Möjligheten att bli kysst under misteln lockar nykära under julen, och numera känns växten som ett självklart inslag i juldekorationerna. Julmisteln är en tradition med långa anor i England, men i Sverige har vi bara använt den sedan 1930-talet.

– 1935 tog bönder i Blekinge in revor av mistel och hängde i stugtaket kring jul, tillsammans med annat grönt från skogen. I en annan beskrivning från 1945 används misteln som en juldekoration tillsammans med pappersklockor, löpare, dukar och målade trästakar, berättar Gabi Louisedotter, arkivarie vid Folklivsarkivet i Skåne och fortsätter:

– Eftersom misteln inte förekommer på alla platser i Sverige finns det en biologisk begränsning för hur den har använts. I övrigt har man haft misteln för att försöka bota kreaturssjuka och skydda sig mot trolldom.

Artikelbild

| Våra juldekorationer är mistelns honplantor eftersom det är de som bär de vackra vita bären.

Seden att kyssas under misteln kommer också från England, men långt innan den blev en kärlekssymbol hade den ett otrevligare användningsområde i folktron. Snorre Sturlasson berättar i sin Edda att det var en pil tillverkad av mistel som dödade den ”odödlige” asaguden Balder.

Misteln har fascinerat människor under århundraden, och faktiskt också setts som en fruktbarhetssymbol, kanske kommer traditionen med kyssandet därifrån. Men källorna är få och osäkra så ingen forskare vill säga säkert var seden kommer ifrån.

Bättre koll har man på mistelns växtsätt och spridning. Det kan Gunvor Larsson, botanist på Bergianska trädgården och Stockholms universitet, berätta mer om:

– Misteln är en halvparasit som kan välja såväl löv- som barrträd som värd. Men i Sverige är det bara lövträd som lind, lönn, äpple och poppel, ibland även vide, hagtorn och rönn, som står värd för misteln. I övriga Europa växer underarter av misteln även på barrträd.

Artikelbild

| Gunvor Larsson, botanist på Bergianska trädgården och Stockholms universitet.

Benämningen halvparasit kommer sig av att misteln klarar av att skapa egen energi med hjälp av fotosyntesen. Däremot behöver den vatten och närsalter som kalium och fosfor från värdträdet. Misteln har inga riktiga rötter utan skickar in ett sugorgan i trädets ledningsvävnad, där trädet transporterar vatten och närsalter.

– Eftersom misteln har eget klorofyll kan värdträdet klara av att ha en mistel i många år. Men om det blir en så varm sommar som 2018 kan trädet, om det har många mistlar, ta rejäl skada eftersom mistlarna tar så stor del av trädets vatten, berättar Gunvor Larsson.

Artikelbild

| Om mistelns bär hamnar på marken är det kört – de måste fastna på en gren för att fröna ska gro.

Ett mistelfrö som faller till marken kan aldrig gro. Det måste hamna på en gren i ett träd för att kunna slå rot. Det kan ju låta svårt, men detta har misteln räknat ut så finurligt att dess frön, som finns inuti de dekorativa vita bären, är fågelspridda.

– Mistelns frö ligger inuti bäret och är stort, klibbigt och redan som frö utvecklat till en liten groddplanta. Den kallas till och med för embryo i vissa böcker. När fåglarna äter bäret transporteras det klibbiga fröet genom tarmarna och sedan bajsar fågeln ut det på grenarna, där det kan få fäste och gro. Fröet har till och med två små sugkoppar som fäster på grenen.

Artikelbild

| Björktrast och sidensvans är två av de fåglar som gillar mistelns vita bär och hjälper till att sprida dem.

I Sverige växer misteln främst i Mälardalen och i östra Småland. Den finns även på några få andra utspridda platser samt på ett ställe i Norge och ett par i Danmark. Den ojämna spridningen har förbryllat botaniker.

– Det finns flera teorier. En trolig teori är att dubbeltrasten, som hjälpte till att sprida mistelns frön, inte tålde det kyligare klimatet efter värmetiden kring år 500, och började flytta söderut på hösten och därmed minskade misteln i utspridning, säger Gunvor Larsson.

Artikelbild

| STOCKHOLM 20181105 Guvnor Larsson berättar om mistlar på Bergianska trädgården. Sidensvansar sprider misteln vidare. Foto: Jessica Gow / TT / Kod 10070

Ytterligare en teori talar om att misteln försvann helt i och med kylan, men kom tillbaka på 1600–1700-talen då man importerade almar och lindar från Europa till barockträdgårdarna, och fick in misteln med dem. En trovärdig tes eftersom misteln ofta växer vid just slott och herresäten på många ställen i Sverige.

– Det finns ingen definitiv sanning – man vet inte helt och hållet. Men jag tror på en kombination av importerade träd och teorin med fåglarna.

Artikelbild

| Misteln är en halvparasit som är fridlyst och har störst utbredning i Mälardalen.

Mistlarna kan bli så stora som en meter i diameter. Om de blir för stora och många kan det bli tungt för trädet.

Ska man bli ledsen om misteln har satt sig ett träd på tomten?

– Nej, absolut inte, tvärtom! Det gäller bara att hålla lite koll på den så att den inte sprider sig ohämmat. Skulle det bli för mycket mistel i trädet kan man beskära den lite. Men om jag fick en mistel hemma i mitt träd skulle jag bli jätteglad, säger Gunvor Larsson. (TT)