Debatt: Ätstörningspatienter behöver tidig specialistvård

I Sverige uppskattas 200 000 människor ha någon form av ätstörning. Det handlar om allt från anorexi och bulimi till hetsätning och andra ätstörningar. Majoriteten av de drabbade är kvinnor. Mörkertalet är dock stort och många söker aldrig hjälp. Vissa väntar så länge att sjukdomen har hunnit orsaka allvarliga fysiska och psykiska skador. Ätstörningar har hög dödlighet. Särskilt anorexia är en av de psykiatriska diagnoserna med högst dödlighet, både på grund av fysiska komplikationer och suicid. Studier har visat att dödligheten för anorexia är så hög som 5–10 procent under en livstid.

Dessutom är det vanligt med samsjuklighet i form av depression, ångest och självskadebeteende. Ju längre tiden går utan behandling, desto mer allvarliga blir konsekvenserna för patienten. Tidiga insatser är därför avgörande för att minska de fysiska och psykiska skadorna av ätstörningar. Verkligheten är annorlunda. Tillgången till vård är ojämn och många drabbade tvingas vänta i månader, eller till och med år, på att få den behandling de behöver.

Emilie Orring (M), regionråd i Uppsala, oroas tillsammans med andra M-regionråd över den outnyttjade specialistvården mot ätstörningar.

Foto: Klara Nyth Stålberg

Därför var vi positiva när Socialstyrelsen för två år sedan utdelade tillstånd att bedriva nationell högspecialiserad vård för ätstörningar hos barn och vuxna i Uppsala, Stockholm, Västra Götaland, Skåne och Västernorrland. Fördelarna är många. Utöver att erbjuda patienter högspecialiserad behandling, samlar dessa enheter också kompetens och forskning kring ätstörningar, vilket skapar en plattform för att utveckla och förbättra ätstörningsvården i hela landet. Detta skulle kunna bidra till att korta vårdköerna, förbättra kvaliteten på vården och förhindra att fler människor får allvarliga och livshotande följdsjukdomar. Dessutom leder det till en mer jämlik vård, där alla patienter får tillgång till samma högkvalitativa behandling, oavsett var i landet de bor.

Men en granskning gjord av SVT (3/12 2024) visar att många av de tillgängliga vårdplatserna fortfarande står tomma. Enheterna själva bekräftar att remitteringarna är långt färre än vad man hade förväntat sig. Många av de aktuella enheterna har kapacitet att ta emot fler patienter, i vissa fall dubbelt så många. Att vård inte används innebär onödigt lidande för de drabbade patienterna och deras anhöriga. Det är också ett skatteslöseri att vården inte används fullt ut.

Vi välkomnar därför att Socialstyrelsen tydligt signalerat att fler än bara de allra mest sjuka patienterna kan remitteras till dessa verksamheter. Vi kommer därför att i våra olika roller följa upp att hela kapaciteten på de högspecialiserade enheterna används så att patienter får vård i tid. Men också följa upp om det finns liknande problem inom andra högspecialiserade enheter eller om det endast är ett problem inom ätstörningsvården. Det är bättre för patienten och förmodligen mer kostnadseffektivt för hemregionen, om patienterna ges rätt specialistvård från början och därmed ett kortare sjukdomsförlopp.

Enligt Socialstyrelsen är forskningen om ätstörningar till stor del inriktad på anorexia, vilket är den diagnos som förekommer i mindre omfattning. Kunskaper om övriga ätstörningar förekommer i begränsad omfattning inom sjukvården liksom om hur patienter med en ätstörning kan upptäckas, om bemötande och om samsjuklighet. Genom att fler patienter får vård på NVH-enheterna skapas förutsättningar för vården att utvecklas.

Fler patienter som behandlas innebär ökade kunskaper vilket i sin tur kan leda till att fler får rätt behandling och stöd samt att sjukdomarna upptäcks i ett tidigare skede, vilket kan förebygga långa och svåra sjukdomsförlopp. Det är även viktigt att patienter som inte är nöjda med behandlingen ges förutsättningar att på ett tryggt sätt och gott bemötande välja olika behandlingsmetoder. På detta sätt kan samhället minska risken att missnöjda patienter vänder ryggen till vården och rädda liv.

Genom att skapa bättre förutsättningar för vård, minska väntetider och förbättra tillgången till högspecialiserad behandling kan vi minska lidandet och bidra till en bättre framtid för patienter med ätstörningar.