Logga in
Vädersponsor:

Thomas Sonesson

Uppsalaentreprenören

Thomas Sonesson skriver om entreprenörskap och om livet som företagare, vad som driver honom och om passionen för att starta eget.

Något gott ur "aktivism"

Uppsala Förra veckan kom den så kallade GEM-rapporten som visar världens utveckling i entreprenörskap. Jag tror det finns en bred uppfattning av att Sverige blommar i entreprenörskap. Men ack så fel det är. I alla fall om man ser trenderna. Visst har vi grymt imponerande innovationer och fler unicorns per capita än de flesta länder. Men på bredden tappar vi. Ännu värre är det om man ser på kvinnligt entreprenörskap, där utvecklingen är rena katastrofen. 

Min blogg-kompis Maria Mattsson Mähl uttryckte rena ilskan i en debattartikel i Dagens Industri. Klara-Maria Mach som delar kontor med mig och var också rejält irriterad och skapade hashtaggen #4procentkvinnor som delats i massor. Därmed var debatten igång. 

Att man reagerar med ilska och frustration är rätt naturligt. Jag kan känna samma sak. Inte bara när det gäller kvinnligt företagande, utan för hela det entreprenöriella Sverige. Vi har jätteutmaningar och trenden måste vända om Sverige skall fortsätta behålla och utveckla den välfärd vi så hett eftertraktar. Men om man nu ser de första ilskna reaktionerna som mer aktivistiska. Vad kommer därefter? För nåt kan man väl vara överens om. Att bli arg eller vara aktivist löser inga problem, oavsett område. Men det kan vara en bra väckarklocka som leder till konstruktiva resultat. Jag upplever följande tre huvudorsaker till att entreprenörskap, främst kvinnligt, minskar: 

Politiken - Sverige har under lång tid haft en företagsfientlig politik. I huvudrollen har finansministern funnits med ständiga hot om skattehöjningar för entreprenörer. Detta tillsammans med Reepulas våta filt över entreprenörskap i välfärden. Det första exemplet drabbar entreprenörskap i allmänhet och välfärdsföretag drivs oftare av kvinnor. 

Männen - Det klart att det finns gott om hinder genom att män står i vägen för kvinnor. Troligen är det oftast omedvetet. Men manliga nätverk och manliga maktpositioner är med all sannolikhet faktorer som skapar hinder för kvinnor. Sen är män rätt duktiga på prestige också. Inte så utvecklande, men vanligt. 

Kvinnorna - Kvinnor sägs vara mer trygghetssökande än män och att vara entreprenör är allt annat än tryggt. Så det kan säkert vara en orsak. Tradition kan också bidra och att jag upplever att media lyfter fram fler manliga än kvinnliga företagare. 

Men det finns goda exempel. När vi drev Gallerix hade vi ca 50% kvinnliga franchisetagare. Dessutom ofta framgångsrikare än sina manliga kollegor. Även i UF är det jämn fördelning, vilket borde betyda att fler kvinnor blir företagare.  Kvinnligt företagande har andra positiva effekter då jag upplever kvinnor mer värderingsstyrda, vilket sätter positiv press på manligt företagande. 

Sverige behöver en ändring i den politiska debatten. Som entreprenör måste man veta att regelverket är långsiktigt och att man slipper känna att det är skottpengar på företagare. Den retoriken kan skrämma kvinnor mer än män. Det är dags att förstå att det är entreprenörskapet som bygger välfärden och skapar jobben. 
Vi män behöver lyfta blicken och titta utanför våra närmaste nätverk. Det är lätt att missa det. Jag om någon har gått i den fällan, men det är aldrig för sent att ändra sig. 
Slutligen behöver vi visa upp fler kvinnliga förebilder. Det är nästan alltid förebilder som inspirerar. Här finns utmärkta initiativ som t ex 17-nätverket, Wonder Woman och Ruter Dam. Men det behövs många fler som kliver fram och gärna på lokal nivå. 

 

Så Himla bra!

Uppsala I utkanten av Uppsala, närmare bestämt i Librobäck hittar vi ett otroligt spännande företag. Ett varumärke som många kanske känner igen, men vet man att det kommer från Uppsala?

Här ligger nämligen Himla som nog är en doldis för många Uppsalabor. Men är man lite intresserad av inredning och design, främst inom textil, då vet man. Men det är inte bara produkterna som imponerar utan också entreprenören Annica Högström. Med Himla har Annica skapat ett varumärke inom ett område som hon verkligen brinner för. Ett varumärke som gjort succé runt om i världen och som hjälpt till att sätta Uppsala och Sverige på världskartan.

