November har passerat för i år, och oj vad månaden levererat. Helt enligt planen, en riktig coachseger skulle jag vilja säga. En månad utan glamourkrav med mycket tid för vila, lite som en äldre man en gång sa; ” - Jag tar mig upp på morgonkvisten och läser dödsannonserna, och är jag inte med där, så slår jag på kaffet.”

Statistik från månaden:

Antal restaurangbesök: 2, varav det ena en Big mac i Stenhagen Centrum i samband med storhandling.

Antal sminkdagar: 2, varav den ena lite läppstift innan passfoto förra veckan.

Antal sovtimmar: 330, i genomsnitt 11 per natt.

Antal utgångar: 0.

Antal arbetstimmar: 96.

Antal hyrfilmer: 11, däribland Baksmällan 3 och Trollkarlen från Oz.

Antal kroppsvaxningar: 0.

Antal samlag: få.

Kanske inte låter så lyckat i era ungdomliga öron, men oj vad det kommer att behövas, i år mer än någonsin. Nu finns alla förutsättningar för en gnistrande december, kanske orkar jag göra ett pepparkakshus med bomull i skorstenen, grava laxen, koka kolan, såpa golven, binda kransen, älska med mannen. Vara vaken långt in på nätterna i spraket från kakelugnen och glimmande ljusslingor. Se landskapet och grannarna sova utanför fönstren medan Tommy Körberg sjunger ”Stilla natt”, från julskivan jag lyssnat på sedan 90-talet.

I år handlar december om min familj. Det blir min första jul utan mormor. Det kommer kännas konstigt och tomt. Samtidigt ger jag all min kraft och kärlek till min älskade familjemedlem som får strålning ända fram till dan före doppare-dan. Tänk att man ska behöva påminnas med sorg och rädsla för att förstå vad julen egentligen handlar om. Och vad livet handlar om. Och nu när jag är utvilad och stark, hoppas jag njuta av den här julen. Ta tid för mina nära. Pyssla och baka om jag vill. Eller skippa bakningen och köpa storpack polkagrisar och juleskum på Rusta om det passar bättre.

En sak ser jag extra mycket fram emot, att jag för första gången kanske ska få bära hem och klä granen med min alldeles egna minifamilj. Det är en av få saker jag önskar mig i år.