Logga in
Vädersponsor:

Pia Anderson

Varumärkesledaren

Min blogg handlar om hur du som företagare kan bygga det goda varumärket, så era kunder och medarbetare blir stolta över er och blir er bästa säljare. Att bygga det goda varumärket har visat sig vara lönsamt på många sätt.

Zlatan – bygg varumärket med hjärta och hjärna

Uppsala Det räcker inte med att vara känd och det räcker inte med att tjäna stora pengar för att bygga ett starkt varumärke. Dina kunder behöver bli dina bästa säljare för att du ska lyckas på lång sikt.

Om vi börjar med att definiera vad ett starkt varumärke är, så tänker jag att, du Zlatan, har ett starkt varumärke då dina fans och kunder har blivit dina bästa säljare.

Och det händer inte bara för att alla känner till dig och vad du erbjuder för slags produkter (fotbollströjor, parfym, träningskläder med mera). Kunderna och fansen behöver dessutom tycka om dig på riktigt med hjärtat.

Men det räcker inte heller för att de ska bli dina bästa säljare. Dina kunder och fans behöver vara stolta bärare och ägare till alla dina produkter. Då och inte förrän då, har du ett starkt varumärke, enligt mitt sätt att definiera ett starkt varumärke.

Några tips till dig tänker jag inte komma med, men jag skulle gärna vilja höra hur du tänker kring ditt köp av Hammarby och dina tankar om vad Hammarbyaffären kan göra med ditt varumärke på lång sikt.

Ps om någon känner Zlatan får ni gärna skicka mitt brev vidare till honom:-)

Var går gränsen för att bry oss på riktigt? Kan vi verkligen köpa oss fria ur alla situationer?

Uppsala Kan det vara så att var och ens civilkurage och människokärlek, modet att stå upp för sig själv och våga hjälpa andra, är den gräns jag letar efter. Civilkurage och kärlek kan inte någon annan göra åt oss. Och det går inte att köpas för pengar.

Pengar är en mänsklig konstruktion som uppstod för att vi skulle kunna hjälpa varandra på ett indirekt sätt. Om jag behöver mat på bordet från min grannbonde i form av fläsk, vete, råg, eller mjölk, så var det inte alls säkert att bonden behövde nylagade skor i samma utsträckning från mig som skomakare. Vi kunde då använda pengar för att göra det möjligt för bonden att kunna köpa andra saker än nylagade skor från mig.

I takt med att det ekonomiska systemet utvecklades, utvecklade vi även ett socialt system där alla människor lägger en procentuell del av sin inkomst i en gemensam skattkista, så att alla människor ska få möjlighet att leva ett värdigt liv och få möjlighet till sjukvård, dagis, skola och äldreomsorg.

Men kan vi verkligen köpa oss fria genom att lägga en procentuell del av våra pengar i en skattkista? Kan vi köpa oss fria genom att skänka pengar till välgörenhet? Kan vi köpa oss fria genom att klimatkompensera?

Kan vi överhuvudtaget köpa oss fria, eller måste vi själva börja göra rätt för oss. Var går gränsen där det inte längre går att köpa oss fria? Var går gränsen från att köpa sig fri till att bry sig på riktigt?

Omtanke och medmänsklig kärlek, ett leende mot en främling, ett blygt hej kan göra stor skillnad. Att våga säga ifrån när vi ser att någon är elak, ojämlik eller orättvis, att våga fråga om någon behöver hjälp är vårt civilkurage. Att våga gå sin egen väg och tänka fritt. Att som företagare bry sig om sina medarbetare på riktigt och att våga ställa om sin affärsmodell och lösa kundernas problem på ett socialt och ekologiskt hållbart sätt är modigt och omtänksamt.

Vi kan inte köpa omtanke, kärlek och civilkurage för pengar! Vi kan inte köpa oss fria från vårt medmänskliga ansvar, vare sig som privatperson eller företagsledare. Det var den gränsen jag letade efter.

Hur tänker du?

Nu händer det! Från CSR till PSR

Uppsala Frågar kunderna hur ni jobbar med hållbar affärsutveckling? Frågar medarbetarna hur ni engagerar er i hållbar utveckling? Frågar dina barn dig om hur ni engagerar er i hållbarhet? Frågar du dig själv vad du gör? 

Nu börjar även medelstora och mindre företag att engagera sig och fundera över hur de kan lösa kundernas problem på helt nya sätt. Jag har inte bara lagt märke till hur media rapporterar om dessa företag utan jag har även lagt märke till att jag får fler förfrågningar från företagsledare om hur de ska jobba med hållbar affärsutveckling. Idag vill de inte bara stärka varumärket inifrån tillsammans med alla medarbetare, de vill verkligen börja jobba kreativt med hur de ska lösa kundernas problem på ett mer hållbart sätt.

Fler och fler är intresserad av hur vi kan bli mer kreativa i vår affärsutveckling tack vare det sociala, ekologiska och ekonomiska ansvaret vi har för oss själva och framtida generationer.

