I dag är det Värnlösa barns dag, vilken firas sedan 400-talet i den kristna världen för att minnas de barn som kejsar Herodes lät döda i sin jakt på den nyfödde judakonungen Jesus, enligt Matteusevangeliets andra kapitel. Denna dag kallades i Sverige till och med år 2000 för Menlösa barns dag. Namnet ändrades då ”menlös” med tiden fått en alternativ negativ betydelse. På äldre svenska betydde menlös oskyldig, utan skada eller fel.
Vad betyder då denna dag för oss i dag? Att vara värnlös innebär bland annat att vara hjälplös, försvarslös, oskyddad, utlämnad och svag.
År 2015 har varit ett år då många tusentals barn farit mycket illa, utsatta för faror, våld och död.
Till Sverige har det i år kommit cirka 30 000 ensamkommande flyktingbarn i åldrarna 13–18 år. Många barn har dessutom kommit med någon anhörig eller med sin familj. Ett okänt antal barn har under sin flykt från krig och terror omkommit.
Försvarslösa har de barn och ungdomar som kommit till vårt land tvingats bevittna krig och terror. Många av dem har sett sina föräldrar skadas, våldtas och dödas. En del har själva utsatts för våld och sexuella övergrepp.
Hjälplösa har barnen i bästa fall tagits omhand nödtorftigt av någon anhörig eller kanske främmande person.
Oskyddade har de levt i en livsfarlig miljö och varit utlämnade till en oförutsägbar framtid. Omgivningens möjligheter och godtycke har varit barnens överlevnadsvillkor.
Katastroftillstånd i hemlandet har fört barnen till vårt land. Dessa barn och ungdomar som är märkta och skadade av sina upplevelser är vårt ansvar nu, och det är vår mänskliga skyldighet att ta emot och inlemma dem i vårt samhälle. Inte bara med mat och husrum utan också med empati och kärlek.
Alla barn kan i någon mening vara värnlösa. Det nyfödda barnet, det sjuka barnet, liksom det växande barnet och de barn i vårt samhälle som utsätts för påfrestningar och risker oavsett ålder. Samhällets ansvar för barnen är omfattande och grundläggande. Barnen är samhällets framtid och rikedom.
Konventionen om barnens rättigheter, som ratificerades av Sverige år 1990 kommer snart att bli lag. Den innebär en skyldighet att respektera och på jämlikt sätt bemöta alla barn i vårt land.
Barnen blir synliga och konsekvenser av beslut måste bedömas ur ett barnrättsperspektiv. Det är bra. Flera organisationer verkar för barnens bästa.
• Unicef och WHO verkar globalt med katastrofinsatser och skydd för barn mot våld och övergrepp. Barnombudsmannen och BRIS är nationella och lokala organisationer för stöd och hjälp till barn och föräldrar.
• Uppsala kommun ansvarar för mottagningen Trappan. Den arbetar med stöd till barn som bevittnat våld eller har missbrukande och/eller psykiskt sjuka föräldrar. Förebyggande arbete genom tidiga insatser där kommun och landsting samarbetar sker bland annat vid familjecentralerna, vilka främst riktar sig till föräldrar med yngre barn.
• Landstinget tar sitt ansvar för barnen och ungdomarna i såväl vård och behandling som genom Beredningen för barn och unga, vilken inrättats i år.
• Frivilligorganisationer som Röda Korset och Rädda Barnen gör insatser för barn i nöd både akut och långsiktigt.
• Barnombudsmannen i Uppsala är en ideell förening som arbetar med information och utbildning om barns rättigheter och samverkar med myndigheter för att barnens röster skall höras och för att deras delaktighet och påverkan ska bli verklighet. Genom länsbarnombudsmannens arbete omfattas hela länet/landstinget i frågan.
Barnfattigdom är ett begrepp som på senare tid åter blivit aktuellt. Att vara blottställd är att vara värnlös – det gäller både barn och vuxna. Att bekämpa fattigdom och stärka barns och kvinnors rättigheter nationellt och globalt är en effektiv väg till hälsa och trygghet för hela samhället.
Föräldrar, vårdnadshavare och andra vuxna är barnens och ungdomarnas livlina in i vuxenvärlden. När vi talar om värnlösa barn behöver vi även se föräldrar och vårdnadshavare och bekräfta dem i deras viktiga roll, så att de orkar hela vägen även om den blir krävande. Vidare utveckling av föräldraförsäkringen är en viktig del i det arbetet. Stöd i föräldrarollen och en kvalitativt bra förskola och skola är andra viktiga delar.
Tänk om vi kan inse att alla barn är våra barn och att det vi gör i det lilla har betydelse i det stora.
Vi föds med olika förutsättningar och livsmöjligheter. Det borde vara en rättighet för alla barn att få utvecklas fritt i trygghet och kärlek.
Värnlöshet vädjar till vår mänskliga förmåga att ge skydd och ta ansvar. Den här dagen kan vara en uppmaning att tänka på vad det betyder för dig ur barnens och ungdomarnas perspektiv.
Lena Hartwig, Christina Lundh, Gunilla OltnerS-kvinnor i Uppsala län