Logga in
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

SVT På Spåret?

"På Spåret" har gjort en pudel,läser jag. För att man har haft fel i facit och förväxlat Iran och Irak. Och gjort ett aprilskämt till sanning. Pudelklippning har inte varit en OS-gren, trots allt.

Jag kan tillägga att Woody Guthrie inte heller dog i legionärssjukan som domaren påstod i gårdagens sändning utan av Huntingtons sjukdom, men vem bryr sig i det postmoderna samhället?

Om du påstår att Oslo ligger i Danmark och jag påstår att Oslo ligger Norge så ligger väl sanningen någonstans mitt emellan? Det vill säga i Göteborg?

Var och en har väl rätt till sin Åsikt?

 

Så är SVT:s På Spåret då något att reta upp sig på? Kanske inte. Det skall vara ett underhållningsprogram och i tider när SVT låter människor gifta sig på skoj och lägger stora delar av våra licenspengar på ett kommersiellt jippo som att tävla med schlagers så…

Kalla mig Ove, men jag vill ändå fortfarande tro att avsikten med public service inte bara är att undanhålla fakta, utan också att folkbilda och lägga grunden för informerade demokratiska beslut. Och i det perspektivet hör På Spåret till det mest populära som SVT förfogar över idag.

Därför är det tråkigt att hela satsningen allt mera förvandlats till en lekstuga för den ironiska generationen.

I den gamla tappningen med Oldsberg och Hellberg fick sportnördarna i vart fall lite valuta för licensen och där klipptes inga pudlar. Vitsarna var trogna programmets ursprung och roliga, Idén till På Spåret kommer ifrån Göteborg, men i dag verkar det bara vara produktionen som äger rum där.

 Programledare och tävlande kommer ifrån en snäv umgängeskrets i Stockholm och det innebär att den ”breda” underhållningen i själva verket blir ytterst smal. 

Definitionen av allmänbildning reduceras till namn inom film, popmusik och kändisliv. Och avgränsas av den tid som ledarduon tycker är intressant. Medverkande artister tycks väljas efter samma kriterier. ”Vem är det?” måste vara en lika vanlig fråga när kvällens artist presenteras som under det kändisfixerade tävlingsmomentet med samma namn.

För i sin eviga jakt på den unga publiken offrar som vanligt SVT alla de som lydigt betalar för deras verksamhet. De där åldringarna kan väl titta på Öppet Arkiv?

 

Mera allvarligt är ändå den bild av ”allmänbildning” som detta populära public service program skapar. För sällan har väl motsättningen mellan ”de två kulterna” varit så tydlig som här. Gamle CP Snow måste skratta, eller gråta, i sin himmel när han ser att hans föredrag från 1959 om motsättningen mellan ” art och science” fortfarande är så aktuellt. I På Spåret är kunskaper om naturvetenskap är nördig, ’ ja det är tydligen någon skillnad mellan ormar och ödlor’ jag har aldrig förstå det’ som Domaren uttryckte saken häromsistens.

Vem som spelade i vilket band och vem som först hade en hit med en låt är däremot VIKTIGT!

Frågornas karaktär styr också vilka som kan delta och tvärtom. Deltagarna väljs för att de är kända, inte för att de kan något. ”Förr blev man känd för att man hade gjort något, nu är man känd för att man är någon”. ( Att man sedan får med en och annan bildad person är mera undantagen som bekräftar regeln.) När sedan själva grundbulten i resandet, den geografiska kunskapen, börjar hamna i skuggan av allt flera interna skämt och kamratligt ryggdunkande, tävlande och icke-tävlande Tv-kändisar emellan, är urspårningen nära.

 

 Problemet med På Spåret är inte deras slamkrypare, sådan hade även det gamla Kvitt eller Dubbelt, utan vad redaktionen och därmed SVT anser vara allmänbildning år 2016.

 

Det är å andra sidan stort problem! För att citera den amerikanske astronomen och folkbildaren Carl Sagan:

 

” Vi lever i ett samhälle absolut beroende av vetenskap och teknologi och ändå så har vi finurligt ordnat det så att nästan ingen förstår vetenskap teknologi. Det är ett recept för en katastrof.

Om inte SVT har ett speciellt ansvar här så kan jag inte se varför vi medborgare skall ta ansvar för att bekosta företagets omfattande verksamhet.

 

 

 

Bondeoffer?

I dag kom "Sven på Haga" och tog sin andra vallskörd. Här på vår lilla fläck på kartan. Förr försörjde marken en hel familj. Här fanns fyra kor och en häst. I dag är den mest en störning i i odlingsplnen. Odlingssäsongen har annars varit betydligt bättre än förra årets katastrofala torka. Men dagens lantbrukare har att strida på många plan. Av tradition odlar man mycket havre här i Västsverige, i dag är havremjölken en ilsken konkurrent till mjölken.