Här ser vi Annica framför en av vårens nya kollektioner. Kan tänka mig att den randiga vaxduken kommer att finnas på många bord kommande sommar. 

När vi går runt i Himlas showroom får vi se mer av vårens sortiment. Som alltid ligger ju planeringen av kommande säsonger långt före det vi som kunder kan se i butikerna. Här får ni ett litet smakprov.

 

När man ser allt så otroligt snyggt matchat blir man naturligtvis sugen på att ta med hela konceptet hem. Det är inte alltid det blir precis som på bilderna där hemma, men om man tänker till lite och ber om goda råd så kan man verkligen skapa en härlig miljö. Ofta med rätt enkla medel. 

Som entreprenör är Annica lika galen som de flesta av oss. Hon har naturligtvis en enorm passion för det hon skapar och säljer på Himla. Men också en otrolig drivkraft och modet att prova nytt. Hon har dessutom sålt bolaget en gång men sen köpt tillbaka det. Det gick inte som tänkt för köparen. Min teori är att köparen saknade passionen för företaget. Det brukar synas på resultatet... 

Himla är verkligen en av Uppsalas stoltheter när det kommer till varumärken. Hatten av för en fantastisk entreprenör som bidrar till att sätta Uppsala på kartan. Så Himla bra!

 

Jag vill ha beröm, inte kritik

Uppsala Jag gillar beröm. Jag älskar när någon säger att jag gör bra saker. Sånt ger mig självförtroende och jag fortsätter köra på. Framför allt när jag är bland likasinnade fungerar detta extra bra. För visst är det roligare att få beröm än att folk skall tycka man gör saker dåligt.

Större delen av min erfarenhet som ledare har jag fått under mina år som VD på Gallerix. I början av karriären mötte jag inte så mycket motstånd. Den lilla ledarroll jag hade flöt på väldigt bra. Men det händer saker när organisationen växer och det ställs större krav på ledarskapet. 

Naturligtvis var en av förändringarna att det bara blev mer och mer kritik. Under åren som VD på Gallerix bedömer jag att minst 75% av all kommunikation var kritik. Allt bra vi gjorde sågs som självklarheter. Det var det som inte fungerade man fokuserade på. Precis så fungerar alla organisationer. Man får sällan beröm för det som fungerar, men man får skit för det som strular.

Successivt försökte jag utveckla ledarskapet. En av de viktigaste sakerna var att alltid lyssna på den som är missnöjd och försöka förstå orsaken. Oavsett varifrån den kom. Ju längre jag levde i min roll som VD, ju viktigare insåg jag att hanteringen av kritik var. Vi lärde oss att alltid börja hos oss själva när något gick fel. Att skylla på andra gjorde bara saken värre. Men jäklar vad mycket stryk man fick ta.

Efter att jag lämnat Gallerix träffade jag ett gäng som sa att de gjort en C-uppsats för Gallerix och lämnat en rätt kritisk rapport om hur organisationen fungerade. Till deras förvåning möttes man med irritation av resultatet från ledningen. Undersökningen hamnade i papperskorgen. Tyvärr hamnade inte problemen i samma papperskorg.

Under åren som ledare har jag försökt att alltid lyssna på de som har åsikter om vad jag gör. Både positivt och negativt. Trovärdigheten som ledare handlar nästan alltid om att lyssna, förstå, förändra. Att vara ödmjuk, erkänna fel och brister samt att arbeta med förbättringar gör att man får respekt.

I dagarna har det kommit en kritisk rapport om Uppsalas företagsklimat. Vi faller mer eller mindre fritt. I min värld borde man tagit kritiken på allvar och varit ödmjukt självkritiska. Jag upplevde att man agerade tvärtom.

Man berättade om allt bra man gjort. Hur missuppfattad man är och att undersökningen har en massa brister. Listan över orsaker till det dåliga resultatet blev allt längre, ivrigt påhejade av bundsförvanter. Svenskt Näringsliv, lokala företagare och andra som tycker detta är allvarligt blev sågade. Man skyllde på fel i undersökningen istället för att ta åt sig av kritiken. I min värld är det helt fel väg att gå.

Den allra viktigaste delfrågan i undersökningen är den upplevda attityden till företagare från politiker och tjänstemän. Här ligger Uppsala verkligen i botten. Det som skrämmer är att det är med just attityderna det börjar. 

Ännu ett bottennapp!

