Logga in
Logga ut
Nu rullar UASS vidare efter tre raka Schackbloggen Schackbloggen
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Torkans effekter på debatten

”Ekologiska jordbruk kan klara torkan bättre” läser jag i flera tidningar, allt ifrån Aftonbladet till Land lantbruk.

Nyheten går som en löpeld genom det torkdrabbade landet. Inte minst sedan TT plockat upp den.

I en rubrik får vi veta att Ekologiskt jordbruk är ”bättre anpassat” till torkan.

Vi har ju alla läst om de hårt drabbade jordbrukarna och här verkar alltså forskare på SLU sitta inne med lösningen?

Intressant – men stämmer det verkligen?

 

Låt oss börja med att titta på vem som ligger bakom nyheten.

Det visar sig vara föreståndaren för ”Centrumet för ekologisk produktion och konsumtion” på SLU, som gett en radiointervju.

Att hon ser fördelarna med ekologisk odling är ungefär lika överraskande som att Isabella Lövin förespråkar Miljöpartiet.

 

Så redan här borde det kanske ringa lite varningsklockor om egenintresse hos kritiskt tänkande journalister?

Rimliga motfrågor borde i vilket fall vara: Hur vet ni det?  Och varför är det så?

 Granskar man uttalandet lite närmare så ser man att det bygger på ett antagande som låter så här: “jordar med högre mullhalt klarar torkan bättre. Ekologiska gårdar har i genomsnitt lite högre mullhalt så därför borde de klara torkan bättre”.

 Bakom uttalandet finns alltså inga hårda fakta, inga försöksresultat, än mindre någon forskning. Istället en slags förhoppning om att det borde vara så.

 Den högre mullhalten beror, enligt samma källa, på att man tillför mera stallgödsel, odlar mera klövervallar och väljer äldre sorter med större rotsystem.

Skäl som nog kan äga sin riktighet. Men de är inte på något vis unika för de ekologiska gårdarna.

De ekologiska gårdarna är förvisso helt beroende av en hög djurtäthet och den gödsel de producerar som växtnäring. Ett faktum som inom parantes orsakar andra miljöproblem.

Men det finns inget som hindrar vanlig en gård som inte klassas som ”ekologisk” att göra allt detta. Så är det också i det verkliga jordbruket.

 Å andra sidan så bortser man i det här resonemanget helt ifrån den faktor som har en helt avgörande betydelse för jordens struktur och mullhalt nämligen jordbearbetningen. (Om detta har agronomen och vetenskapsjounalisten Peter Sylwan skrivit och talat länge!?

Den allra bästa mullhalt och därmed bästa torktålighet får de brukare som slutat plöja.

Och om detta säger de ekologiska reglerna inte ett skvatt. 

I själva verket så blir de ekologiska bönderna ofta tvungna att både plöja och harva mera för att hålla olika besvärliga ogräs borta. Detta har uppmärksammats till och med av SNF – en förening som annars ivrigt propagerar för eko. På sin hemsida noterar SNF att ekologiskt jordbruk inte är bättre än annat brukande när det kommer till klimatpåverkan.

 De bönder som på eget initiativ slutat plöja har fått en mycket bättre jordstruktur och högre mullhalter. De förbrukar inte heller massvis av fossilt bränsle på att flytta tonvis av jord, varje år.

Exempel på sådana gårdar finns lite här och var i landet, inte minst inom projektet ”odling i balans”, men de får inte kallas sig ”ekologiska” och de får aldrig besök av storstadens journalister.

 I inget av de klipp som jag hittar på nätet har några kritiska frågorna ställts. Ingen har heller fört ett mera nyanserat resonemang om hur olika jordar naturliga sammansättning (lerjordar håller vatten bättre än lätta jordar) eller andra viktiga faktorer i sammanhanget.

Nej, budskapet är lika enkelt som i ett reklaminslag “odla ekologiskt så löser det sig”.

Eko är reko. Det tycker alltså både SLU och ICA? Och ingen granskar deras kort.

