För Anna Lefvert började kärleken till luffarslöjd med en kvällskurs. Förmodligen arrangerades den som en konsekvens av en stor utställning om luffarslöjd, eller fil de fer som det heter på franska, i Paris i slutet på 1990-talet och som gav ringar på vattnet över flera delar av världen.

– Jag kommer faktiskt inte ihåg varför jag anmälde mig, men jag blev biten ganska omedelbart. Inte minst för att det var betydligt lättare än jag trodde, berättar Anna Lefvert.

Sin vana trogen som journalist ledde intresset vidare till biblioteket, hon ville veta mer. Hon läste på om historien, lärde sig om hantverket – men saknade en inspirationsbok. Därefter var steget inte långt att börja skriva en själv.

Artikelbild

| Anna Lefvert lärde sig luffarslöjd på en kvällskurs. Nu har hon gett ut en bok i ämnet. "Det är ju få som använder luffarslöjd för att de behöver något. I stället har den blivit avkoppling".

– Med just luffarslöjd är det alltid en hårfin gräns mellan det jättefina och det extremt fula, säger Anna med ett skratt.

– Det handlar såklart om tycke och smak. Men det behöver absolut inte vara spikrakt och perfekt för att vara vackert, en del av charmen med luffarslöjden sitter ju i att man ser att det är gjort helt för hand.

Luffarslöjdens historia är dåligt dokumenterad, av naturliga skäl eftersom det länge ansågs som skräp snarare än hantverk. Det Anna Lefvert har lyckats få fram är att luffarslöjden har sitt ursprung någonstans kring Slovakien. Och även om hantverket att skapa saker av metalltråd har en betydligt längre historia, exempelvis i form av vackra filigranarbeten i silver, så har slöjden med järntråd bara några hundra år på nacken. Det var i slutet på 1800-talet när industritillverkningen av järntråd kom igång och priserna sjönk, som luffarslöjden blomstrade.

– Det var då de lite socialt utstötta, luffarna, insåg att trådhantverk var ett smidigt sätt att tjäna ihop lite pengar. Man kunde ju ha hela verkstaden på fickan, eftersom allt som behövdes var ett par tänger och en rulle metalltråd, berättar Anna Lefvert.

Artikelbild

| Det går att tillverka nästan vad som helst av najtråd.

I början var det främst bruksföremål som tillverkades. Vispar, brödnaggar, korgar och karottunderlägg. Därefter började man göra leksaker – små cyklar, dockmöbler och liknande. I dag däremot är trådkonst minst lika mycket ett konsthantverk.

– Det finns helt fantastiska skulpturer av metalltråd om man söker runt på till exempel Instagram. I Frankrike och Italien har det blivit en konstform och att hantverket kommit tillbaka märks också på loppispriserna. De sista luffarna i Sverige fanns så sent som på 1980-talet och på 1990-talet kostade bruksföremålen av luffarslöjd kanske en femma styck. Nu har gamla luffarslöjdsföremål flyttat in i de fina antikbutikerna och priserna har mångdubblats, säger Anna Lefvert.

Artikelbild

| Roliga dekorationer av ståltråd, så kallad luffarslöjd.

Själva stilen har också utvecklats. Från bruksföremål till fågelburar och dekorativa figuriner till 2D-skulpturer och moderna föremål i ny tappning.

– Numera är det ju väldigt få som gör saker i luffarslöjd för att de behöver något, vi har ju inte den typen av samhälle längre. I stället har luffarslöjden blivit avkoppling, säger Anna och visar upp ett par tunna ”glasögon” som hon skapade under en tripp till Barcelona.

Artikelbild

| Blommor av stål. Metalltråden kan böjas till det mesta.

– Man kan i princip klara sig med bara en tång. Jag är ganska rastlös av mig, så jag har alltid med mig en tång, en tunn och en lite tjockare ståltråd när jag reser. Sedan kan man också använda sig av det man har, jag brukar använda en penna att snurra tråden kring för att få en spiral som jag sedan kan platta till för att göra dekorationer med.

Anna Lefverts råd till nybörjaren handlar främst om materialet. Vanlig ”najtråd” som finns i alla bygghandlar är den enklaste att arbeta med och bra för nybörjaren. Dock rostar den lätt, så den lämpar sig inte för föremål som kommer i kontakt med mat till exempel.

Artikelbild

| Ett par skor av metalltråd. "I Frankrike och Italien har det blivit en stor konstform", berättar Anna Lefvert.

– Till matföremål behöver man rostfri tråd, men den är betydligt mer besvärlig att jobba med. Man kan också hitta galvaniserad eller kopparbelagd tråd, om man ska göra dekorativa föremål men inte vill att de ska rosta. Men sedan kan man ju ställa ut sin skapelse och låta den rosta med flit, det kan bli väldigt effektfullt, säger Anna Lefvert.

Hon tipsar om att prova sig fram, både med olika trådar och föremål. Att alla kan klara av att skapa något i luffarslöjd är hon helt övertygad om.

Artikelbild

| Praktiskt och luftig med en brödkorg av metalltråd.

– Jag är absolut ingen konstnär, men alla kan göra luffarslöjd på sin nivå! (TT)