Enligt Miljöbalken ingår i bedömningen av markanvändning att överväga lämplighet utifrån övergripande samhällsintressen. Att överhuvudtaget överväga att för framtiden ha en militär flygplats nära stadsbebyggelse samt att ytterligare låsa denna markanvändning med hjälp av att tillföra civil flygverksamhet på platsen, är inte uttryck för hållbart samhällsbyggande.
Med Uppsalas expansion blir flygplatsen inom ett par årtionden sannolikt att omgiven av tät stadsbebyggelse och kommer då, inför risken att utgöra ett strategiskt bombmål, utgöra ett allvarligt hot även mot civilbefolkningen.
Detta aktualiseras särskilt om Sverige blir medlem av Nato: En olämpligare lokalisering av en Nato-flygplats kan knappast finnas än just Ärna. Därför bör komplettering med civilflyg avbrytas, varvid inte heller bygglov för terminal med mera längre blir rimligt att besluta om.
En plan för omvandlingen av Ärna flygplats till en hållbar, framtida stadsdel i Uppsala kan inledas med att annan civil verksamhet än civilflyg, börjar lokaliseras till området – till exempel småindustri för miljöteknik, där militärens lokaler och verkstäder kommer till fortsatt användning. De delar av flottiljens verksamhet som inte direkt utgörs av flygning, och som idag omfattar tiofaldigt fler anställda än piloter med flera, kan också fortsatt vara stationerade på platsen.
Med en helt ny lokalisering av en militär flygplats, till exempel i samband med iordningställandet av kärnbränsleavfallslagret i Forsmark, bör än mer modern teknik kunna medföra att starter/landningar, samt hangarer i bombsäkra bergrum, görs mer säkra även för den flygande personalen.
Vid utryckning blir inte heller själva flygtiden längre, i samband med försvaret av Stockholm, givet att fientligt flyg ändå måste bemötas en bra bit ut över havet. I ett skarpt läge kommer dessutom tillfälliga start och landningar självklart att ske på delar av Nordupplands vägbanor.
Vad gäller ambulansflyg på Ärna kan konstateras att omlastning till helikopter, från till exempel långväga jetflyg, för att kunna angöra Akademiska Sjukhusets helikopterplatta, knappast blir aktuellt eftersom det skulle ta längre tid än att med vanlig ambulans köra från Ärna till sjukhuset genom staden. En bättre lösning då är att landa jetflyg redan på Arlanda för att därifrån använda helikopter direkt till Akademiska Sjukhuset.
Allt detta sammantaget gör att marken vid Ärna bör användas på annat sätt än för flygverksamhet – såväl civil som militär. De sju hundra hektaren mark borde i stället bidra till stadens utveckling som ny, hållbart utformad, stadsdel.
Per Hultén, tenk dr och forskare inom hållbart samhällsbyggande