Uppsala växer befolkningsmässigt och kollektivtrafiken med buss skall anpassas till nya förutsättningar. UL med dess kollektivtrafiknämnd (där representanter för Uppsala Kommun ingår) är huvudman och ett konsultföretag är inkopplat. Tanken är att få fram ett attraktivt busslinjenät som gör att vi åker buss oftare och minskar bilåkandet. Detta skall åstadkommas genom ökad turtäthet på ett antal stomlinjer och kompletterande linjer.
Samtidigt drar man in vissa i dag fungerande busslinjer och ökar avståndet mellan hållplatser varför det blir oklart vart de påstådda tidsvinsterna tar vägen.
Några blir vinnare (förhoppningsvis), andra tydliga förlorare. Vi som bor i Nåntuna har haft det väl förspänt med linje 22. För egen del har jag 100 meter till en hållplats där man även kan se buss 22 när den står startklar vid ändhållplatsen. Enligt UL:s förslag skall 22:an läggas ned och vi blir hänvisade till buss 20 cirka 600 meter bort. Men den bussen föreslås av UL gå i en ny sträckning via Ikea och blir därmed tämligen ointressant. Jag får gå 1 kilometer till närmaste hållplats för buss nr 5, och då passera en rondell vid väg 255 som inte är helt ofarlig. Motion är nyttigt, men ibland vill man snabbt ta sig till Uppsala resecentrum och cityområdet för att stanna där eller byta till ny destination.
Aktörerna inom UL och konsultföretaget är inte ointresserade av synpunkter vilka kan mejlas till UL och utredarna. Tidigare har informationsträffar av mer traditionellt slag hållits (dock med få besökare) och i dagarna fortsätter dialogen på olika platser. Jag besökte Gränby Centrum där man rullade ut en matta med alla linjesträckningar markerade och flera ansvariga på plats för att lyssna och svara på frågor. Många var frustrerade att döma av detta möte.
En fråga jag ställer mig är följande: Kan man ur etisk synvinkel bära sig åt hur som helst gentemot invånarna i en av Uppsalas stadsdelar?
Har vi som bor i Nåntuna ungefär samma rättigheter när det gäller kollektivtrafik som boende i andra delar av kommunen. Vi har tidigare varit med om neddragningar. Nu räcker det enligt min mening.
UL har lagt ut visst material på nätet, till exempel om strategi för förbättrad kollektivtrafik men beslutsunderlaget är ändå bristfälligt. Det mest typiska sättet att manipulera en utredning är att endast utforma ett handlingsalternativ. Det blir svårhanterligt med ett stort antal handlingsalternativ men två, tre alternativ utöver noll-alternativet (det vill säga samma nätverk som i dag) bör kunna studeras. Enligt ett av dessa alternativ skulle man kunna behålla den föreslagna ringlinjen och behålla bussarna 20 och 22 i nuvarande stäckning, möjligen med någon indragen hållplats.
Om man envisas med ett handlingsalternativ (som inte ens på något tydligt sätt jämförs med noll-alternativet) bör man ändå, så vitt jag förstår, genomföra en Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) enligt Miljöbalken.
Demokratifrågan är viktig. Visst har man i utredargruppen ansträngt sig att samla in information. Vi som berörs får framlägga våra synpunkter på det enda alternativ som föreslås.
Men som jag ser det rör det sig om en ”återhållsam demokratiansats” med tydliga terapeutiska inslag. ”Låt människorna prata ut så lugnar dom sig nog!”
I Sverige år 2016 bör vi kunna skärpa oss några snäpp utöver detta. Vi måste spela med fler perspektiv än ett i våra utredningar. Steget från ensidiga till mångsidiga (eller flersidiga) utredningar bör tas. Därför föreslår jag en ny utredning där olika ideologiska infallsvinklar och handlingsalternativ tydligt ställs mot varandra.
Peter Söderbaum, professor emeritus, ekologisk ekonomi, Mälardalens högskola, Västerås