Rekordmånga besökare på Den goda varumärkesfrukosten

Vi var dessutom rekordmånga företagsledare på Den goda varumärkesfrukosten i förra veckan då Länsförsäkringar Uppsala, Årets mest hållbara företag, inspirerade oss med hur de drivit sin affärsutveckling med hållbarhet i fokus både social, ekologisk och ekonomisk, från vision och genom hela sin affärsmodell från starten 1845.

Jag vill skicka ett stort tack till Länsförsäkringar Uppsala (Ulrica Hedman, Karin Stenbrink och Joel Grauman) för fin inspiration till hur man bygger det goda varumärket och tack Folkuniversitetet (Torun Schmitz och Sandra Cuhrt) för den goda frukosten och deras ambition om att starta en yrkeshögskola utbildning i Hållbart affärsmannaskap.

Och stort tack till dig som kom på frukosten!

Räck upp en hand!

Vi började med en handuppräckning kring frågorna: Frågar kunderna hur ni jobbar med hållbar affärsutveckling? Frågar medarbetarna hur ni engagerar er i hållbar utveckling? Frågar dina barn dig om hur ni engagerar er i hållbarhet? Frågar du dig själv vad du gör? 

Min korta undersökning visade att de flesta av oss på plats ställer oss själva frågan om hur vi bör engagera oss i hållbar utveckling, men få kunder frågar hur vi företagare förhåller oss till hållbarhet. Varför är det så tänker jag? Vi är alla inköpare på något sätt, i stort eller litet. I vissa fall bryr vi oss jättemycket som i val av energileverantör, matval i butik (vi ska äta mindre rött kött), bilinköp, till viss del även kläder och skor, men när det kommer till elektronik, datorer, mobiltelefoner eller möbler så är det inte alls säkert att vi tänker på samma sätt.

Det är dags att inte bara tänka CSR (Corporate social responsibility) utan även PSR (Purchasing social responsibility). Vi har ett stort ansvar då vi köper produkter och tjänster. Och vi har en stor makt som kunder. Men hur granskar man då ett företags hållbarhetsarbete socialt, ekologiskt och ekonomiskt? Det är verkligen komplext, precis lika komplext som vårt ekosystem är. Allt hör ihop; vatten, luft, jord, alla människor, djur, insekter, växter, bakterier ända ned till minsta molekyl och atom.. Det är verkligen superkomplext! Men det stora börjar i det lilla som Länsförsäkringar Uppsala säger. 

PSR – ett första steg är att våga ställa en enkel fråga
Vi kan genom att ställa en enkel fråga inför vårt inköp, stort som litet.  – Hur jobbar ni med hållbar affärsutveckling, kan ni redovisa hur ni tar ert samhällsansvar socialt, ekologiskt och ekonomiskt genom er affärsmodell? Jag ställer inte den frågan vid varje inköp, men jag gör det lite då och då, inte för att vara besvärlig utan därför att jag tror det kommer göra skillnaad på lång sikt.

Bara att ställa den lilla enkla frågan– Är den här varan hållbart producerad – gör stor skillnad!

PS. Snart öppnar ett helt nytt vd-nätverk, Uppsala 2030, håll ögonen öppna.

 

 

Är resan en del av själva resan?

Uppsala Taxin hämtar oss klockan elva en lördag, tre flyg och en hyrbil senare är vi framme i Pensacola. 20 timmars restid dit och lika många timmars restid tillbaka är 40 timmar allt som allt. 40 timmar helt ihoptryckt med alldeles för många andra människor på en alldeles för liten livsyta. 40 timmar är en helt vanlig arbetsvecka i restid och lägg sedan på riktigt dålig sömn man får sittandes.

Vad är inkluderat i ordet resa? Är det bara upplevelsen när vi väl kommit fram eller är det även själva resan tur och retur?

Jag har nyligen varit på en fantastisk upplevelse i Florida, vi har umgåtts med goda vänner, ätit gott, varit på utflykt och tävlat i olika spel på stranden. Vi har fått se vilda delfiner på nära håll, alligatorer, sköldpaddor och sjökor. Solnedgång i havet, massor av snäckor, ljummen fuktig luft i en bris runt kroppen, kristallklart varmt hav. Vi har sett hur viktig naturen är för amerikanarna. Det finns nämligen massor av naturreservat, både små och stora. Men vi har även hört om bränderna i Kalifornien på nyheterna, själva upplevt algblomningen på Floridas västkusts vackra ö Sanibel. Den röda algblomningen var så kraftig att det låg döda fiskar på stranden och vi hostade när vi kom för nära. I Everglades berättade kaptenen på airboaten att vattenståndet i naturreservatet var högre än någonsin tidigare. Trots att amerikanerna är så rädda om sin natur lever de direkt motsägelsefullt i sin konsumtion. På vissa hotell plastar de in varje skiva rostbröd, varje muffins, bulle och croissant var i plast. De äter på papperstallrikar, men plastbestick och plastmugg på de flesta ställen. På ett hotell hade de till och med plastat in sina plastbestick.

