Miljöpartiet hann inte mycket mer än att få huvudansvaret för kulturfrågor i S-MP-regeringen, innan vi från de mest osannolika håll började höra kritik om att Miljöpartiet skulle sakna kulturpolitik. Som bevis härpå anförs att Miljöpartiet före valet bildat en kulturpolitisk arbetsgrupp för att inhämta kunskap, visioner och politiska förslag från kulturarbetare och experter inom olika delar av kultur-Sverige. Men är det inte snarare de partier som sluter sig och i allt väsentligt är nöjda med tidigare ideologiska ställningstaganden, utan öppna sinnen inför en föränderlig omvärld, som riskerar att stå utan relevant kulturpolitik?
Nå, de som är kulturpolitiskt initierade vet att Miljöpartiets kulturmotioner ofta ansetts vara bland de främsta. Och inte bara tack vare att partiet har en tradition av att vilja stärka resurserna till kultursektorn i stort, men också för Miljöpartiets förmåga att driva frågor konstruktivt, för att kunna bilda majoriteter och därigenom komma till ett genomförande. Sänkningen av bokmomsen och förbättringar av presstödsförordningen är exempel på sådana miljöpartistiska arbetssegrar.
Men det intressanta nu är inte historiska framgångar, utan vilken kulturpolitik Miljöpartiet och S-MP-regeringen avser att driva framöver. Efter åtta år av kulturpolitisk träda finns ett stort sug efter reformer, och i den budgetproposition som nu presenterats flyttas positionerna inom kulturpolitiken fram rejält.
Avgifterna till statliga muséer tas bort. När avgifterna infördes 2007, efter alliansregeringens tillträde, blev resultatet 1,7 miljoner färre besökare än året innan. Utifrån perspektivet att tillgängliggöra kunskap för en bred allmänhet är det en viktig reform att åter göra dessa museibesök kostnadsfria.
Vidare görs en särskild satsning på kultur i miljonprogramsområdena. Under mandatperioden avsätts totalt 230 miljoner kronor som via Kulturrådet går till lokala organisationer, för att dessa ska kunna genomföra vitt skilda kulturprojekt. Kulturens roll som kitt för att hålla samman samhället är en viktig utgångspunkt, och motiverar att särskilda resurser tillförs områden med svagare ekonomiska förutsättningar. Men hur resurserna används ska inte dikteras uppifrån, utan motiveras utifrån vilka lokala initiativ som tas.
Att S-MP-regeringen slagit fast att Barnkonventionen ska införlivas i svensk lagstiftning är ett förhållningssätt som går igen även inom kulturpolitiken, med ett stort fokus på barn och ungdomar.
Den kanske främsta reformen här är att utveckla en nationell strategi för kommunal kulturskola. Barnens möjligheter ska inte bero på uppväxtkommun, och budgeten rymmer därför en satsning på 100 miljoner kronor per år för kommunal musik- och kulturskola. Även Skapande skola får höjt anslag med 115 miljoner kronor under mandatperioden.
Barns och ungas läsande är ett särskilt fokusområde, där dagens utveckling oroar. Resurser avsätts för att utarbeta en nationell biblioteksstrategi. Möjligheterna för e-böcker pekas särskilt ut. E-boken har oförtjänt dåligt rykte. Men precis som digitala musikdistributionstjänster bidragit till att underlätta för musikartister att sprida sin musik på ett sätt som tidigare varit helt omöjligt, kan e-boken ge författare möjlighet att nå läsare långt bortom vad den tryckta boken medger. Självklart kommer den tryckta bokens läsupplevelse även fortsättningsvis vara central, men e-bokens multimediaupplevelser ger en ny ingång till barns läsande som inte ska underskattas.
Budgetpropositionen tar självfallet också fasta på kulturarbetares situation. Biblioteksersättningen höjs och 20 miljoner kronor per år avsätts för att ge bättre villkor för frilansande scenkonstnärer.
Miljöpartiets kulturpolitiska arbetsgrupp, där vitt skilda grupper av kulturarbetare finns representerade, kommer kunna mejsla fram vilka ytterligare prioriteringar som måste till inom området framöver.
Den osäkra parlamentariska situationen gör förstås att regeringen inte kan vara säker på att få igenom vare sig budgetpropositionen eller kommande lagförslag. Inom kulturområdet bör det dock finnas goda möjligheter att hitta samsyn. Allting är självfallet inte heller tillgodosett i den nya regeringens första budgetpropositionen. Utvecklingen inom mediesektorn är ett område som kräver fortsatta överväganden.
Inte minst har dagspressen en svår ekonomisk situation, som kanske måste mötas med förändringar av presstödsförordningen.
Däremot tryggas fortsatt utgivning av tidningen 8 Sidor i budgetpropositionen. Med sina lättlästa nyheter fyller tidningen en viktig roll för personer med utvecklingsstörning, invandrare som ännu inte lärt sig så mycket svenska och andra som har svårt att läsa en vanlig dagstidning.
De som hävdar att kultur enbart ska finansieras av den enskilde, missar att biljettpriserna för många kulturformer då skulle vara så höga att bara en mycket exklusiv skara skulle ha råd med teater etcetera. Men alla ska ha rätt och möjlighet att utöva kultur, och det är därför viktigt att främja representativitet i kulturlivet, också med hänsyn till exempelvis funktionsnedsättning och förekomsten av kultur och litteratur på olika minoritetsspråk. Miljöpartiets självklara mål är att kulturens roll att ifrågasätta, kittla, granska, fördjupa, underhålla, glädja och berika ska kunna komma alla till del.
Niclas Malmberg, riksdagsledamot och kulturpolitisk talesperson (MP)