Regeringens besked om nödstopp för Försäkringskassans tvåårsomprövningar av personlig assistans var en viktig delseger för funktionsrättsrörelsen, men det räcker inte. I dag genomförs manifestationer över hela landet under rubriken ”Assistans är frihet! Rädda LSS!”. Manifestationens paroller är:
Äntligen nödstopp men inte för alla! Fler än 1 000 personer har fallit ur personlig assistans sedan regeringen tillträdde. Många av dessa står i dag helt utan stöd. Regeringen måste ge besked om hur besluten ska återställas.
1 av 10 får äta! Bara drygt en av tio som ansöker om assistans för första gången får ja. Alla andra får avslag. Den snabböversyn av lagen som regeringen aviserade den 14 november måste omfatta alla domar, inte bara domen från 2017.
Nya direktiv till LSS-utredningen! Grupper ställs mot varandra i LSS-utredningens uppdrag, som har order om att spara i personlig assistans. Ge utredningen direktiv att stärka kvaliteten i samtliga insatser, inte att skära ytterligare i en redan misshandlad frihetsreform.
För ett år sedan den 3 december 2016 demonstrerade vi i funktionsrättsrörelsen på Forumtorget i Uppsala.
Vi hoppades då att våra vittnesmål skulle få regeringen att tänka om och dra tillbaka sina besparingsdirektiv till Försäkringskassan. Så blev det inte. Under det gångna året har situationen för personer med omfattande funktionsnedsättningar och behov av personlig assistans bara blivit värre.
Så kom det äntligen en ljusning. Efter att Försäkringskassan själv larmat regeringen om att en ny dom från Högsta förvaltningsdomstolen medförde att ytterligare tusentals personer, som nu har personlig assistans, riskerade att få sin assistans påtagligt minskad reagerade äntligen regeringen.
Den 14 november meddelade socialminister Åsa Regnér att man kommer att lägga ett lagförslag som tillfälligt stoppar Försäkringskassans omprövningar i väntan på vad som kommer att föreslås av LSS-utredningen som ska vara färdig efter valet 2018.
Detta är bra och absolut nödvändigt, men det räcker inte.
Åtgärden hjälper inte dem som redan har förlorat sin assistans därför att Försäkringskassan valt att tillämpa några ytterligare domar på ett mycket långtgående sätt. Det handlar om att till exempel hjälp med sondmatning och att överleva epilepsianfall inte räknas som ”grundläggande behov” och därför inte ger rätt till assistans från staten.
Vi medborgare undrar förstås hur detta kan vara möjligt i ett land som anser sig vara ett välfärdsland. Hur har det blivit så?
Ett svar är att Åsa Regnér och regeringen i regleringsbrev har gett Försäkringskassan klara order om att minska antalet assistanstimmar som beviljas, i syfte att spara pengar åt statskassan. Det enda sättet Försäkringskassan kan göra detta på är att bli mer restriktiv i sina bedömningar. För att ge legitimitet åt detta hänvisar kassan till några domar, som var och en handlar om mycket specifika och personliga omständigheter men som Försäkringskassan väljer att tolka på ett generellt sätt.
LSS och personlig assistans handlar nu inte bara om rätten att äta, duscha och överleva, utan det handlar om mänskliga rättigheter och fullvärdigt medborgarskap.
1994 beslutade Sveriges riksdag att genom LSS ge personer med stora funktionsnedsättningar rätt att leva ett liv som andra, och med andra menas människor som inte har funktionsnedsättningar. Lagen ger också rätt till självbestämmande, jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet.
Reformen har medfört frihet och delaktighet för tusentals personer som i ett annat land skulle vara hänvisade till ett liv på institution.
Självklart kostar en sådan reform pengar, men den ger också mycket tillbaka.
Vinsten är inte bara en ökad livskvalitet för den enskilde med funktionsnedsättning, utan också ett mer normalt och friskare liv för hens familj och anhöriga. Personliga assistenter kan leva på sitt arbete och betala skatt. Samhället får tillgång till de funktionsnedsatta människornas röster och engagemang inom kultur, arbetsliv och politik. Sverige säger sig vilja säkerställa FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, i alla delar av samhället.
Att då ta ifrån människor som är helt beroende av samhällets stöd deras frihet är inte godtagbart. Sverige har också kritiserats i just denna fråga av den kommitté som följer upp konventionens tillämpning.
Den tillämpning av LSS och rätten till personlig assistans som regeringar, domstolar och andra myndigheter har genomfört under lång tid har mer och mer avlägsnat sig från vad riksdagen bestämde 1994.
Lagens mål om jämlikhet, delaktighet och självbestämmande nonchaleras. Lagen ger inte längre möjlighet för personer med stora funktionsnedsättningar att leva som andra. Lagens personkrets, som är en av vårt lands svagaste och mest utsatta grupper, får inte längre sina rättigheter. Lagen måste återupprättas och börja tillämpas enligt sina intentioner.
Pia Ek
Ordförande FUB Uppsala
Finn Hedman
Vice ordförande Stroke länsföreningen Uppsala
Eva Hesssling-Jansson
Ordförande Autism och Aspergerföreningen Uppsala län
Saija Jonsson
Ordförande RBU Uppsala