 Men om nu SLU nu skall ge landets lantbrukare ett praktiskt användbart råd i torkan – något de knappast är bortskämda med från det hållet– så är det alltså snarare att” sluta plöja!”

 Ett annat praktiskt råd vore kanske annars att bygga flera bevattningsdammar?

Sådana är vanliga i länder där man ofta upplever torka. Dammar blir lika användbara oavsett om vi går mot ett torrare, eller som andra prognoser säger, ett mycket mera fuktigt, klimat.

Men här är vi lika dåligt rustade som när det gäller luftkonditionering i offentliga byggnader eller på vårdinrättningar.

 

Det brådskar också med att ta fram nya växtsorter som bättre klarar av olika klimat. Fleråriga sorter med djupa rotsystem och andra goda egenskaper. Äldre sorter har mycket lite att tillföra på det området.

Här finns det lyckligtvis fantastiska nya verktyg som gör det möjligt att plocka ibland växternas stora egna genuppsättning. Men då kan vi inte bemöta allt nytt med förbud som EU senaste beslut mot CRISPR-tekniken.

Det är ett sorgligt bakslag för vetenskap och upplysningen.  (Läs DN debatt 28 juli i år.

 Då behövs också kunniga och kritiska medier. Om man nu envisas med att framställa frågan om hur vår mat skall produceras som en svartvit konflikt, vilket jag är emot, så kan man väl åtminstone låta båda sidor komma till tals?

Åsiktskorridoren på det här området är trängre än en myrstig.

(Den del av presskåren som ser sig som aktivister - och inte som journalister- behöver naturligtvis inte ställa några frågor alls. Det är bara att ta diktat av de man stödjer och snabbt publicera dem.  Målet helgar medlen.)

Det är för övrigt lätt absurt att se samma människor som med emfas hävdar att vi måste lita till en majoritet av forskarsamhället när det gäller klimatfrågan, totalt förneka en majoritet av jordbruks- och livsmedelsforskare som är kritiska till ekologisk odling.

 

Kort sagt, om vi skall klara klimatförändringarna så behövs mera vetenskap och mindre tyckande.

Vetenskap, virus och opera

I dag fick professor Ulf Pettersson motta  Olof Rudbeckpriset av Uppsala läkarförening! Jag kunde tyvärr inte delta i själva ceremonin men vill på detta sätt hylla honom för hans många och betydande insatser för vetenskapen och för Uppsala.

Forskargärningen är väl fångad i den text som Uppsala Universitet författat inför dagens prisutdelning. Se här.

 

Centralt i hans forskning har adenioviruset varit.  Det var detta lilla virus han brottades med under sin tid på det världsberömda Cold Spring Harbor labbet i USA. En institution som grundades av den kontroversielle James Watson. En av DNA upptäckare.Det var också tack vare Ulf som Vetenskapsradion fick en lång intervju med Jim Watson. På den tiden som Watson gav sådana.

När man vandrar runt på det rikt utsmyckade campuset vid Cold Spring Harbourså uptäcker man en liten paviljong precis nere vid vattnet. Uppe på taket sitter en liten boll med spröt, det är en avbildning det berömda viruset!

 

En av Ulfs många styrkor har varit att rekrytera rätt personer till Uppsala.

Av en slump kom två av dem att dela förnamnet Ulf, nämligen Ulf Gyllensten och Ulf Landegren.

Därav uttrycket ” om man skall få något gjort på den här institutionen så måste man få med minst en Ulf”.

Men, innan ni drar felaktiga slutsatser, han har även knutit  flera framgångsrika kvinnliga forskare till universitet.

 

Uppsala Universitet har för visso haft många duktiga forskare, det som är unikt med Ulf Pettersson är hans brinnande engagemang för att sprida akademins kunskap utanför dess ofta slutna krets. Att riva elfenbenstornen.

Bakom detta tror jag finns en personlig upplevelse. En förväntan hos den unge studenten från landsbygden som storögt anländer till den omsjungna lärdomsstaden för att upptäcka världen.

Och som möts av stängda dörrar och slutna sällskap.