Uppsala Förra året var det kräftgång för Uppsalas Företagsklimat. Vi rasade rejält och hamnade på plats 185. Då tänkte man att det kan nog inte bli sämre. Men där hade jag fel. Raset fortsätter i oförminskad kraft. Att Uppsala med alla dess förutsättningar skall ligga på plats 213 bland Sveriges kommuner, kan inte vara annat än pinsamt.

Vad kan nu detta bero på?  Jag har i alla fall några teorier:

När man har en nedåtgående trend krävs extraordinära insatser för att vända utvecklingen. Dvs man får inte betalt för den insats man gör, utan man måste faktiskt överleverera. Det kan säkert vissa tycka är orättvist, men det är precis samma om pilarna pekar åt fel håll när man driver ett företag. Att vända en negativ utveckling kräver krafttag. Därför tror jag att även om det görs en massa bra saker, räcker det inte när missnöjet varit så stort en längre tid.

Uppsala går bra. När man har en stark region där det mesta serveras utan någon större insats, kan kommunen åka snålskjuts och ekonomin utvecklas utan att man har företagarfokus. Jag tror väldigt många företag i Uppsala upplever att de har en stark marknad och att det är en region där man har stora möjligheter att göra affärer och utveckla sin verksamhet. Man kan nog uppleva en stor portion självgodhet hos Kommunen, vilket ger motsatt effekt i samarbetsklimatet med företagen. 

Traditionen är också en faktor. Även om vi under ett antal år visade att det går att vända utvecklingen, har Uppsala haft svårt att positionera sig som företagarstad. Den akademiska prägeln sitter djupt rotad och jag upplever att både politiker och tjänstemän har betydligt mer kunskap och intresse för universiteten än för företagen. Trots det är det många spännande kontakter som tas mellan näringslivet och universiteten, men inte så mycket från politiskt håll. Ordet "företag" hörs väldigt sällan i kommunikationer med kommunen. 

Slutligen upplever många företagare att det går väldigt långsamt i samarbetet med Kommunen och i Uppsala skall det mesta ta en väldigt lång tid. När man driver företag måste det oftast gå väldigt snabbt. Det blir självklart frustration när man förlorar affärer för att man hamnar i tung byråkrati.

Under några år har arbetet pågått med ett Näringslivsprotokoll och också ett Näringslivsprogram. Jag har själv varit med i arbetet och tycker det är bra i teorin och viljan är god. Men det är först när det blir verkstad som man får effekt. Här finns nog också en orsak till vårt låga betyg. Trovärdighet skapas när saker händer på riktigt.

Något som undersökningen visar och som verkligen oroar är skillnaden mellan politikernas syn på företagsklimatet och företagarnas upplevelse. I Uppsala är den skillnaden bland de största i Sverige. Det kan man tolka som att det finns dålig sjukdomsinsikt i Uppsala kommun och att det gör att man ser mindre allvarligt på problemen. Sånt brukar straffa sig.

Slutligen måste man ge en stor eloge till Tierp som fortsätter klättra. När man som kommun har lite mer press på sig, visar det sig att man blir betydligt mer handlingskraftig och samarbetet med företagen blir allt viktigare. Tierp har samma färg på styret som i Uppsala så företagsklimatet handlar definitivt om mer än vilken färg det är på kommunledningen. Grattis Tierp!

Gilla det oväntade

Uppsala Idag har vi haft en mycket givande dag med massor av nätverkande när Relation on tour gått av stapeln på Wenngarn utanför Sigtuna. Här möts vi på en häftig plats som är perfekt för att träffa nya människor, odla kontakter och förhoppningsvis göra affärer. Även om Wenngarn ligger nära Uppsala var det förvånansvärt många som var här för första gången. Med all sannolikhet kommer de flesta tillbaka till Wenngarn, för mötesplatsen är av världsklass, oavsett om man är här privat eller om man skall konferera.

Dagens konferencier är en av mina favoriter, nämligen Johan Wester. Johan har varit med tidigare i Relations aktiviteter och det är alltid både proffsigt och med en stor portion humor. Här står han bredvid Relations grundare Helena och Magnus. 

 

Dagens tema var ”det oväntade”. Ett alltid aktuellt tema, kanske aktuellare än någonsin i den tid vi lever i. Det oväntade är ju något som innebär ständig förändring. För vissa människor är förändring det värsta man kan uppleva. Jag tycker det är kryddan i livet, så det här var en fantastisk dag.

En av dagens värdar, Nordea och deras kontorschef Anne Ågren hälsade välkommen och bjöd på en överraskande start, som fick både Johan Wester och publiken att skratta ordentligt. Det oväntade kan vara så enkelt som att bjuda på sig själv. 

