Som svar på terrorangreppen i Paris förklarade Frankrikes president att Frankrike är i krig. Frankrike begärde hjälp av EU:s övriga medlemsstater enligt EU-fördragets ömsesidiga försvarsklausul – den numera välbekanta artikel 42(7). Alla medlemsstater inklusive Sverige svarade beredvilligt ja. Betyder det att Sverige är i krig?
I artikel 42(7) står: ”Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga.”
EU-fördraget har sett ut så här sedan det ingicks i december 2007. De neutrala eller alliansfria staternas brasklapp i artikel 42(7) att det ömsesidiga försvarsåtagandet ”inte ska påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik” var ingenting som fördes på tal när Frankrike bad om hjälp.
Om Sverige förväntar sig att övriga EU-medlemmar ska komma till Sveriges undsättning vid ett eventuellt militärt angrepp så ligger det i Sveriges intresse att ställa upp när en annan EU-medlem blir utsatt.
Frankrike anser sig genom den storskaliga terrorattacken fredagen den 13 november ha blivit föremål för ett väpnat angrepp i folkrättslig mening. Ett väpnat angrepp ger en rätt till självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan. Om Frankrike har rätt till självförsvar så har även andra länder rätt att bistå Frankrike inom ramen för vad som då kallas kollektivt självförsvar till skillnad från Frankrikes individuella.
Rätten till självförsvar existerar oberoende av föregående ömsesidiga försvarspakter. I och med den ömsesidiga försvarsklausulen i EU-fördraget har EU:s medlemsstater kommit överens på förhand om att alltid komma till varandras undsättning i händelse av väpnat angrepp på deras respektive territorier. Det är precis vad som gäller mellan Nato:s medlemmar.
FN:s säkerhetsråd antog enhälligt fredagen den 20 november en resolution 2249 i vilken IS/ISIL/Da’esh betecknas som ett ”globalt och exempellöst hot mot internationell fred och säkerhet”. Därmed öppnas i princip dörren för användningen av hela FN:s arsenal av åtgärder mot IS.
Al-Nusrah-fronten och andra grupper lierade med al-Qaida förklaras också i samma resolution utgöra ett hot mot internationell fred och säkerhet.
Alla FN-medlemmar som har förmågan uppmanas i resolutionen att ”vidta alla nödvändiga åtgärder” på IS-kontrollerat territorium för att förhindra och undertrycka terroristhandlingar begångna av IS, av grupper anknutna till al-Qaida, av andra terroristgrupper som identifierats som sådana av FN:s säkerhetsråd samt av grupper som kan komma att föreslås av den internationella stödgruppen för Syrien. Mandatet ges också att utplåna den fristad IS har skapat åt sig i Irak och Syrien.
Nyckelformuleringen ”alla nödvändiga åtgärder” har använts många gånger av säkerhetsrådet för att legitimera militära ingripanden.
Här finns den rättsliga livrem som kompletterar de hängslen som den kollektiva självförsvarsrätten redan ger. Vid eventuell tvekan huruvida en terrorattack verkligen ska bedömas som ett väpnat angrepp utgör en resolution från säkerhetsrådet det definitiva rättsliga stödet för militära svarsåtgärder.
Huruvida Sverige är i krig är en faktisk fråga. Krigsförklaringar är mindre relevanta.
Beroende på vad Sverige kommer att bidra med till Frankrikes hjälp kan Sverige komma att hamna i krig.
Svenska soldater kan komma att bli inblandade i strider, men inte nödvändigtvis. Svenska soldater finns redan på plats i Irak – i icke-stridande funktioner som det heter - för att utbilda den irakiska armén mot IS.
Sverige vill förmodligen undvika att hamna i krig. Dilemmat är att om Sverige vill kunna få effektivt stöd i ett hypotetiskt framtidsscenario måste också Sverige vara berett att stödja effektivt. Försvarsministern utesluter ingenting.
Men Frankrike får framställa sina önskemål först.
Är vi i krig eller inte? Tills vidare inte.
Inger Österdahl, professor i folkrätt, Uppsala universitet