I vår debattartikel från den 6/11 kritiserade vi UNT:s snabba publicering av namnen på fyra nationalekonomiska forskare i Uppsala och Stockholm som hade anklagats av oredlighet i forskningen – forskningsfusk på ren svenska – av en kollega. I enlighet med de två universitetens regelverk och anmälarens önskan skickades frågan vidare till Centrala etikprövningsnämnden för bedömning. Expertgruppen där avvisade anmälningen och friade forskarna på samtliga punkter.
Om en forskare bedöms ha bedrivit oredlighet i sin forskning är det katastrof för honom eller henne. Forskarens legitimitet består till hundra procent på förtroende. Trots att anklagelserna skulle visa sig vara falska kan blotta misstanken om att någon oegentligt skett allvarligt skada forskarens rykte. Att hålla uppsikt över att fusk inte sker är en en legitim uppgift, och har ett allmänt intresse som media skall rapportera kring. Vad vi vänder oss emot är att man inte skall döma någon i förhand och att rapporteringen är partiskt på ett så iögonfallande sätt som i detta fall.
Kanske är det efterbörden av Macchiarini-fallet vid Karolinska institutet, men i dag anmäls fler forskare än någonsin för oredlighet i forskningen. Beror det på att mer fusk förekommer nu än tidigare? Det vet vi inte. Men i detta läge borde en seriös journalistik bygga på att mer noggrant försöka ta reda på lite mer om omständigheterna kring anmälningen och bedöma dess värde. Som i detta fall att anmälningen bygger på gammalt groll – en akademisk träta – som går tillbaka tio år i tiden. Det skulle man kunna ha haft tid till att reda på – om man inte i sin iver att hitta ett scoop hade haft så bråttom.
Det är bra att UNT:s chefredaktör Charlotta Friborg nu medger att det hade varit konsekvent att tidningen skrivit ut forskarnas namn även vid friandet (UNT 29/9 2016) – vilket inte skedde. Men det är ju värre än så! I denna artikel får anmälaren ensidigt komma till tals och mena att forskarna nog var oredliga i alla fall! Det är inte korrekt när Friborg skriver att forskarna fått möjlighet att besvara detta påhopp. Det fick de aldrig. För att slippa allt detta hade det varit mycket bättra att inte ha publicerat namnen överhuvudtaget innan domen fallit. Vi anser fortfarande att UNT borde be de fyra forskarna om ursäkt för det inträffade.
Lars Magnusson
Professor i ekonomisk historia, dekanus för Samhällsvetenskapliga fakulteten, Uppsala universitet
Shirin Ahlbäck Öberg
Universitetslektor i statskunskap, prodekanus för Samhällsvetenskapliga fakulteten, Uppsala universitet
LÄS OCKSÅ: Be om ursäkt, UNT!