En upplevelse som han nog delar med många. I vart fall med mig.

 

När jag för många år sedan skrev en spalt här i UNT om hur lite stadens medborgare egentligen visst om vad som föregick på stadens två universitet så var det Ulf som ringde.

- Det där kan vi göra något åt sa han. Sagt och gjort.

Så startade vår populära föreläsningsserie ”Livet, universum och allting” på Rudbeckslabbet. Inspirerade av Douglas Adams roman ”Liftarens guide till galaxen” berättade Uppsalas bästa forskare om historien, från före Big Bang till nutid. Ett ambitiöst projekt som kunde genomföras tack vare Ulfs personliga engagemang för folkbildning.  Och rektor Anders Hallbergs aktiva stöd.

 

Ja, även UNT hade en stor del i framgången tack vare dess dåvarande chefredaktör Lars Nilsson. Han tyckte att även UNT hade ett ansvar att stötta något utanför sport och politik.

Efter några år så flyttade föreställningarna till sal X i Universitetshuset. ( Efter att ha mellanlandat på EBC, under rubriken ” Utvecklingssamtal”)

Då kallade vi föreläsningarna ”Enfald eller mångfald?  

Slutligen fann vi rubriken Fakultet X, en slags syntes av Universitets många läroinriktningar.

 Föreläsningarna blev så populära att en kväll när Lars Nilsson en kväll blev uppehållen på redaktionen så blev han inte insläppt i salen på grund av platsbrist och kunde därför inte hälsa publiken välkommen.

Ulf var också ofta sen, eller snarare, han anlände elegant i sista sekunden, men han dök alltid upp och som moderator visst man att han alltid hade bra frågor med sig. Om publikens nyfikenhet skulle mattas.

 Men de öppna föreläsningarna som på sätt och vis fortfarande pågår var bara en del av Ulfs kulturella intressen. Så låg han även bakom de oförglömliga operauppsättningarna som Uppsala Universitet var en del av. Tosca och Otello. ( Ulf spelade för övrigt kardinalen när operan utspelades i Domkyrkan!)

Liksom teaterföreställningen Cellsamma historier.

Han drev även föreläsningsserien Konst och läkekonst.

 En annan hemlighet bakom Ulf Peterssons framgångar är hans goda kontakter med stadens finansiärer. Inte minst den suveräna Anders Wall och Kjell och Märta Beijers stiftelse som stöttat så mycket under så många år.

Wall är i sanning en unik person och möjligen finns även där den där rena, barnsliga nyfikenheten som våra läroanstalter borde ta vara på och förädla. ( Missa förresten inte de årliga Anders Wall föreläsningarna nu i november.)

 

Är det för övrigt någon son skriver Uppsalas historia ur den här synvinkeln?  Då när Pharmacia fortfarande fanns och Uppsala var ett forsknings nav att räkna med  internationellt, inte minst inom biokemin?

”Uppsala har en intressant historia” som det stod på skylten vid den gamla E4:an förr. Då avsåg man kanske mera vikingatiden, men min fråga är den samma nu som då, har Uppsala en intressant framtid?

 

Sökandet efter sanningen och människans ständiga förmåga att hitta nya lösningar på de problem som hon ofta själv har förorsakat är två företeelser som trots allt kan ge mig lite hopp i en galen värld.

 

Därför bör vi också hylla de eldsjälar som leder oss framåt på den vägen. Därför är det i dag extra roligt att få hurra för vännen och lärdomsgiganten Ulf Pettersson!

 

 

 

 

 

 

Släkten är värst?

Släktforskningen är kanske mera en hobby än forskning men på senare år har den fått ett helt nytt redskap -  DNA. Även om dessa relativt kostsamma analyser sällan ger något häpnadsväckande så har de sin plats för att bekräfta eller avfärda misstänkta släktskap. ”DNA ljuger inte” är en sentens som man ofta hör i sammanhanget.

Att spår av DNA används som ett bevis inom brottsutredningar vet alla som sett CSI eller andra crimeserier på TV. ( Eller som lyssnat på det fascinerande föredraget Genvägen till rättvisa av Marie Allen vår serie Genvägen till kunskap.)