Och i EU dryftas de nya villkoren för hela det europeiska odlandet. Långt bort ifrån det gröna gräset här.  

 I går skrev jag om konflikter runt yttrandefriheten. Vad jag inte visste då var att någon placerat en sprängladdning utanför Borås Tidning i måndags natt. Av en slump åt jag middag med en gammal skolkamrat ifrån Knallestaden bara hundra meter ifrån BT:s hus i staden samma kväll. Det är just detta, att det kan smälla snart sagt varsomhelst som stör oss mest. I Örebro, i Linköping, i Lund och nu även i Borås. Förbipasserande skadas eller dödas av en ren tillfällighet. Få förhållanden tär på tryggheten och tilliten till samhället som detta.

 Nå, i morgon öppnar bokmässan. Jag har redan sett bekanta ansikten från Uppsala på mässan via de sociala medierna. Tänker som vanligt försöka att fokusera på de så kallade fackböckerna - samt att inte få med mig för många av dessa lockande volymer hem …

 

Bråkig bildning

Snart öppnar den årliga Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Vad finns kvar att säga om denna tillställning som inte redan formulerats av de som har vasst ordsmide som yrke?

Inte mycket.

Så jag tvingas att bli personlig, på gränsen till privat. Jag växte upp i ett arbetsamt och lyckligt hem, men några böcker fanns där inte.

Så för mig var skolan och Borås Stadsbibliotek som var porten in till läsandet. Inte minst det senare. Tålmodiga och omhändertagande damer lotsade mig ibland hyllorna och la grunden för detta vi ofta kallar bildning. Vilka kulturbärare!

Studio Ett (SR,P1) hade för övrigt ett ntressant samtal kring kunskap och bildning. 

I dag publicerar fackföreningen påpassligt gjort en undersökning som tyder på att det inte alltid är så lätt för de som arbetar med denna viktiga uppgift idag att utföra sitt värv.

Våld, bråk och droghandel talas det om.

Det skulle mina milda tanter aldrig ha tolererat. Här talades det med dämpade röster – om alls.

Men, det skall sägas, undersökningen har låg svarsfrekvens och kanske skall tolkas därefter?

Samtidigt är det lätt att inse att biblioteken skulle kunna spela en ofantligt viktig roll i integrationen av våra nya medborgare. Om de fick arbetsro.

Hoppas nu att Bok och - bibliotek fått tillbaka sin arbetsro.

Efter allt bråk runt NMR.

Och av en händelse så inleddes en rättegång mot NRM i Göteborg just i dag.

Så det är kanske inte så konstigt att det skrivs en hel del om ”säkerheten” i mässprogrammet. Betydligt mer än jag tror det stod förr?

Vi bokmalar anses ju vanligen vara så långt ifrån slagskämpar som man kan komma. 

Men ord kan ha makt.

Och det fria ordet är alltid värt att slåss för.

SLU:s fyrtioårskris?

Om knappt en månad, fredagen den 6 september, installeras SLU:s  sjätte rektor Maria Knutson Wendel på sitt ämbete. I min förra blogg försökte jag få till några enkla råd till henne. Här följer fortsättningen

 

Bästa rektor, i min första text försökte jag berätta varför SLU finns till, för att utveckla människans bruk av de levande naturresurserna.

Men först bör man förstås betänka hur det omgivande samhället runt akademierna förändrats under de fyrtio år som SLU existerat.

Sverige har under ett sekel gått från ett fattigt bondeland, via en blomstrande industrialisering till ett postmodernt samhälle - på stopptid.

Med en tidsresa på turbo följer en alieneringen inför de gamla modernäringarna som inte bör underskattas. Få medborgare känner idag en riktig bonde. Bilden av hen kommer i värsta fall från  TV-reklamen.

Numera har man exempelvis inte hästar för deras arbetsförmåga utan för att det är roligt. Man blir djupt kränkt när någon plötsligt avverkar den skogs som man vant sig att rasta hunden i.

Bönderna har reducerats till parkskötare åt informationssamhällets barn.

Nytta har ersatts av nöje.

Veterinärerna har övergått ifrån att få grisar att växa så snabbt som möjligt till att bota feta hundar. Jägmästarna letar numera efter de skägglavar som förr var tecken på att skogen vuxit alldeles för länge. Agronomerna värnar nu de ogräs som deras företrädare ville utrota. Hortonomer bygger trädgårdar för att bota stress.

Det är en grön kulturchock som heter duga.

På SLU har det under dessa halva sekel skett en kraftig utbyggnad av forskning kring bevarandet och miljö.

