tjänstemän och politiker tar lite hänsyn till vad de som betalar kalaset tycker. För om du tycker att sjukvård är dyrt, prova motsatsen.

 

Två födelsedagar

En del av oss har två olika födelsedagar. Vi har också tre njurar. Det kan låta konstigt men det är egentligen ännu mera märkligt än vad man tror.

Idag betraktas transplantationer som ”rutin”. De är egentligen små underverk. Mirakel som vi vant oss vid.

Just i år firar Akademiska sjukhuset att det är femtio år sedan man utförde sin första njurtransplantation. Firandet sker i Grönwallsalen på detta sjukhus den 13 juni och startat efter lunch, 13.00.

Och det vore inte Akademiska om man inte fyllt celebrerandet med föredrag. Här får man veta det mest om vad läkarna kan göra idag och hur vetenskap och beprövade erfarenheter räddar liv.

Men programmet innehåller också musik från Svansjön, tårta och gästas av en av oss som blivit transplanterad, för fyrtiosex år sedan! Åke Östberg heter han och läkaren som utförde miraklet heter Lars Frödin. Båda ger sina berättelser.Självklart har Åke Spross redan skrivit om detta!

Förutom att högtidlighålla operationen vill man självklart stimulera till att flera anmäler sig till donationsregistret. Nu senast var det TV-programmet ”Svenska Nyheter” som fick många att ta det lilla – men livsviktiga- steget att anmäla sig. Man kan bara hoppas att succén upprepar sig! Här kan du anmäla dig!

Om medias blinda fläck

Så fick då UNT:s mångårige medicinreporter Åke Spross sin välförtjänta belöning, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademins journalistpris ”Hans Bergströmpriset” för sin gärning.

UNT skall ha all heder av att de väljer att fortsätta sin bevakning av ett av samhällets viktigaste områden, vetenskap och forskning. Även om tjänsten nu endast är på deltid.

Var och varannan dag får vi i högtidstal höra att vi lever i ett Kunskapssamhälle. Om vikten att fatta beslu grundade på vetenskap och beprövad erfarenhet.

I snart sagt varje nyhetssändning behandlas klimatkrisen. Vi vet också att mänskligheten står inför uppgiften att både skapa drägliga levnadsförhållanden för snart tio miljarder människor. Och hejda den pågående klimatförändringen och utarmningen av jordens ekosystem. Det är den största utmaningen vi hittills stått inför. Och för att klara den behöver vi insikter – inte åsikter.

Gör tankeexperimentet att en redaktion skulle välja att ha en enda journalist som bevakar ämnet ”idrott och sport”! Allt ifrån hästhoppning till konstsim Iden faller på sin egna orimlighet. Ändå är det precis så som de stora Stockholmsdrakarna sköter sin bevakning av vetenskap och forskning, med en enda person! I bästa fall.

Området har å sin sida vuxit enormt under de fyrtio år som Spross (och undertecknad) har varit verksamma.

Det år idag orimligt att påstå att man som lekman har översikt ens över publikationerna i en enda vetenskapsgren, än mindre över ”vetenskap och forskning”. Samtidigt har medias bevakning av vetenskapen – möjligen undantaget public service – avtagit.

Bakom detta ligger inte sällan missförståndet att ”publiken inte är intresserad”. Men de få mätningar som görs i  frågan visar på motsatsen.

Svenska folket är mycket intresserat av forskning! Allt ifrån vikingar till virus.

Det är inte publiken som sviker, det är redaktörerna. De kommer ifrån en politisk/ekonomisk kultur och är aktivt ointresserade av vetenskap, speciellt naturvetenskap.

Varje gång en redaktör eller annan gate keeper bör man ställa motfrågan, hur vet du det? Har ni undersökt saken? Min erfarenhet är att det har man inte. Så var det på SR när jag började där 1992...

Och om ingen skriver någonting om vetenskapen kommer intresset aldrig att uppstå.

Vi får motsatsen till drev, nyheterna hängs i tysthet.

Istället dränks vi  i skvaller och ”livsstil”. Och står där med våra långa nyhetsnäsor när motståndet mot vaccinering växer.

Allmänbildning blir lika med populärkultur och kändisar. Upplysningen släck sakta men metodiskt ned. Klick efter klick.

Om detta skrev C P Snow redan 1959, i artikeln The two cultures. Snow talar bland annat om att konsten (The Art”) får oförtjänt mycket uppmärksamhet i pressen.

Åh, vad han måste ha lett i sin himmel åt alla skriverier kring grälsjukan i Svenska Akademins det senaste året.

 

Gårdagens händelser

Finlans lag vann hockeyVM år 2019! En prestation! Varma gratulationer till våra grannar!

Så långt är det klart. Vilka partier som vann, respektive förlorade EU valet igår är betydligt svårare att få grepp om.

"Analyserna" är som vanligt oerhört färgade av vem som gör dem.

Om man skall tro partisekreterare, tankesmedar och annat betalda åsiktsmaskiner så vann alla i partier eller grupperingar i går. Härliga tider, underbara tider!

Det är kort sagt en tidig julafton för alla spinndoktorer.

Hur var det nu, var det inte just fake news vi tyckte så illa om?

Resultatet ser i vilket fall ut så här. Preliminärt.

