Jag har glömt min första kyss, men jag minns klart och tydligt när jag fick Rolle Stoltz autograf, sjunger Thåström. Jag har också glömt min första kyss men minns klart och tydligt det första golvet som jag la.

Det var som tonåring när jag byggde min friggebod, den som några utbyggnader senare skulle bli min sommarstuga på landet. Rejäla, spontade furubräder från Egon på sågen. Det blev riktigt bra och ligger fortfarande kvar.

Därefter blev det en hel del golvläggande under bostadskarriären i Uppsala. Laminatgolv i lågprisklassen första gångerna. Klicktekniken fanns inte ännu utan det var lim och och hårda hammarslag som gällde för att foga samman. Det kom på plats men inte mer än så.

Sedan kom klickgolven. Svettigt krypande med de första två raderna och försök att få till rimliga avstånd mellan golv och väggar. Parkettgolven får ju inte ligga för nära väggen, och samtidigt får det inte bli en glipa när golvlisten sätts på plats. Om ni inte visste det innan så säger jag det nu: INGA rum i lägenheter byggda på 50-talet har helt räta vinklar, så det där pusslandet tog en evighet för en lekman som jag. Golven kom i och för sig på plats, och det var kanske bara jag som såg bristerna i hantverket.

Kan nog påstå att det blev med golven som med den bortglömda kyssen: Det klickade aldrig riktigt.