De traditionella fältförsöken inom jordbruket har lagts ned.  Förr redovisades de högtidligt på stora årliga evenemang på Ultuna. I dag är det Artdatabanken som drar folk till den stora aulan med sina rödlistor.

Och ett särskilt kompetenscentrum för ”ekologisk odling” har skapats.Förr var ekologi en vetenskapsgren och "ekologiskt" inte ett adjektiv i marknadsföringen.

De som är verksamma på universitet har i allt större utsträckning sin grundutbildning och bakgrund utanför jord- och skogsbruk. Inte sällan är de biologer, eller ekologer.

Några kallar den processen ”filkandiseringen” eftersom flertalet av de som examineras tar en fil kand och inte en traditionell SLU examen.

( Statistiken över hur SLU:s professorer rekryterats och över doktorander finns  i boken ”SLU- Ett universitet mitt i samhällets utveckling som du fortfarande bör läsa ut!)

SLU har kort sagt blivit ett medelålders mellanstor universitet bland andra. Frågan är väl bara vilken roll man spelar numera?

Det är kanske inte så konstigt att de traditionella brukarna av SLU:s arbete inte känner att de får så mycket från "sitt universitet" längre. De är å andra sidan väldigt få till antalet och saknar politisk makt.

När jord- eller skogsbruk förekommer i media är det mest som ett miljöproblem.

Samtidigt inträffar det paradoxala att mest engagerade ”miljökämparna” upplever ett visst motstånd från ” de gamla mörka krafterna” på lärosätet och drar vidare.Till nya grönglänsande och penningstinna institut i Storstaden där de kan vara aktivister full ut. Eller till alla de myndigheter som uppstått för att kontrollera produktionen av vårt dagliga bröd.

Än märkligare är det att andra lärosäten börjat ta mark på på lantbruksområdet. Lunds universitet, KTH, Linköpings universitet och ja, Chalmers finner tydligen detta område högst intressant.

Så det är konstigt nog inte svårt för nyexaminerade agronomer att få jobb, trots att modernäringen är så styvmoderligt behandlad.

 

Så det mesta kanske är frid och fröjd - om det inte vore det där med befolkningsökningen och miljöproblemen. För de problemen finns kvar.

Och som måste lösas snart…

 

 

 

På jakt efter SLU:s roll

I höst tillträder den sjunde rektorn under SLU:s fyrtioåriga historia.

Vilken roll spelar SLU idag? I samhällsdebatten och för de näringar som lärosätet har ett särskilt ansvar? Det är några frågor jag försöker att upp i mina välmenta råd till den nya rektorn. Samtidigt pågår en vidlyftig debatt om matens och markanvändningens roll i klimatförändringarna.

En diskussion där man saknar SLU:s forskare.

I Skåne har vännen och kollegan Peter Sylwan väckt debatt med sina spännnade funderingar över det framtida jordbruket. Hans artiklar finns att läsa i Helsingborgs Dagblad. Och förhoppningsvis når du dem via den här länken

De punkter som Sylwan sätter upp för ett ekologiskt hållbart jordbruk är så intressanta så jag återger dem här.
"I ett ekologiskt hållbart jordbruk:
• läcker det inte ut mer näringsämnen, till exempel fosfor och kväve, än vad omgivningen har nytta av och klarar av att ta hand om.
• är erosionen av jord inte större än från skog eller ständigt gröna gräsmarker, till exempel hagmarker eller en prärie.
• byggs det upp mer mull i marken och tas upp mer växthusgaser än vad som försvinner.
•är den biologiska mångfalden stabil eller ökar och gör nytta, både på och i jorden.
Att allt jordbruk – oavsett vad vi kallar det – har en bra bit kvar till att villkoren är uppfyllda är nog alla överens om.Och kanske också om varifrån inspirationen kan hämtas till hur de ska bli verklighet – från naturen själv. Det är ju det naturvetenskapen är till för – att förstå hur naturen fungerar."

Även här hade det suttit fint med en lite fakta och tankar från SLU. Ännu bättre hade det förstås varit med ett storskaligt försök.

Men för att få till stånd ett sådant krävas kanske regeringsbeslut och initiativ av forskningsråd?

Var finns SLU?

Fråga till Maria Knutson Wendel, tillträdande rektor på SLU.

Bästa rektor!

I förgår tog jag mig friheten att ge dig några välmenande råd inför ditt nya spännande uppdrag. Och mera följer är jag rädd. Men innan dess har jag en fråga som du bör fundera lite över.

 

Som du säkert sett så har IPPC precis kommit med en ny rapport om mat och markanvändning.

Den har kommenterats flitigt i media, både bittida och sent.

Men inte en enda gång har jag hört någon från SLU yttra sig om dessa för universitet helt central frågor.

Varför?

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se