Hemtrevligt. Det är det första ord som kommer till en när man kliver in i hallen på Lilla Hyttnäs, huset där konstnärsparet Carl och Karin Larsson levde och arbetade kring förra sekelskiftet. Inget rum är det andra likt och hela huset är fyllt av finurliga och vackra lösningar. Färgerna är starka, mustiga och varma, känslan ombonad och välkomnande. Carl har målat på väggarna och dörrspeglarna, smyckat med små visdomsord eller hälsningar, bårder och porträtt av barnen. Karins textilkonst finns i varje rum.

– Man känner en närvaro av hela familjen som bodde här. Huset förmedlar värme, säger Chia Jonsson som är chef på Carl Larsson-gården.

Paret Larssons inredningsstil liknade inget annat vid den här tiden. När borgerliga hem kläddes i mörka träpaneler och tunga sammetsdraperier inredde de med enkel pärlspont, massor av färg och murgröna runt fönstret i stället för gardin.

Artikelbild

| Den djärva inredningen i Carl Larsson-gården har blivit en stilförebild, med sin färgglada och mönstrade mix.

– De skapade en egen stil, till exempel kunde de köpa ett par gamla barockstolar, måla dem i blått och sätta en orange väv på sittdynorna. De var trendsättare som gick i bräschen för något helt nytt, men många tyckte färgerna var vulgära, säger Chia Jonsson.

Hon berättar att Karin stylade hemmet och Carl målade av det. Tillsammans skapade de det första heminredningsreportaget.

– Hans tavlor visar vardagen som den var, mer som vi avbildar den dag, till skillnad från de stela porträtt man ofta såg vid den här tiden.

Det var framför allt Karin Larsson som stod för inredningen och skapandet av hemmet. När barnen kom la hon penseln på hyllan, men fortsatte sitt konstnärskap genom handarbetet. Hennes idéer var moderna och känns aktuella även i dag.

Artikelbild

| I Karins och barnens arbetsrum, som är en påbyggnad, finns ytterfönster bevarade mellan innerväggarna och en lucka att kika ned genom från sovrummet på övervåningen.

– Hon arbetade mycket med återbruk och att ta tillvara det man redan hade. Urvuxna kläder kunde bli stolsdynor till exempel.

En stor inspirationskälla för paret var arts and crafts-rörelsen i England, som var en motreaktion på det industriella och framhöll hantverkskonsten.

Artikelbild

| Den väggfasta soffan innehåller förvaring. Karin och Carl ritade möblerna och lokala snickare byggde dem.

– "Det ska synas att det kommer från handen", sade Karin, hon ville inte att det skulle se för perfekt ut.

Chia Jonsson visar en duk i Carls ateljé, där Karin broderat barnens namn i en bård, och använt avstavningen ”Ul-f” i stället för att texta "Ulf" i ett hörn.

Artikelbild

| De minsta barnen sov i Karins rum. Här är väggarna vitkalkade och taket målat grönt. Barnsängarna och takkronan är ritade av Karin, den lokala snickaren och smeden gjorde jobbet. I stället för rullgardin sitter de yttre fönsterluckorna på insidan.

Att många av Karin Larssons idéer känns högaktuella i dag handlar mycket om hennes syn på konsumtion, tror fotografen och stylisten Sofia Jansson, som själv inspirerats mycket av inredningen i Lilla Hyttnäs.

– Nu har vi gått varvet runt med industrialismen och insett att det inte blev så bra. Även om inte alla anammat det så pratas det ju väldigt mycket om återbruk, hantverk och en hållbar livsstil, säger hon.

Artikelbild

| Japonismen syns tydligt i mönster och motiv. Bland annat i en duk som Karin skapade till bordet i biblioteket med hennes signum – rutor och tofsar.

En annan inredningstrend som dominerat de senaste åren är den personliga, som Karin var mästare på.

– Det är något som många eftersträvar, men det är svårt – du kan inte få en personlig stil genom en tur till Ikea. Karin Larssons hem är urtypen för det personliga hemmet, som har skapats under många år och som verkligen speglar dem som bor där.

Artikelbild

| Mellan Karins och Carls sovrum hänger ett draperi som Karin gjort i flera olika tekniker: makramé, väv och de klassiska tofsarna. Den visar de fyra elementen.

Paret Larsson reste mycket och träffade folk från hela världen – särskilt japansk konst och kultur var en stor inspirationskälla. Det syns tydligt i mönster och motiv.

– De plockade från massor av olika stilar, men det finns en grundtanke och stilarna bildar en helhet. Det gör det unikt, säger Sofia Jansson.

Familjens vardagsrum, med det berömda stora blomsterfönstret, är ett exempel på den halsbrytande mixen. Här står traditionella gustavianska möbler som Karin ärvt av två fastrar.

– Om man beskriver ett rum med laxrosa väggar, lindblomsgröna lister och blåvitrandiga och rutiga tyger låter det inte klokt, men ändå går det bra ihop, säger Chia Jonsson.

Karin och Carl ritade många av möblerna själva, och lät lokala hantverkare tillverka dem. Karin formgav en klumpig gungstol som sneglade mot framtidens funkis och som står i Carls ateljé.

– Det sägs att snickaren levererade den på natten för att slippa folks häpna blickar, säger Chia Jonsson.

När Karin ärvde huset i Sundborn av sin pappa var det litet, bara två rum och kök på nedervåningen. Det byggdes på allteftersom och varje rum fick en egen stil. Här finns gott om smarta lösningar, som en upphöjning i golvet vid Karins symaskin för att hon skulle kunna se ut genom fönstret över trädgården och få ljus när hon sydde. Ett vindsfönster blev en lucka från Carls sovrum ned till ateljén, så att han kunde betrakta sin konst uppifrån. En igensatt dörr blev ett skåp, med dörrfodret kvar som en ram.

– När Carl och Karin inte fick plats med de japanska träsnitten i biblioteket höjde de helt enkelt taket på ett ställe och fällde in dem där, säger Chia Jonsson.

Karin Larssons textilkonst är modern och nytänkande. Hennes mönster drar ibland åt framtidens funkis, ibland åt den samtida jugendstilen, ofta åt japanska mönster och tekniker. Lotusblomman är återkommande.

– När Karin broderar solrosor på en kudde placerar hon dem inte i mitten, utan låter dem sticka in från kuddens hörn, berättar Chia Jonsson.

Gobelängen på soffan bakom kudden är från år 1903 och visar de fyra elementen, jord, eld, luft och vatten.

– Den har väldigt starka färger för sin tid.

Karin broderade ofta i symboler. En kudde berättar om första världskriget – vid årtalet för krigets början finns eldsflammor, vid krigets slut ett hjärta.

Överallt i huset syns spår efter familjens liv – tavlor, väggmålningar och textilkonst är presenter och julklappar som Karin och Carl gett varandra. Budskap som ”Älsken hvarandra barn, ty kärleken är allt” dekorerar väggarna. Ovanför en dörrpost står det ”Vet du hvad, var god och glad”, kanske är det riktat till den småsura sonen som finns avbildad på dörrbladet.

– Lilla Hyttnäs är verkligen ett hem, det speglar dem som bodde där. Dessutom var det välkomnande, det tycker jag själv är jätteviktigt – att barn och vänner kan komma och gå utan att man ängslar sig över lite damm i hörnen, säger Sofia Jansson.

Anna Bratt/TT