Det är med skam i kroppen jag går in på den tabubelagda sajten. Jag undrar för mig själv om jag någonsin kommer att erkänna för någon att jag har gjort det här. D ligger på sängen, djupt försjunken i sin Sudoku, men om hon skulle titta upp och fråga vad jag håller på med skulle jag för första gången i vår tre månader långa bekantskap ljuga för henne. Och när jag fyller i formuläret och med tvekan i pekfingret skickar iväg det funderar jag på om jag är först i min bekantskapskrets med att göra detta.

Visst, jag har nära släktingar som anlitar städhjälp, men jag trodde aldrig att jag själv skulle göra det. En frisk medelinkomsttagare bosatt i två rum och kök borde varken behöva eller anse sig ha råd med sådant. Jag har skaffat piga, som Gudrun Schyman skulle ha sagt. Men, tänker jag, en gång är ju nästan ingen gång. Det är klart att det inte är så svårt att gå runt med dammsugaren en sväng och att köra lite Ajax och Wc-anka i badrummet, men den där storstädningen som jag har planerat sedan i somras, då alla lister, badrumsväggar och fönster ska få sitt, den kommer aldrig att ske har jag insett. Och det är så mycket annat jag fixar på egen hand numera. Förr lät jag andra klippa mig för 1 500 kronor om året, men nu sköter jag den saken själv. Och hur många hundralappar i uteblivna husläkarkostnader har jag inte tjänat de senaste åren genom att låta Doktor Google både ställa diagnosen och föreslå behandling på mina krämpor?

Jag minns att min pappa en gång i tiden hade Saabverkmästarens son som elev. "När verkmästaren börjar undervisa sin egen son i engelska ska jag börja meka med min bil", brukade pappa säga när han lämnade in bilen på verkstaden.

Och det ligger ju någonting i det. Varför ska vi inte låta alla göra det de är bra på? Inte sätter sig de anställda på städfirman och ringer runt och tar fram sina nyheter själva när de kan gå in på unt.se. Nej, jag ska hålla mig till mitt, tänker jag och sätter mig i stället och skriver ned en krönika om mina tankar. På så vis har jag skapat arbetstillfälle både åt mig själv och andra.

Det ska jag tänka på när jag inom en snar framtid sitter och jäser i mitt skinande rena hem.