Uppsala behöver förbättra sitt arbete mot könsstympning. Det står helt klart för oss som läst förslaget till Handlingsplan våld i nära relationer. Könsstympning nämns inte med ett ord i förslaget, inte heller kvinnlig omskärelse. Något som i allra högsta grad hör till våld i nära relationer och den maktutövning som används för att kontrollera kvinnors sexualitet.
I våras chockades Sverige av rapporterna från Norrköping om att en hel skolklass könsstympats, totalt hade ett 60-tal elever identifierats. Norrköping är pilotkommun för arbetet mot könsstympning och det är därför inte konstigt att just Norrköping upptäckt många könsstympade unga kvinnor. I Norrköping har bland annat att personal som jobbar i skola och skolhälsovård fått särskild utbildning och socialtjänst, hälso- och sjukvård, polis med flera jobbar tillsammans.
I Uppsala finns , så vitt vi vet, inte ett sådant strukturerat arbete. Ändå är det ganska enkelt för skolhälsovården och skolpersonal att bli observanta på tecknen på könsstympning. Dit hör att se flickor som går återkommande på toaletten, har magsmärtor, huvudvärk etc. Ibland är det så enkelt som att ställa frågan och få ett rakt svar.
Uppsala måste bli bättr e på arbetet med att upptäckta offer för könsstympning och för att förebygga könsstympning. Det finns all anledning att tro att vi i Uppsala kommun har fler könsstympade flickor än vad Norrköping har, om man utgår från våra kommuners invånarantal. Behovet av ett bra arbete är därför viktigt även i Uppsala. Föreningen Tjejers rätt i samhället (Tris) träffar regelbundet flickor som könsstympats både i sitt ursprungsland och i Sverige och föreningen anser att det inte finns en tydlig och strukturerad metod för hur man ska arbeta i Uppsala.
Enligt Världshälsoorganisationen , WHO, har 100 –140 miljoner flickor och kvinnor blivit utsatta för denna horribla, människorättsvidriga misshandel. Trots den vetskap vi i dag har om könsstympning finns det inga tydliga metoder kring hur vi ska arbeta med att förebygga, hjälpa och stötta kvinnor som är eller riskerar att könsstympas. Vi måste bli bättre på att arbeta med denna fråga inom vår kommun men även nationellt och internationellt. Det råder en politisk samstämmighet kring frågan, därför anser vi att ett strukturerat, handlingskraftigt och effektivt arbetssätt bör införas skyndsamt.
Det finns många erfarenheter att dra av Norrköping, vilket ju också är syftet med en pilotkommun. Vi anser att vi inte har tid att vänta på projektets slut. Redan i dag kan vi starta arbetet med att identifiera de drabbade, se till att skol- och vårdpersonal kan se tecknen och våga fråga, ta fram riktlinjer för hur man ska gå vidare, påbörja samarbete mellan skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård, polis och andra som kan förhindra eller hjälpa dem som redan drabbats.
Vi tror att handlingsplanen kommer att få ett avsnitt om könsstympning efter att flera reagerat men steget från handlingsplan till handling är ibland långt. Arbetet mot könsstympning och stöd och hjälp till de drabbade måste komma igång nu. De som könsstympats eller riskerar att könsstympas har inte tid att vänta.
Ilona Szatmári Waldau, kommunalråd (V)
Talin Davidian , ordförande i föreningen Tris, Tjejers rätt i samhället