Det svenska försvaret är underfinansierat. Det gör att kapaciteten att möta och avvärja eventuella hot mot Sverige är för låg. Samtidigt pågår ett krig i Ukraina. Trots detta vill regeringen inte ens utreda frågan om Natomedlemskap.
Det är hög tid att börja ta säkerhetspolitiken på allvar, att ge försvaret de resurser som behövs – och att ansöka om Natomedlemskap så snart som möjligt.
Försvaret har brottats länge med budgetproblem. Flera regeringar har gett Försvarsmakten mindre finansiella resurser än vad som behövts för att de ska kunna utföra sina uppgifter. Förklaringen är delvis politisk. Om inget krig inträffar märks de negativa konsekvenserna av ett underfinansierat försvar inte så tydligt. Att däremot ta resurser från något annat märks, och brukar inte vara populärt. Därför tjänar det sällan en sittande regerings egenintresse att tillföra resurser till försvaret.
Att ansvara för medborgarnas säkerhet är dock statens mest grundläggande uppgift. Skulle ett krig drabba Sverige så skulle konsekvenserna av ett underfinansierat försvar bli desto värre. Ett starkt försvar minskar faktiskt också risken för krig. Det medför tröskeleffekter som gör att en eventuell angripare tänker efter en extra gång innan denne inleder en konflikt, eftersom kostnaderna för ett krig mot en motståndare som kan försvara sig är enorma.
En seriös säkerhetspolitik innebär alltså att man inte försummar finansieringen av försvaret.
Sverige kan dock inte försvara sig ensamt mot exempelvis världens näst största krigsmakt Ryssland, även om försvaret får större resurser. Därför behövs Natomedlemskap. Det skulle ge en verklig, pålitlig garanti om hjälp i händelse av krig. Enbart Natomedlemskap räcker dock inte – försvaret måste även klara av att stå emot ett angrepp tills hjälpen anländer. Därför behöver Försvarsmakten resurser nog för att upprätthålla en sådan förmåga.
Med en sådan allians, och med ett ordentligt finansierat försvar, skulle Sveriges säkerhet vara betydligt bättre än vad den är i dag.
Kritikerna menar ibland att ett Natomedlemskap skulle medföra att Sverige kan dras in i andra länders angreppskrig. Men för att Nato ska göra en insats som inte handlar om att försvara ett angrepp på ett Natoland krävs enhällighet. Kritiker brukar även påpeka att Ryssland skulle provoceras av ett svenskt Natomedlemskap. Även om det stämmer i sak kan man fråga sig om det inte är ett problem. Att Ryssland anser sig ha rätten att diktera suveräna staters utrikespolitik är inte bra, och knappast något Sverige borde anpassa sig efter.
Vi tror inte att det är särskilt sannolikt att Sverige drabbas av krig. Det innebär dock inte att ett försvar inte behövs, det är helt enkelt en försäkring mot krig, och minskar i sig risken för krig.
Vi anser inte heller att säkerhetspolitiken kan grundas på en from förhoppning om att Putin är snäll så länge han inte provoceras för mycket.
Vi skulle också helst se en värld utan vapen, men eftersom odemokratiska stater fortfarande finns och kränker andra staters suveränitet behövs fortfarande ett försvar.
I säkerhetspolitiska frågor har det ofta funnits enighet över blockgränserna. I flera andra länder, bland annat Norge, råder bred enighet om att Natomedlemskap är rätt strategi. Vi uppmuntrar därför blocköverskridande samtal, och menar att regeringen bör utreda frågan – samt hoppas på en snabb ansökningsprocess. Försvaret är trots allt inget särintresse utan berör oss alla.
Oscar Matti, ordförande för Liberala Studenter Uppsala
Robin Nyman, styrelsen för Liberala Studenter Uppsala
Nick Zabzine, vice ordförande för Liberala Studenter Uppsala
Andreas Akterhag, styrelsen för Liberala Studenter Uppsala