Som ett led i borgerlighetens kampanj för att ekonomisera samhällsdebatten vill man försöka få unga att sluta plugga humaniora. Vad man gör är att dela upp ämnen i användbar och oanvändbar kunskap. Kan du inte använda din utbildning för att bygga en bro, bota en sjukdom eller programmera en dator bör du välja något annat. Föräldrar uppmanas be sina barn att ge upp konstnärsdrömmarna för att i stället bli tandhygienister. Vi behöver ta ansvar för matchningen på svensk arbetsmarknad är argumentet.
Ja, matchningen är en stor utmaning i dag men jag tror inte att vi löser den genom att säga till unga att ge upp sina konstnärsdrömmar, vi skjuter bara problemet på framtiden.
Lärare, sjuksköterskor, poliser och tandhygienister är stora bristyrken som är viktiga för vår välfärd. Det är stabila utbildningar som kan ge viktiga och meningsfulla yrken och som vi behöver här och nu. Ingen ifrågasätter det. Men det står inte i motsats till att vilja utbilda sig till konstnär, litteraturvetare eller filosof som är minst lika viktiga i dagens föränderliga värld. För utbildning och bildning är inte samma sak och båda behövs. Att ställa yrkesgrupper mot varandra är bara ännu ett tröttsamt försök att sälja in synen på vårt samhälle som ett företag och klandra unga för deras livsval.
Lösningen för att få fler personer att välja bristyrken är inte att lära unga att sluta drömma, eller att de ska välja yrke efter vad som samhället behöver snarare än vad de själva vill. Lösningen är att höja bristyrkets status så att de väljer att utbilda sig till det av lust snarare än av plikt. Då skulle dessutom de som redan är utbildade men ändå arbetar i en annan sektor sannolikt komma tillbaka. Ta läraryrket som exempel. Enligt en rapport från Lärarförbundet finns det i dag drygt 40 000 lärare som arbetar utanför skolans värld. Anledningarna till det är bland annat att de upplever det som ett slitigt yrke med låg lön, dåliga arbetsvillkor och liten möjlighet att påverka. Inte konstigt att unga väljer bort läraryrket.
I en tid då vi har historiskt liten möjlighet att förutsäga hur arbetsmarknaden kommer att se ut i framtiden tror jag vi ska vara försiktiga med att döma ut utbildningar på förhand enkom hur det ser ut på arbetsmarknaden just nu. Människor lever i dag längre och kommer att ha fler yrkeskarriärer under ett liv än vad de tidigare haft. Vi har också en arbetsmarknad som belönar flexibilitet och mångsidighet. Då är det viktigare än någonsin att inte begränsa unga människors val utan att i stället försöka skapa bildade och mångfacetterade medborgare. Vi behöver fråga oss varför unga inte vill välja vissa yrken snarare än att begränsa deras val. För vad är meningen att försöka få unga att välja ett yrke som de sedan ändå väljer att lämna på grund av dåliga arbetsvillkor?
Alexander Hallberg
ordförande för den stockholmsbaserade SSU-klubben, SSU 25+