En bostadsförsäljning är en stor affär. För att få ut maxpris gäller det att visa hemmet från sin allra bästa sida.
– Det handlar om att skapa en känsla hos köparna att detta är ett ställe de vill bo på, säger stajlingproffset Erik Josefsson.
Alla som vill sälja sin bostad vet att man både behöver städa och piffa. Men att stajla är att gå ett steg längre. I dag erbjuder i stort sett alla mäklarfirmor sina kunder olika sådana tjänster. Det kan handla om allt ifrån en total omgörning, med ommålning och inlånade möbler, till en enkel konsultation kring vad du själv kan fixa för att höja helhetsintrycket.
Det är svårt att säga hur mycket pengar det kostar, eftersom insatserna skiljer sig mycket åt, liksom storleken på bostäderna.
– Ett uppdrag i en tvårumslägenhet kan kosta allt mellan 5 000 och 30 000 kronor, beroende på hur mycket arbete det handlar om, säger Erik Josefsson.
Han är verksam i Göteborg och driver inredningsbyrån Josefsson & Ljung tillsammans med kollegan Karin Ljung. I sitt jobb möter han människor som står inför sitt livs affär. Hans uppgift är att hjälpa dem att lyfta fram det bästa med just deras bostad.
– Det kan vara jättefint hemma hos någon, det är bara det att vad som upplevs som mysigt i verkligheten inte gör sig på bild, säger han.
Mycket handlar just om bilderna. Det är de som ska väcka intresse hos köparna och locka dem att komma på visningen. Ofta är knepet att rensa bort och skapa rymd.
– Det får inte se rörigt ut. Intrycket ska vara neutralt utan att vara slätstruket. Privata fotografier och personliga saker plockas bort för att den som köper ska kunna se sig själv i miljön.
Erik Josefsson förklarar att mycket handlar om psykologi och känsla. När spekulanten ser bilderna på nätet eller kliver över tröskeln på visningen ska intrycket vara "här vill jag bo!". För att uppnå den rektionen får inte alltför starka intryck av någon annan stå i vägen.
– Det är få människor som kan se förbi ett rörigt, övermöblerat hem. Stajling handlar om att låta utrymmena komma till sin rätt. Att visa hur rummen kan användas, vad som ryms och vilken typ av liv man kan leva där.
Ett arbetsrum där böcker, papper och pärmar samsas med träningsredskap och överblivna, udda prylar kan rensas ut och i stället möbleras med en säng och ett välstädat skrivbord, för att visa att det går att använda som sovrum.
– Det är ganska vanligt att familjer med flera barn har försökt trolla med utrymmena för att alla ska få plats. Det kan ge ett intryck av att lägenheten är liten, trots att den inte är det.
I sådana fall kan stajlisterna helt sonika bära ut möbler och prylar, lagra dem i förråd, tillföra andra saker och arrangera dem på ett sätt som gör att man får ett intryck av rymd.
Erik Josefsson föredrar att arbeta med hem som används. Helt tomma objekt är mycket svårare: Att skapa hemtrevnad från start är knepigare än vad man kan tro.
– Bäst är om det går att spara så mycket som möjligt av den ursprungliga inredningen. Och sedan bara finslipa med textilier, växter och lampor.
Varma färger och trämaterial är trendigt, och intrycket ska vara just trendigt, dock inte flådigt. Det ska också vara personligt, men samtidigt allmängiltigt.
– Men det ska inte se ut som ett själlöst kataloghem. Det är en svår balans, säger Erik.
Innan han och Karin Ljung sätter igång, sitter de alltid ned tillsammans med kunden och mäklaren och går igenom förväntningarna. Vad är objektets fördelar och hur framhålls de bäst? Vilken målgrupp vill man nå? Barnfamiljer, unga singlar eller pensionärer? Sedan anpassar man inredningen efter det.
– Det roligaste med det här jobbet är alla människor man får möta. Alla livsöden man stöter på.
För många är hemmet nästan som en förlängning av den egna personen. Möbler, minnessaker och tavlor betyder mycket och visar vem man är. Så när Erik vill baxa ut den ärvda matsalsmöbeln eller barnens inramade teckningar kan känslorna svalla.
– Det gäller att kunna ta folk och få dem att förstå vad stajlingen går ut på. Att det inte handlar om kritik av deras smak, säger han.Vad ändrar du oftast hemma hos folk?
– Tavlorna. De hänger alltid för högt. Bara genom att gruppera om och hänga dem lägre får man en helt annan känsla av rymd och takhöjd.