 

Första talare var Magnus Helgesson ”Academy of excellence”. Jag gillar talare som gjort det ”på riktigt” och Magnus har bland annat skapat restaurangkedjan Harrys. Erfarenheter som inspirerar och lärdomar som man kan ta med sig hem. Då kan man med all rätt vara lite kaxig. 

Visst är utbildning viktigt, men som i fallet med många entreprenörer är det andra drivkrafter som ligger bakom framgången. Tycker den här bilden från Magnus Helgessons presentation känns igen.

 

Efter Magnus Helgessons inspirerande inledning var det en slinga med 8 stationer med oväntat innehåll och mycket tid att träffa nya ansikten i de mindre grupperna. På en av de spännande stationerna fick vi lyssna på Anna Bråkenhielm. En fantastikt driven kvinna, som bland annat såg till att vi fick se Expedition Robinsson och Farmen. Som extra krydda hade Anna precis släppt sin bok "Räkna med bråk". Det blir nog streckläsning...

En annan av grupperna var Uppsala Bilgalleri. Förutom att man fick veta mycket om bilar berättade VD Peter Jonasson att man nyligen startat ett samarbete med Uppsala Stadsmission. Något som gjort att Mikaelsgården nu har en egen efterlängtad bil, skänkt av Uppsala Bilgalleri. Sånt gillas lite extra såklart. 

Kvällen avslutades för min del med middag och underhållning. Johan Wester var kvar och gjorde att nivån var hög och Tom Stone förvirrade oss med sina trollkonster vilket skapade god stämning. 

I ett småregnigt Wenngarn var det dags att tacka för idag och ta bilen hemåt. Samtidigt började sista delen av kvällen för de som kanske hade lite sovmorgon imorgon bitti. 

 

 

 

Fem år och redan stor

Uppsala Det är alltid kul at få vara med när något högtidligt firas. Om det handlar om någon som presterat extra inom entreprenörskap är firandet extra kul. På fredagskvällen var det dags att fira ordentligt. 

Företaget AlphaCE med Uppsala som en av baserna firar fem år. På dessa fem år har man skapat en helt fantastisk verksamhet runt om i Sverige. Arenan denna kväll var UKK här i Uppsala och kvällens strålande konferensier var Jennie Claesson, till vardags aktiv inom Handelkammaren. 

Jennie skötte som sagt sitt uppdrag på scenen på ett lysande sätt. Här ser vi Jennie tillsammans med kvällens huvudperson. AlphaCE:s medgrundare och VD, Maria Mattson Mähl. 

UKK var fyllt med glada gratulanter från hela Sverige. Många kom från olika AlphaCE kontor eller hade på andra sätt en arbetsrelaterad kontakt med företaget. Väldigt kul att träffa så många drivna och passionerade medarbetare från ett företag som verkligen gör skillnad. 

Några Uppsala-entreprenörer var också på plats. En av dessa var Magnus Hasselteg, en av oss Företagsänglar, här tillsammans med AlphaCE:s försäljningschef Berivan Mohammed. Berivan var en av medarbetarna som hade nöjet att dela ut priser på scenen till framgångsrika företag som jobbar med AlphaCE. 

Man imponerades av hur AlphaCE lyckas matcha många, ofta som är långt från arbetsmarknaden till jobb och gör det bättre än någon annan. En matchning i timmen är väl ett helt fantastiskt facit. Kanske har man konceptet för framtidens arbetsförmedling?

Vad vore ett jubileum utan ett uppträdande. På scenen fick vi se Afrodite och det svängde rejält när vi fick dansa efter en mycket trevlig middag. 

Jag har ju förmånen att vara kompanjon med Maria i projektet Företagsänglarna, samt att vi bloggar tillsammans på UNT/Uppgång. Men denna gång var det fullt fokus på AlphaCE och Marias jubileumstal visade vilket enormt engagemang, passion och drivkraft det finns bakom företagets framgångar. Det skall bli spännande att se vad som kommer att hända de kommande fem åren. Sverige är definitivt för litet. Det här företaget kommer vi att se på den globala arenan. Lite grand om utbildningsföretaget EF, men inom jobbmatchning. 

Bloggare: Thomas Sonesson
Född: 1959.
Gör: Byggde Gallerix-kedjan under många år. Nu: arbetar med styrelsearbete och är engagerad i ett antal nya företag. Ideellt: Mentor till unga entreprenörer och engagerad i UF m m.