Vargatider

Är det bara jag som är rädd?

Den mänskliga hjärnan reagerar starkt på fara. Det gör säkert många djurdito också. Det har förmodligen varit ett framgångsrikt koncept genom evolutionen. Det är en orsak till att negativa nyheter får större genomslag än positiva.

Därför kommer vargen hela tiden i nyhetsmedia.

En nackdel är förstås att vi blir döva för de verkliga farorna, precis som i den gamla sagan.

Sålunda lyssnade jag en vanlig eftermiddag på den vanliga blandningen av blandade smårisker i radion. Rätt långt ned på agendan denna dag kom en rapport om hur fler och fler bakterier blir motståndskraftiga mot de olika former av antibiotika vi lärt oss lita på. Att det blir så är inte så konstigt eftersom dessa undermedel används urskillningslöst och vansinnigt. Vi slöar med det enda medlet vi har mot dessa förr så dödliga bakterier. Även här fungerar evolutionen utmärkt. Bakterierna utvecklar snabbt metoder att undkomma vår medicin, de blir resistenta. Infektioner som vi lärt oss att betrakta som banala blir återigen dödliga, precis som de var för hundra år sedan. I ett slag förlorar vi ett av mänsklighetens främsta framsteg.

På grund av slarv och att ingen bryr sig.

Visst, detta är ingen nyhet. Det måste vara över tjugo år sedan vi började intervjuade professor Otto Cars för första gången.Det enda nya är väl i så fall att han numera kallas "senior forskare". Redan då varnade han för vad som komma skulle.

Nu hör jag samme Cars säga ungefär samma sak igen. Vi håller på att förlora kriget mot bakterierna!

Trots det så säljs fortfarande bredverkande antibiotika direkt till konsumenter över hela världen. Trots det så finns det fortfarande länder där man tillsätter antibiotika till djurfoder eftersom djuren växer lite bättre då. Detta är inget annat än vansinne, kvalificerat bansinne. Som fortsätter.

Personligen blir jag skräckslagen när jag hör sådana nyheter. Dels för att det är mycket allvarligt redan nu - människor dör i onödan här och nu - men framförallt eftersom det visar hur lite det internationella samhället förmår att samarbete när det verkligen gäller!

I Sverige har vi förvisso vidtagit åtgärder. Vi ger inte barn antibiotika när de har en vanlig förkylning, trots att föräldrarna tjatar. Vi – trots viss initialt motstånd- städat upp inom djuruppfödningen. Allt detta kan beläggas med statistik och provtagning.

Men vi lever i en gränslös värld och det gäller inte minst för smittor och mikroorganismer. De resistenta bakterierna finns redan här och de ökar även här.

Så, vi har gjort vad man kan men har det hjälpt?

Knappast.

Har omvärlden kastat sitt beundrande blickar på det lilla landet norr och följt för vårt exempel.

Nej.

Om jag tänker på klimatdebatten?

Gissa…

 

 

Vårtid

Vi lever i biologins tid. Nu börjar vi se de verkliga möjligheterna som följer av att vi förstår livets språk, genetiken.

Därför har det varit extra spännande att kunna presentera vår serie Genvägen till kunskapen. Nu kan du finna samtliga föreläsningar på MEDFARMS hemsida, inklusive föreläsning nummer nio.

1.     Släktforskning med hjälp av DNA Karin Bojs och Peter Sjöund

       ( som vi inte fick filma pga av copyright)

 Men jag vill i det sammanhanget varmt rekommendera SVTs program "De första svenskarna" som ger en bra översiktsbild av vad man kan utläsa i DNA hos en nutida svensk. Den expert som medverkar i programmet är för övrigt professor Mattias Jakobsson!

2.    Människans historia. Olika men ändå så lika Professor Mattias Jakobsson, Uppsala Universitet

3.     DNA i brottsbekämpning. CSI i verkligheten Professor Marie Allen, Uppsala Universitet

4.     Hundens gentjänster. . Vad kan vi egentligen lära oss av alla olika hundraser och deras egenskaper? Professor Kerstin 

        Lindblad Toh. Uppsala Universitet.

 

5.     Varför travar Ego Boy? Husdjurens genetik med professor Leif Andersson , Uppsal Univeristet och SLU

 

6.    GMO, genmanipulation eller gen modifikation. Vad döljer sig bakom striden? Samverkanlektor Jens Sundström,SLU.

7.     Vilka sjukdomar kan man upptäcka i din genkarta? Professor Niklas Dahl, Uppsala Universitet.

 

8.    CrisprCas9 att klippa och klistra ibland dina gener, lektor Magnus Lundgren, Uppsala Universitet

9. Vad kan vi lära av Tvillingregistret? Föreståndare Patrik Magnusson berättar om ett världsunikt register.

   Den finns även som podd på KI hemsida!

Nästan varje föreläsning har inletts av att professor Dan Larhammar, på Uppsal Univeristet berättat vad är en gen e gen tli gen!

 

Andra källor

För er som har tillgång till AxessTV ( kontrollera i ert utbud) finns där en mycket intressant inspelning från ett seminarium om den nya biologin.

De av er som läser The Economist kan hitta en suverän genom-gång (!) av den syntetiska biologin i ett av de senaste numren.

God läsning!

 

 

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se