Logga in
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

SVT På Spåret?

"På Spåret" har gjort en pudel,läser jag. För att man har haft fel i facit och förväxlat Iran och Irak. Och gjort ett aprilskämt till sanning. Pudelklippning har inte varit en OS-gren, trots allt.

Jag kan tillägga att Woody Guthrie inte heller dog i legionärssjukan som domaren påstod i gårdagens sändning utan av Huntingtons sjukdom, men vem bryr sig i det postmoderna samhället?

Om du påstår att Oslo ligger i Danmark och jag påstår att Oslo ligger Norge så ligger väl sanningen någonstans mitt emellan? Det vill säga i Göteborg?

Var och en har väl rätt till sin Åsikt?

 

Så är SVT:s På Spåret då något att reta upp sig på? Kanske inte. Det skall vara ett underhållningsprogram och i tider när SVT låter människor gifta sig på skoj och lägger stora delar av våra licenspengar på ett kommersiellt jippo som att tävla med schlagers så…

Kalla mig Ove, men jag vill ändå fortfarande tro att avsikten med public service inte bara är att undanhålla fakta, utan också att folkbilda och lägga grunden för informerade demokratiska beslut. Och i det perspektivet hör På Spåret till det mest populära som SVT förfogar över idag.

Därför är det tråkigt att hela satsningen allt mera förvandlats till en lekstuga för den ironiska generationen.

I den gamla tappningen med Oldsberg och Hellberg fick sportnördarna i vart fall lite valuta för licensen och där klipptes inga pudlar. Vitsarna var trogna programmets ursprung och roliga, Idén till På Spåret kommer ifrån Göteborg, men i dag verkar det bara vara produktionen som äger rum där.

 Programledare och tävlande kommer ifrån en snäv umgängeskrets i Stockholm och det innebär att den ”breda” underhållningen i själva verket blir ytterst smal. 

Definitionen av allmänbildning reduceras till namn inom film, popmusik och kändisliv. Och avgränsas av den tid som ledarduon tycker är intressant. Medverkande artister tycks väljas efter samma kriterier. ”Vem är det?” måste vara en lika vanlig fråga när kvällens artist presenteras som under det kändisfixerade tävlingsmomentet med samma namn.

För i sin eviga jakt på den unga publiken offrar som vanligt SVT alla de som lydigt betalar för deras verksamhet. De där åldringarna kan väl titta på Öppet Arkiv?

 

Mera allvarligt är ändå den bild av ”allmänbildning” som detta populära public service program skapar. För sällan har väl motsättningen mellan ”de två kulterna” varit så tydlig som här. Gamle CP Snow måste skratta, eller gråta, i sin himmel när han ser att hans föredrag från 1959 om motsättningen mellan ” art och science” fortfarande är så aktuellt. I På Spåret är kunskaper om naturvetenskap är nördig, ’ ja det är tydligen någon skillnad mellan ormar och ödlor’ jag har aldrig förstå det’ som Domaren uttryckte saken häromsistens.

Vem som spelade i vilket band och vem som först hade en hit med en låt är däremot VIKTIGT!

Frågornas karaktär styr också vilka som kan delta och tvärtom. Deltagarna väljs för att de är kända, inte för att de kan något. ”Förr blev man känd för att man hade gjort något, nu är man känd för att man är någon”. ( Att man sedan får med en och annan bildad person är mera undantagen som bekräftar regeln.) När sedan själva grundbulten i resandet, den geografiska kunskapen, börjar hamna i skuggan av allt flera interna skämt och kamratligt ryggdunkande, tävlande och icke-tävlande Tv-kändisar emellan, är urspårningen nära.

 

 Problemet med På Spåret är inte deras slamkrypare, sådan hade även det gamla Kvitt eller Dubbelt, utan vad redaktionen och därmed SVT anser vara allmänbildning år 2016.

 

Det är å andra sidan stort problem! För att citera den amerikanske astronomen och folkbildaren Carl Sagan:

 

” Vi lever i ett samhälle absolut beroende av vetenskap och teknologi och ändå så har vi finurligt ordnat det så att nästan ingen förstår vetenskap teknologi. Det är ett recept för en katastrof.

Om inte SVT har ett speciellt ansvar här så kan jag inte se varför vi medborgare skall ta ansvar för att bekosta företagets omfattande verksamhet.

 

 

 

Ett laddat pris

Litiumbatterier! Eller mera exakt, litiumjonbatteriet.

KVA spelar verkligen de säkra korten i år. Fysikpriset till Exoplaneterna ( ”Är vi ensamma?”) och kemipriset till de vardagsting som nästan alla av oss går och bär på i dag. ( ”Jag måste ladda mobilen”).

