Två saker slår en när man kliver in i Karin Nygårds 1980-talslägenhet på Södermalm i Stockholm. Det är mycket rosa och många robotar.

Läraren, författaren och programledaren Karin Nygårds har blivit känd som teknikexpert. Hon har varit med och drivit igenom att programmering blir obligatorisk i skolans läroplan. Det tog fem år innan förslaget antogs och från och med i höst får ettagluggarna lära sig att programmera. När Karin började kämpa för det här hade hon själv bara varit teknikkunnig i ett par år.

– Jag blev sugen på att blogga när jag jobbade som lärare, men så var jag med om en allvarlig olycka, skadade armen och blev sjukskriven. Jag var fast hemma med min dator och började lära mig att programmera, berättar Karin och visar upp sin arm.

Artikelbild

| Att Karin Nygårds är svag för rosa går inte att missa. Men basen i lägenheten är vit.

Parallellt med några kraftiga operationsärr syns en tatuering med binär kod.

– Koden betyder E som i min dotter Ediths namn. Om det här inte hade hänt hade jag inte kunnat läsa koden. Det var nog ödet ändå, säger hon och pekar på ärret.

Trots Karins teknikintresse har hemmet inget smart kylskåp som påminner om när smöret är slut och ingen röstaktiverad tjänst som ringer efter hämtpizza eller dimmar belysningen. Det som finns är några bluetoothhögtalare och lampor som ändrar färg med några klick i en mobilapp.

– Jag är faktiskt inte så bra på teknik för hemmet. Dessutom har klimatfrågan fått mig att ändra konsumtionsvanor. Eftersom teknik inte går att tillverka utan att bryta mineraler har jag tappat sugen.

Artikelbild

| Längs med taket runt matbordet i Karin Nygårds kök löper en hylla full med finurliga prydnadsföremål, muggar, ett Eiffeltorn och robotar, något som vittnar om hennes stora teknikintresse.

Men intresset är ändå uppenbart. Här och var står robotar i givakt på hyllorna och i köket pryds muggarna av kvinnliga teknikpionjärer som Grace Hopper och Ada Lovelace. Vattenkokaren är knallrosa, liksom färgen över diskbänken och väggen vid matplatsen.

– Jag gillar rosa, det går inte att förneka. Vattenkokaren var bland det första jag köpte när jag flyttade hit.

Artikelbild

| ”Utgå från dina intressen när du inreder så blir hemmet personligt”, är Karins tips.

Basen i Karins ombyggda trerummare, som numera är en fyra, är till största delen vit. De flesta golv och väggar liksom kök är vita. Det är i stället detaljerna som sätter färg på hemmet. Längs med taket runt matbordet löper en hylla full med finurliga prydnadsföremål, muggar, ett Eiffeltorn och förstås robotar.

– Min mormor hade precis sådana hyllor i hela sitt hem och jag älskade att gå runt och kika på allt som stod där. Det tog jag efter direkt när jag skulle inreda mitt eget hem, säger Karin Nygårds.

Artikelbild

| Karin Nygårds mormor lät alltid gästerna välja en egen kopp när de bjöds på kaffe, en vana som Karin har tagit över.

Även idén att ha många udda koppar och låta gästerna välja kommer från Karins mormor, som skymtar på ett porträtt på tavelväggen vid köksbordet.

– Jag har nog ärvt mycket av mormors stil. Hon åt till exempel alltid på finporslinet till vardags och jag gillar också att använda det finaste jag har. Hon var bra på att lyfta det vardagliga och låta det bli något extra. Hon hade en kaffekopp hängande i en fiskelina över köksbordet och vägrade säga varför! Vi fick aldrig veta och diskuterade det till och med på hennes begravning, säger Karin och skrattar.

Artikelbild

| Karin Nygårds dotter har ett eget enhörningsrum med rosa golv. ”Jag bävar lite för den dag hon tröttnar på det.”

Karins eget sovrum är än så länge ganska stillsamt, men hon har planer på en knallorange heltäckningsmatta och en tapetserad fondvägg med mycket färg. Mitt emot sovrummet ligger dottern Ediths enhörningsrum med rosa golv.

– Jag bävar lite för dagen när hon tröttnar och jag måste göra om golvet, för det blir inte lätt. Men samtidigt ångrar jag det inte – jag blir glad varje gång jag ser det! Våra stilar har nog smält ihop, hon är väl indoktrinerad vid det här laget.

Artikelbild

| I Karin Nygårds sovrum hänger favoritplaggen som tavlor på väggen. ”Utgå från dina intressen när du inreder så blir hemmet personligt”, är hennes tips.

Karins och Ediths hem är fullt av små skatter att upptäcka. På matbordet står en flasköppnare i form av ett andhuvud, en klassiker som en gång prydde konferensrummet i farfars byggföretag. Nu har den sällskap av ett guldäpple som Karin belönats med för sina insatser för digital undervisning – och en rad karamellburkar.

Vad brukar folk säga när de kliver in?

Artikelbild

| Karin Nygårds har många färgglada och roliga detaljer i sitt hem.

– De brukar vara snälla. Men det är många ”oj!” och ”jaha, se där” när de går runt och tittar på alla saker. Jag älskar fina detaljer som gör mig glad, det gör inget om det bara är jag som märker dem.

Mycket har hon också gjort själv. Nu när den skadade armen inte längre gör lika ont har hon dammat av verktygen från förr och blivit hemmafixare igen. I köket har hon bytt bänkskiva, ordnat ventilationen och löst ett problem med avloppet. Det mesta med teknikens hjälp.

Artikelbild

| Karin Nygårds är teknikintresserad och gillar robotar.

– Jag googlar! Ventilationen fixade jag med hjälp av instruktionsvideor på Youtube och avloppet fick jag hjälp med av en rörmokare tack vare Twitter. Jag filmade vad jag gjorde och han ledde mig genom det steg för steg via direktmeddelanden. Otroligt snällt, det kan ju inte ha varit hans roligaste fredagskväll, säger Karin och skrattar.

Karin Nygårds beskriver sig själv som ”inte så noggrann, men orädd”, och pekar glatt ut kladdiga kanter där hon inte har orkat maskera golvlister med tejp innan hon målade. Hon berättar också hur hon minst sagt dumdristigt bestämde sig för att klippa av en elkabel som var i vägen när hon skulle inreda kring matplatsen.

– Så korkat, jag flög en halvmeter av stöten. Men där lärde jag mig något. Folk verkar tycka att det är roligt att jag är så orädd. I järnaffären runt hörnet brukade de säga ”åh nej, vad ska du göra nu då?” när jag klev in, men nästa gång jag var där frågade de nyfiket hur det har gått.

Däremot är hon inte trendkänslig.

– Äh, jag tänker att det kanske är kul att ha fina saker som är helt rätt. Men hemmet får ju en själ om man inreder med sådant som betyder något för en. (TT)