Det var inte bättre förr. Däremot är det under all kritik att anhöriga fortfarande känner sig övergivna av sjukvården, ibland redan innan de lämnat vårdcentralen eller sjukhusområdet. Anhöriga ska orka hjälpa både patienten och sig själva, men i dag blir var fjärde anhörig själv sjuk.
Ett stärkt stöd till anhöriga är så viktigt att Liberalerna vill införa ett nationellt anhörigcentrum som ger trygghet och avlastning.
Vi vill att statligt stöd finansierar expertstöd till familjer, viktiga yrkesgrupper och osäkra myndigheter, och vi vill införa en nationell anhörigstödlinje för gott stöd dygnet runt, oavsett bostadsort. Liberalerna vill även stärka hälso- och sjukvårdens skyldighet att stötta anhöriga och ge dem information och råd.
Någonstans i vårt län sörjer ett barn just nu, och vi vet att barn är de allra mest utsatta anhöriga.
Men trots att barnen riskerar hela sin skolgång, och trots att de allvarligt kan skada sig själva, har bara sju procent av vårt läns vårdcentraler rutiner för att ta hand om barn, när de förlorar någon de älskar. Var tredje av sjukhusens specialistmottagningar saknar förmåga att hjälpa.
Detta duger inte. Vi måste stärka sjukvårdens stöd till barn som anhöriga. Kunskapen om barnens behov behöver öka i hela sjukvården, och sjukhusens lekterapi måste stärkas för att stötta barn, föräldrar och syskon.
Sjukvården behöver även närma sig socialtjänst, förskola, skola, elevhälsa och kommunalt anhörigstöd, för att möjliggöra en vardag även för familjer där en familjemedlem är kroniskt sjuk. Det behövs också fler hembesök i sjukvården och mer tid och kunskap för sjukvårdens möten med människor i kris och sorg.
Jag anser att barns rättigheter måste stärkas även i sjukvårdens och socialtjänstens anhöriglagstiftning.
Sjukvårdslagstiftningen ger i dag barn rätt till ”information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med” drabbas av sjukdom, dör eller missbrukar. Bristen ligger i ordet ”vuxen”– barn vars syskon drabbas har därmed inte tillräckliga rättigheter.
Jag är stolt över att jag tillsammans med alliansen har säkrat att även syskon ska omfattas av sjukvårdens anhörigstöd i vårt län, men det räcker inte. Alla barn i vårt land behöver få en självklar rätt till stöd om deras syskon blir svårt sjukt eller dör.
I dag är det en anhörig som vårdar tre av fyra sjuka i vårt land.
Det som inte syns i statistiken är att många barn lever med familjemedlemmar som missbrukar eller är svårt sjuka, och att anhörigvårdarna därmed ibland är barn. I detta nu undrar en pojke om hans pappa kommer ihåg att laga mat i dag. En tonåring väcker sin förälder och lägger fram hjälpligt rena kläder. En flicka sitter med huvudet sänkt över sin skolbänk – osynlig, sedan hennes mamma blev svårt sjuk. Vem ser dem?
Det är inte bara hälso- och sjukvårdens lagstiftning som behöver skärpas – även socialtjänstlagen har brister som drabbar barn.
Socialtjänsten har nämligen ett lagstadgat ansvar att stötta anhöriga som lever tillsammans med en långvarigt sjuk, missbrukande eller funktionshindrad närstående. Men bara om de anhöriga är vuxna.
För svensk lagstiftning är tanken främmande att barn kan ansvara för omsorgen om föräldrar eller syskon, trots att detta givetvis förekommer. I förarbetena till socialtjänstlagen nämns inte ens dessa barn. Socialtjänstlagen utesluter alla anhöriga under 18 år, och detta är ett problem.
Barn som anhöriga är alltför osynliga, både i lagstiftning och verklighet.
Sjukvård, socialtjänst och vuxenvärld måste se och våga möta ett barn som har det svårt. Detta är vårt gemensamma ansvar – obetydlig som kostnad, men mycket viktig som investering. Och vänder vi barnen ryggen, då är det vår gemensamma skuld att bära.
Lina Nordquist
Regionråd, förstanamn Liberalernas riksdagslista i Uppsala