 Ett pris till oorganisk kemi och ett pris som det spekulerats om i många år.

Och det var kanske lite bråttom att dela ut den här utmärkelsen eftersom en av pristagarna är hela 97 år gammal.

Så när Litiumbatteriet nu - äntligen- fått sitt pris kanske det de organiska kemisterna få belöna gensaxen?

Ett klipp för kemin?

I morgon onsdag så är det dags för Nobelpriset i kemi.

 Vi är många som gissat och hoppats att den så kallade gensaxen skall belönas.

 Skälet är att detta verktyg att redigera i genkartor redan fått stor användning och med all sannolikhet kommer att få en än större betydelse framöver.

 

Här talar vi allt ifrån att bota sjukdomar till att få fram användbar bioenergi.

Ja, det är som man plägar säga bara fantasin som sätter gränser.

 

Men det finns även skäl som talar emot att upptäckten belönas. En avgörande sådant kan vara att det är svårt att bara plocka fram tre kandidater att prisa.

En annan att upptäckten relativ ny. Funktionen hos Cas9 som saxen kallas upptäcktes 2007.

 

Om KVA lyckas med att reda ut dessa frågetecken borde åtminstone två kvinnor vara ibland dem som får priset, nämligen Jennifer Doudna och Emanuelle Charpentier. Delar av forskningen har faktiskt utförts i Sverige, närmare bestämt i Umeå.

 

Andra kandidater är Phillipe Hovarth, Rodolphe Barrangou, Sylwain Monreau, Goerge Church och Feng Zhang.

 

Men även kemi är ett gigantiskt forskningsfält med ett otal specialiteter så möjligheterna är svindlande många.

 

Om du vill veta mera om gensaxen titta gärna på den här öppna föreläsningen från i våras.

 

 

Fysikens stjärnor

Om gårdagens medicinpris var otippat så var dagens fysikpris en lågoddsare. Kosmologi och exoplaneter. Populära ämnen i fysikens enormt varierade värld.

Forskning som försöker ge ett svar på den eviga (?) frågan ”Är vi ensamma i universum?”

Vem har inte blickat u i den oändliga rymden och undrat?

Eller för att citera broder Ferlin:

 ”Se stjärnorna, bror, hur de dansa
som flugor i rymdens tak ...
...en stjärna, du - och ett öga
är ändå en märklig sak ...

... Ja, herre gud, om man tänker!
- men längre kommer han ej.
Och längre kom inte Salomon,
så inte angår det mej.”

Så nu vet vi att det finns planeter därute som likt jorden kretsar runt en stjärna. Och vi vet en hel del mera om kosmos.

Men – och det är i sanning märkligt – det mesta vet vi inte. Det är förresten bakgrunden till titeln på den här bloggen VAD VI VET.

 Vad är egentligen ”mörk materia” eller för den delen ”mörk energi”? Som enligt samma fysiker är de dominerande beståndsdelarna av vårt universum.

Och det verkar dessutom vara något lurt med universums ålder.

Nå, en sak består i en föränderlig värld. Nobelpriset i fysik går till tre gamla gubbar i min ålder.

Här har vi något som vi kanske kan kalla Nobelkonstanten?

 

 

Och årets Nobelpris går till...

Nobelveckan har inletts. Nobelkommittén på Karolinska Institutet överraskade de flesta genom att utse pristagare i fysiologi.  Priset ges som bekant till förtjänstfulla gärningar under det gångna året på områdena medicin eller fysiologi. Att pristagarna var tre äldre herrar var däremot ingen överraskning utan snarare ”more of the same”. Och det där med ” under är det gångna året” är det ingen som bryr sig om. Mycket av de senaste årens kritik mot Nobelpriset har däremot handlat om att det är så få kvinnor som får det där samtalet från Stockholm. Om man räknar på kvoten kvinnor, vilket många har gjort, så hamnar man på runt fem eller sex procent kvinnor. Den statistiken blev alltså inte bättre 2019.

Årets pris ge definitivt till grundforskning vilket som alltid gör följdfrågan "vad är den praktiska nyttan av detta" svårare att besvara. Och ofta lurar de som gissar om priset i förväg. Spekulationerna tender att lyfta fram framsteg med stor nytta för mänskligheten. Ja, ungefär som Nobel tänkte det då i slutet av 1800-talet. Men det vore fel att påstå att upptäckterna inte kan komma att få stor betydelse även i verklgheten. Den som lever får se.

Strax efter tillkännagivandet från KI startade P1 Kulturredaktion sin nedräkning mot det pris som de anser vara Nobelpriset, det i litteratur. Här avsåg förmodligen den käre Alfred att belöna skrifter och böcker som var uppbyggliga för människosläktet. ”…den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning" som formuleringen lyder. Något säger mig att herr Nobel hade blivit högst förvånad över Svenska Akademins val under åren.

