Jag har skrivit förr, om hur ledningen på Akademiska sjukhuset missköter sitt personalansvar och därmed orsakar en numera katastrofal miljö för oss anställda, och för de patienter som ändå lyckats få en plats när de behöver det. Rubriken då var ”Nu lämnar jag vården”. Det tänker jag fortfarande göra. Söka mig till en arbetsgivare som bryr sig om sin personal. För det är där problemet ligger. Ledningen för Akademiska sjukhuset visar inte på något sätt att de bryr sig om oss som jobbar med de som verksamheten är till för. De kliar sig i huvudet och funderar och funderar hur de ska behålla och rekrytera den personal som så desperat behövs.
Kan de locka sköterskor från Finland med den fina prisbelönta filmen som gjorts? Kan de erbjuda kliniskt utbildningsår till dem som kommer från skolbänken? Kanske betala lön till dem som specialistutbildar sig för att kunna jobba inom till exempel intensivvård eller på operation? En konsult kanske? En arbetsgrupp har haft i uppdrag att utreda det här.
Det finns enklare alternativ. I tidningen Metro finns bland annat en artikel med fem punkter som tidigare publicerats i Huffington Post. ”5 saker chefer gör som får de bästa medarbetarna att säga upp sig” är rubriken. Punkterna är:
1. De pushar sina anställda till att överarbeta.
2. De belönar inte sina anställda när de gjort bra ifrån sig.
3. De bryr sig inte om sina anställda.
4. De låter inte sina anställda utveckla sin kompetens.
5. De anställer och uppmärksammar fel personer.
Aha! Så lätt kan det alltså vara att förstå varför kompetenta och engagerade undersköterskor och sjuksköterskor väljer att sluta på Ackis. Vi kan ta det punktvis igen.
1. Överarbeta. Japp. Vi får som sagt täcka upp för varandra, det skapar övertid. Massor av övertid för många då det skapas fler luckor ju fler i personalen som slutar.
2. Belöning. Jo... Dålig grundlön och nu också sämre ob-ersättning för många lockar ju inte personal direkt. Hur svårt ska det vara att förstå att lön är lön för mödan?
3. Bry sig. Nä. De senaste åren har vi bara hört hur mycket vi kostar. Skobidraget togs bort, parkeringsavgiften ökades från 10 kronor/dygn till 50 kronor/dygn och nu får vi även betala på kvällar och helger. Arbetstidsmodellerna som införs nu är ett slag i ansiktet på många. Bland annat.
4. Kompetens. Nä, inte så mycket. Kommentarer överflödiga.
5. Fel personer. Mmm. När budgeten för inhyrd personal överskreds med över 75 miljoner före årets slut så är ord överflödiga även där.... lägg sedan till alla konsulter som tas in, och de avgångsvederlag och fallskärmar som ges till inkompetenta chefer så orkar man knappt tänka längre.
Så, är det den här informationen som saknats och som kan rädda vården? Eller är problemet helt enkelt att det är fel personer som sitter på de höga bestämmande posterna? Inkompetenta eller okunniga? Strunt i vilket. Jag hoppas bara att någon person någon gång ska tänka om, och göra om. Göra rätt. För jag ser kaoset på sjukhuset, hur patienter inte får plats när de behöver det, hur personal jobbar dubbelpass och lediga dagar för att försöka rädda kritiska situationer, vad som händer när platser inte räcker till. Snart märks det även hos alla er utanför sjukhuset. Och då har det gått för långt. Frågan är då hur vården ska kunna räddas. Då är det inga punkter i en tidning som kan hjälpa.
Sara Stacksjö
Undersköterska på Niva, Akademiska sjukhuset