Ett gammalt uttryck - “till varning för andra”. Detta är själva anledningen till att man sökt mörda den saudiske dissidenten Jamal Khashoggi. Man vill varna andra för “förräderi”, man vill kräva blind lojalitet genom skräck och terror, och man vill demonstrera sin gränslösa makt. Historiskt har detta varit en mycket effektiv metod.
Vi kan gå långt tillbaka i historien, mord som ”exemplets makt” har alltid funnits. Det engelska ordet för ”lönnmördare” kommer från den gamla sekten assasinerna som ansågs ganska bra på sådant. Den transylvanske fursten Vlad ”pålspetsaren” fick sitt tillnamn för att han satte upp turkiska fienders huvuden på pålar, som en maktdemonstration och varning. På rumänska kallades Vlad för ”den lille draken”, ”Dracula”. Hans furstestat bedrev statsstödd terror mot sina fiender på 1400-talet.
Socialantropologer noterar att just de kroppsdelar som står för ”liv” och ”personlig identitet” - är de som särskilt bör skymfas för att degradera och förödmjuka fiender, och demonstrera makt.
Därför sliter man ut hjärtan, och utför maktdemonstrationer med fienders huvuden. De spetsas på pålar, tas hem som troféer, och krymps. Sådant har förekommit i alla kulturer, över hela jorden, och kombineras ofta med förödmjukande utdragna avrättningsprocesser. Fantasifullheten har varit betydande genom historien.
Även vi i Sverige har ägnat oss åt sådant, och historiskt sett var det inte så länge sedan. Statens och samhällets fiender” har ”steglats”, alltså styckats offentligt, under utdragna förlopp. Oftast slutade det hela med att huvudet höggs av. Ofta lämnades kroppsdelarna upphängda till allmän beskådan - ”androm till varnagel”. I början av 1900-talet inköptes en ny fin giljotin från Tyskland, för att på ett modernt sätt kunna skilja huvudet från kroppen.
Tyskland använde metoden fram till andra världskrigets slut, även om man också tillämpade många andra primitiva metoder, som att hänga folk i pianotrådar, i slaktkrokar, och annat. Ibland filmades de utdragna dödsförloppen, och filmerna lär i några fall ha visats för Hitler.
Vi kan se två upplevda ”behov” som avrättningarna möjligen tillfredsställer.
Dels behovet av att varna möjliga framtida avvikare och förrädare. Dels behovet av att demonstrera sin makt, att bestämma över andra människors liv och död. Detta ger också en belåten självbekräftelse.
För inte så länge sedan såg Europa två diktatorer som under lång tid excellerade i denna typ av primitivt tänkande – Stalin och Hitler. Andra diktatorer som Mussolini, Franco eller Papadopoulos, har alla försökt gå samma väg. Det finns fler exempel.
Även om ”civiliserade” människor i allmänhet numera betraktar dessa metoder som ”primitiva” och historiska – så har de verkligen inte lämnat mänskligheten. De lever kvar, som uttryck för patriarkala hederskulturer och maktberusning i auktoritära miljöer, och vi ser väldigt tydliga exempel på denna metod för maktutövning runt omkring i världen. Man kan räkna upp åtskilliga exempel på dessa primitiva vansinnigheter i vår egen tid, som det spektakulära attentatet med radioaktivt polonium mot den ryske dissidenten Litvinenko. Man har försökt undanröja politiska hot. Man har varnat för närgången granskning genom sprängattentatet mot den maltesiska undersökande journalisten Dapne Caruana Galizia. Det är många undersökande journalister som avrättats i Europa de senaste tio åren.
De stora ”spektakulära” attentaten de senaste åren har varit förgiftningen av den Nordkoreanske diktatorns halvbror Kim Jung Nam i Malaysia, försöket att avrätta den ryske dubbelagenten Skripal i Salisbury, samt styckmordet på den Saudiske dissidenten Jamal Khashoggi i Istanbul.
Dessa attentat uppfyller flera av målsättningarna för den metod som skissats ovan. De är i grunden terrordåd som syftar till att sprida skräck, varna andra, och demonstrera makt, på det mest primitiva sätt. De envåldshärskare som beordrar denna typ av mord är i grunden lika primitiva människor som 1400-talets Vlad pålspetsaren.
Jamal Khashoggi har enligt uppgifter från olika källor torterats i en utdragen process, lemlästats när han ännu var vid liv, dödats och styckats, hans huvud har skiljts från kroppen och placerats i en låda eller väska. Enligt uppgift övervakades det utdragna förloppet via ”Skype” från uppdragsgivarna i Saudi Arabiens högsta toppskikt. ”Ge mig den hundens huvud”, är en replik som tydligen uppfattats av de som avlyssnade konversationen. Den turkiska avlyssning som uppenbart skedde har resulterat i en ljudfil – där man kan höra att tortyren och avrättningen filmades på uppdrag av mordteamets uppdragsgivare.
De turkiska uppgifterna visar tydligt att alla kriterier för ett rent ”medeltida” dåd har uppfyllts.
Detta var en primitiv hämnd och en maktdemonstration, men mest en självbekräftelse för en farlig självhärskare med svåra personlighetsstörningar. Möjligen har förövarna också tagit hem en videofilm och Jamal Khashoggis huvud till den makthavare i Riyadh som beställde mordet. Detta kan inte vara någon annan än kronprinsen Muhammed bin Salman, Saudi Arabiens nye de facto envåldshärskare. Detta närmast självklara konstaterande måste få konsekvenser.
Mordet, den påstådda styckningen, samt halshuggningen – utförd av Saudiska statliga agenter, på statligt uppdrag, är ingenting annat än ”statsstödd terrorism”. Varje samhälle som anser sig ”civiliserat” måste ta avstånd från detta med full kraft, och ”kriget mot terrorn” måste även riktas mot de statsmän och ledare som beordrar dessa aktioner. Men också mot de som väljer att överse med dessa dåd, vare sig de sker i Malaysia, engelska Salisbury, eller i Istanbul. Om man inte säger ifrån, så skapas prejudikat, och fler envåldshärskare kan tro att det lönar sig – att likvidera sina opponenter. Man bör inte ”smeka Kim, Putin, eller bin Salman, medhårs.”
Jan Bergman
Författare och tv-producent