Kulturjournalisterna var först med att spekulera om möjliga pristagare och med åren har denna gissningslek vuxit. I år har man dessutom två priser att hantera. I dag presenterades därför två kandidater. Och i morogn ytterligare två.

Men den stora skillnaden är förstås att här diskuteras även Akademin, ja, till och med enskilda ledamöter av denna illustra församling har blivit till allmängods i medias. Sådant har såvitt jag kan minnas aldrig varit fallet inom de naturvetenskapliga kretsarna. På gott och ont. För även om ingen traktar efter den herostratiska berömmelse som vidlåtts de aderton så är uppmärksamhet i det allmänna medvetandet något som naturvetenskaperna inte har för mycket av.

Sedan är det väl ett ödets ironi att just denna församling skakats av ”metoo ”rörelsen samtidigt litteraturpriset har flest kvinnliga pristagare av Nobelprisen.

Och i morgon riktas strålkastarna mot en sal i ett stenhus norr om Stockholm när Kungliga Vetenskapsakademin avslöjar vem som får fysikpriset. Denna priskategori har det absolut sämsta facit när det gäller att belöna kvinnliga forskare men om du frågar fysikerna själva kommer det att påpeka att fysikpriset är det första av alla priser.

Anledningen? Det nämns först i testamentet…

Röster mitt i mässan

Så har den öppnat, den trettiofemte Bok och biblioteksmässan i Göteborg. Det är som sagt några år sedan jag dristade mig att besök den. Mycket är sig likt. De STORA förlagen dominerar mittplanen så där självklart som de alltid gjort. Ju längre ut mot kanten man kommer ju mera udda är utställarna.

En del nyheter finns dock. Förlaget Fri Tanke ställer ut exempelvis ut bredvid tidskriften Kvartal. Nå, helt färska är de förstås inte. I Kvartals monter intervjuar Jörgen Huitfeldt de två författarna till en av skandalen på KI, Anna Gustafsson och Lisa Röstlund. ”Kampen om Ki ”heter den.

I Fri Tankes utrymme far Christer Sturmark runt som en osalig ande. Just när jag passerar signerar nyblivna Akademiledamoten Åsa Wikfors böcker.

Här stöter jag också på Lennart Bengtsson, meteorologen som fått rollen av klimatskeptiker i media. Det är som ofta en ”sanning” med modifikation men för nyanser finns liksom inget utrymme i dagens debatt.

På en helt annan plats stöter jag ihop med riktigt gammal kamrat. Bo Landin. Han och en kollega drev vad som måste ha varit ett av de första miljöprogrammen i media. Redaktionen var placerad i Sundsvall eftersom en industri där ansågs vara ett av de största miljöproblemen då. 1976. Undertecknad frilansade då och då för dem. Bo är fortsatt verksam, inte minst internationellt. För National Geographic och Discovery. Nu ger han ut boken ”Fotavtryck”. ”Håll stövlarna leriga” löd fältropet för den tidens miljöaktivister. Fältbiologer kallades vi. Detta var långt innan Greta…

(Om jag minns så grundades Fältbiologerna av en göteborgare, nämligen Nils Dahlgren. Man kombinerade rätt avancerade studier av djur och växter med optionsbildning. Ingen dum ide. Idag har Åsikterna ersatt Insikterna.)

Mitt i debatten står också professor Dick Harrisson. I dag har Skolverket föreslagit att antiken skall strykas ur läroplanen. Man ”har inte tid” med antiken längre är motiveringen! Ett tecken så talande som många andra i tiden. Dick kommer småspringande på mässgolvet, mellan en serie intervjuer där han skall motivera varför han är upprörd över beslutet.

”Jag är skeptisk” står det på svarta tröjor som man ser med jämna mellanrum i folkvimlet. Bakom dem ligger VoF. Föreningen Vetenskap och Folkbildning.

Passar på att förnya mitt medlemskap.

Mot slutet av en fotvärkande vandring passerar jag AXESS, en av mina andra favoriter. AxessTV hör till TV gömda tablåns pärlor. Har du rent av dem i ditt utbud utan att veta om det? Leta lite, de är värda att ses!'

Som alla numera vet får nazisterna inte längre ställa ut på mässan. Bra så. Som den skeptiker jag är noterar jag dock att Proletären fortsatt deltar. Är inte ett nackskott ett nackskott oavsett om det kommer ifrån vänster eller höger?

Där någonstans, snubblande nära stängningsdags, stöter jag ihop med en kvinna nedlastad av bokkassar.

  • Ursäkta, mig säger hon. Vet du åt vilket håll utgången är?

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se