Vi behöver tänka om! Jag tror vi behöver sätta om hur och varför vi reser och inte bara med tanke på de koldioxidutsläpp vi utsätter naturen för med vårt resande utan även själva upplevelsen och syftet med vårt resande. Förr när vi åkte till Amerika tog en båtresa dit några veckor, med dagens teknik skulle resan med båt kanske kunna ta en vecka. Två arbetsveckor tur och retur istället för 40 h konstant resande, sittandes ihoptryckt med andra utan sömn. Nästa resa jag gör så kommer jag låta själva transporten bli en upplevelse i sig själv även om det då innebär att jag då blir borta hemifrån under en längre tid. Jag tror att själva resenäringen, de som transporterar oss till olika ställen flyg, båt, tåg, buss behöver göra om sitt erbjudande. Tänk er att få åka på långresa till Amerika med båt(segelfartyg) få njuta av havet, delfiner och valar, träna, slappa, umgås, äta gott och ställa om en timme varje dag för att slippa resebaksmällan i tidsomställningen.

Då skulle en resa kunna vara i fyra veckor istället för två och kanske vartannat eller vart tredje år istället för den obligatoriska årliga semesterveckan i solen.

Sedan en tid tillbaks flyger jag väldigt sällan, men nu ska jag ta nästa steg och låta resan vara en del av resan.

Jag åt en alldeles för stor kebab på alldeles för många engångsartiklar

Uppsala Från att vara omedveten, till medvetet inkompetent till att bli kompetent. En hållbar utvecklingsresa steg för steg, som inte alltid är helt enkel.

Jag står i kön och snart är det min tur, jag velar mellan sallad och kebabtallrik med pommes. Hemma har vi testat Linas vegetariska matkasse under en vecka och jag är riktigt sugen på något onyttigt. Jag är på lunchmöte med Gustaf Andersson på UNT och jag tänker inne i mig själv att det här är helt okorrekt politisk, helt o-PK. Helt tvärtemot det som förväntas av en företagsledare som ska hjälpa andra företag med hållbar affärsutveckling. Och just på grund av det, ganska befriande att slippa vara perfekt, tänker jag i mitt försvarstal inför beställningen av en kebabtallrik.

Varför undrar du kanske? Jo, jag kunde helt enkelt inte låta bli! Jag var jättesugen på denna onyttiga kebabtalrik. Och jag försvarar mig själv med att jag inte vill bli alltför kategorisk. Jag vill inte bli en hardcore-miljövän som ingen lyssnar på.

Men jag vill att vi snabbar på processen i att gå från omedveten till medvetet inkompetent i våra inköp. Vi behöver få upp vår kunskapsnivå om vad socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbarhet verkligen betyder. Vi behöver bli medvetna om vad till exempel en kebabtallrik betyder och vilka frågar vi kan ställa oss själva innanvi ändå fattar ett beslut om att äta kebab. 1) Var kommer köttet ifrån, har djuren varit lyckliga innan de blev min mat. Har de ätit nyttig mat? 2) Pommesen hur är den producerad, av vilka potatisar i vilken olja. Är potatisarna giftfria, oljan? 3) Har människorna som skapat pommesen och oljan bra arbetsvillkor? Restaurangens arbetsvillkor hur är de?

Men oj vilken stor portion jag fick, jag skulle beställt en barnportion. 4) Matsvinn, kan jag göra en matlåda att ta med hem, med kalla pommes? Inte gott! 5) Engångsplastlåda, engångsplastbestick, engångsburkar till sallad och två olika såser. 6) Hur sopsorterar jag detta efter mig så något går att återvinna? 7) Dessutom mår inte min kropp jättebra av en kebabtalrik.

Men inspiration från Greta Thunberg startade jag Facebookgruppen "Vi klimatstrejkar med plånboken". I gruppen hjälps vi åt med att blir mer medvetna om hur vi kan rösta på en hållbar affärsutveckling med vår plånbok så vi når de globala hållbarhetsmålen år 2030. Sök upp oss på FB! Du är välkommen:-)

Allt blir så mycket svårare då man blir medveten om vad hållbar utveckling handlar om, vi kommer inte alltid att göra helt rätt och vara helt perfekta. Men vi behöver vara medvetna och ständigt ifrågasätta våra vanor och vår livsstil.

 

Pia Anderson 
När jag var liten drömde jag om att bli fotbollsproffs, den första kvinnliga motorcykelpolisen och astronom. Idag lever jag min dröm som föreläsare, författare och processledare och har fördjupat mig inom hållbar affärsutveckling, varumärkesstrategier, medarbetarskap och ledarskap.


Jag har utvecklat modellen 5Vtill5P, skrivit böckerna Bygg ditt varumärke själv och Bygg det goda varumärket samt driver företaget 5Vtill5P och Piapodden. www.5vtill5p.se