I vårt välfärdssamhälle finns flera viktiga funktioner för att alla ska må bra, utbildas, få sjukvård och liknande. Några, som lyfts rätt ofta, inte minst i valtider, är förskola och skola. Dessa har nästan alla upplevt, själva och kanske även genom egna och andras barn.
Och så har vi socialtjänsten. Denna är det svårare att bilda opinion för. Många har inte egna erfarenheter av socialtjänsten, och har luddiga eller i värsta fall negativa uppfattningar om vad socialtjänsten gör. På Barnombudsmannen i Uppsala ser vi hur otroligt viktig socialtjänsten är för att samhället ska fungera. Under de 25 år som BOiU har funnits har vi tagit emot mängder med samtal och mejl om olika frågor kring barns rättigheter. De två vanligaste frågorna genom åren handlar om mobbning och familjekonflikter. Mobbning är i första hand skolornas ansvar att lösa, medan familjekonflikter i första hand hamnar hos socialtjänsten. Det finns dock starka kopplingar mellan dessa två vanliga problem.
Ett barn som växer upp i en miljö där konflikter alltid löses med hårda ord och kanske även med våld, tar ofta med sig dessa metoder i sitt eget sätt att hantera konflikter. Barnet kan ha tydliga åsikter om att det är fel med våld, men har inga andra verktyg att ta till, utan har ”lärt sig”detta. Ett barn som lever i en familj där det utövas våld har också ofta svårt att fokusera på skolarbete.
Dessa barn, och dessa familjer, behöver förstås få stödinsatser av samhället, och i de allra flesta fallen är det just socialtjänsten som är den som åtminstone samordnar och erbjuder insatserna. Om socialtjänsten dock har för mycket att göra, på för få personer, så blir det köer, och ribban för vilka ärenden som utreds riskerar att bli högre och högre, något som flera inom socialtjänsten vittnar om sker i dag i Uppsala.
I Uppsala har vi dels den myndighetsutövande delen, där det till exempel görs barnavårdsutredningar utifrån orosanmälningar, och dels Råd och stöd, som är den mer frivilliga delen dit ungdomar och familjer kan söka själva. Några exempel är föräldrastöd, Trappan, familjeenheterna och Ungdomscentrum. Både myndighetsdelen och den frivilliga delen fyller oerhört viktiga funktioner, både för individerna som lever med olika problem och för samhället som förebyggande insats för att problemen inte ska bli kostsammare, vilket de ju alltid tenderar att bli om inga insatser görs. Resultaten i brukarundersökningar hos Råd och stöd visar på väldigt nöjda besökare, och på goda effekter av till exempel funktionell familjeterapi i samband med cannabismissbruk.
Socialtjänsten i Uppsala kommun har länge haft en alltför tung arbetsbörda, något som ett flertal debattartiklar larmat om. Personalomsättningen är stor, och personalen upplever att de inte hinner följa lagen på grund av tidspress. Flera av de frivilliga insatserna har i perioder långa köer.
Från Barnombudsmannen i Uppsala ser vi som en av våra uppgifter att lyfta fram funktioner som behöver förstärkas, för att kommunen ska leva upp till barnkonventionen och för att alla barn ska få det stöd de har rätt till. När vi såg behov av att förstärka såväl myndighetsdelen som Råd och stöd-delen (som ju också på många sätt hör ihop – om människor inte får hjälp när de söker den, så hamnar de förr eller senare på myndighetsdelen – ofta då med svårare problem), så väljer istället politikerna att dra ner.
Nu - mitt i den begynnande valrörelsen – har det alltså nyss tagits beslut i kommunfullmäktige om att dra ner på medel till stödverksamheter för barn och unga med cirka 20 miljoner kronor. Politikerna har valt att inte dra ned på (men inte heller stärka) myndighetsdelen, utan att istället skära cirka 20 procent av Råd och stöd-delen vilket betyder en nedskärning på omkring 20 tjänster. Konkret innebär det att flera hundra ungdomar kan få vänta längre på insatser mot drogavvänjning eller självskadebeteende, eller stöd efter att ha varit utsatta för våldtäkter eller övergrepp, brottsofferstöd, eller för att orka leva i svåra situationer. Samtidigt antogs nyss ett reviderat Drogpolitiskt program där det bland annat står att ”tillgänglighet till kommunens vård- och behandlingsinsatser ska öka”.
Detta hade sannolikt aldrig kunnat hända inom förskola eller skola, men tyvärr verkar det kunna hända denna samhällsbärande verksamhet som socialtjänsten är. Den målgrupp som är i störst behov av den är dels de utsatta barnen, som inte har en särskilt stark röst i samhället, och dels de som - just på grund av sitt behov av stöd, inte har kraft nog att också väcka opinion.
Vi har alla ett behov av att socialtjänsten fungerar. Om än inte genom egen kontakt med den, så indirekt, genom att våra grannar, våra barns klasskamrater eller vänner har behov av det stöd som erbjuds; allt ifrån Råd och stöds frivilliga samtal med familjer om konflikter till komplicerade barnavårdsutredningar kring misshandel, övergrepp och drogproblematik.
Det finns idag inga rimliga skäl för att dra ner på denna viktiga verksamhet. Snarare borde vi satsa mer – av såväl mänskliga, rättighetsbaserade, som ekonomiska skäl.
Lisa Skiöld
verksamhetschef på Barnombudsmannen i Uppsala