 Men sedan några år har dessa två olika användningar kopplats ihop, det vill säga polisen vill använda släktforskningens resultat för att hitta den skyldige i exempelvis mordutredningar.

Ofta gäller det gamla olösta brott där man lyckats säkra DNA-spår men inte hittat förövaren. Mest uppmärksammat är kanske den mycket omskrivna så kallade Golden State killer i delstaten Kalifornien i  USA. Denna osedvanligt grymma och hänsynslöse skitstövel härjade länge i olika delar av Kalifornien utan att polisen kunde få fast honom. Till slut tillgrep man just material insamlat via släktforskning. Genom ett rätt avancerat pussel på DNA nivå och uteslutningsmetoden så lyckades man komma fram till vem mördaren var. Svaret bidrog till känslan av att alltihop var som hämtat ur en TV såpa, den skyldige visade sig vara en fd polis!

För att alltihop skall lyckas så krävs bland annat släktingar till brottslingen skall ha låtit analysera sin arvsmassa och att man får tillåtelse att använda sig av det här materialet. Framgångarna har lett till att svensk polis nu också vill kunna använd sig av denna lite oväntade väg att fälla en skyldig. Oväntad eftersom det ju inte var det här som släktforskaren tänkte när hen lämnade in sitt prov.

Skulle du säga ja till en sådan användning?

Men frågan dök upp redan vid mordet på Anna Lind.

Krav ställdes då på att polisen skulle få tillgång till det så kallade PUK registret som finns på alla nyfödda i landet.

Även här är syftet ett helt annat. Att snabbt spåra genetiska problem som är enkla att åtgärda, det vill säga att säkra barnets hälsa och välbefinnande. Samtidigt får man ett stort register över alla de medborgare som är födda i Sverige.

Användningen av PUK registret avslogs om jag minns rätt.

Personligen så har jag inga problem med att låta myndigheterna använda alla tillgängliga medel för att få fast mördare och förhindra att oskylda döms, men frågan är förstås var exakt man skall dra gränsen.

Bestämmelserna på området är som så ofta när det gäller DNA teknik oklara och inte helt genomtänkta.

 

 

Genväg till genvägen

Genvägen till kunskap är namnet på en serie föreläsningar av föreläsningar som anordnas av Vetenskap och Folkbildning, SSMG och Uppsala Universitet. Och jag har fått förmånen att leda dessa sammankomster.

Igår tog vi upp frågan vad läkarvetenskapen idag kan se i våra gener och vad vi egentligen vill veta.

Hela serien startade på Stadsbiblioteket där vi berättade om hur DNA analyser används i släktforskningen. Den förelsäningen fick vi tyvärr inte filma.

Men del två som handlar om vad vi kan utläsa om mänsklighetens historia och vandringar över jorden finns på video. Det är en populär föreläsning av professsor Mathias Jacobsson som i dag har setts av över 1300 personer. Här hittar du den!

Skrivet i dina gener?

1900-talets viktigaste vetenskapliga upptäckt!

Så har den kallats, upptäckten att det är DNA som är grundritningen i allt levande.

Och det är just detta banbrytande framsteg som står i fokus för vår föreläsningsserie Genvägen till kunskap som nu går in på sin tredje termin.

I går berättade överläkare och professor Niklas Dahl om vad vi numera kan läsa ut om en individs framtida hälsa och liv. En fascinerande och inte helt enkel historia.

Sal IV var fylld med nyfikna åhörare och om du missade tillställningen så finns den nu på video här. Håll till godo!

 

Välkommen till sal IV

Morgondagens föreställning om Genvägen till hälsan hålls i sal IV i Universitetshuset  ( Biskopsgatan 3) och inget annat. Klockan 19.00 börjar vi med Dan Larhammar berättar om vad en gen är egentligen och därefter berättar professor Niklas Dahl om vad vi idag kan förutse med hjälp av genetiska analyser. Inget inträde!

Varmt välkomna!

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Externa bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se