Går det att träffa en partner i Uppsala? Frågade jag i en krönika förra året – Knappast, det finns ju bara män med skidjacka och J-Lindebergskärp, kom jag fram till då. Ett år senare är mina singelvänner eniga, det är just en sådan man de vill träffa nu. En redig man och absolut ingen bajsnödig glidare från någon utebar.

En gång åkte jag på semester med en kille som faktiskt hade ett sånt där skärp med stor J.L-logga. Vi hade beställt en ospecificerad resa till Kefalonia i den grekiska övärlden. Men jag var orolig inför resan. På hyllan i hallen stod ett par remsandaler och stirrade på mig. Ni vet sådana där ergonomiska, i gummi, som vissa även har strumpor i. I fantasin såg jag oss promenera längs den hippa strandpromenaden och kunde inte alls förlika mig med denna fotbeklädnad.

Han får under inga omständigheter packa de där, tänkte jag. I en svag stund försökte jag även att hota honom. Men grabben bara log självsäkert och sa;
– Men Frida, de är ju jättepraktiska. Tänk om vi dessutom hamnar lite utanför stan.
Själv var jag livrädd.

Artikelbild

| Frida Norén, bylinebild till blogg

Transferbussen rullade upp i bergen. Det var bara vi och ett Stockholmspar kvar. Tjejen såg mer och mer ut som en skräcködla ju längre vi färdades. När bussen slutligen saktade in var utsikten magisk över Joniska havet.
– Oj vad vackert, sa jag.
– Jo jo, men vad ska vi GÖRA här? Sa skräcködlan med panik i rösten.

Vi såg inte paret mer den semestern. Jag och mannen, (som självklart tyckte att utsikten var fantastisk) köpte ett tanigt, blått parasoll med fiskar på, gjorde fetaostbaguetter och vandrade genom olivlundarna ner mot havet. Vi vinkade till fåraherden, åt aprikoser och solvarma fikon längs vägen. I tio dagar vandrade vi mellan den öde stranden med det turkosa vattnet, och vårt lilla vita hotell på berget. Under stigens ogästvänliga partier höll han min hand, där jag snubblade runt i mina opraktiska badtofflor.

Han bara stod så där stadigt, inte bara i remsandalerna på den grekiska kalkstenen, utan också stadigt i livet.
Skorna gör mannen sägs det ju, och jag kan bara hålla med. I det här fallet – remsandalerna.