Majoriteten av kvinnorna som söker sig till Kvinnoverksamheten på Uppsala Stadsmission är våldsutsatta. Många har även sina barn med sig. De är i en situation där de behöver stöd och hjälp. Vår erfarenhet visar tyvärr att de inte alltid får det, och de som blir mest lidande är barnen.
Den stress du befinner dig i som våldsutsatt mamma är svår att föreställa om du inte själv varit där. Det är därför lyckosamt att fler vågar trotsa stressen och rädslan, ta klivet ur en destruktiv relation, för att möta en okänd framtid. Ibland är det en fråga om liv och död.
Kvinnans förhoppning är att få en tillvaro utan kontroll och våld. Ofta är det barnen som slutligen gör att kvinnan faktiskt orkar ta sig ur förhållandet. När det väl sker är det oerhört betydelsefullt att kvinnan får stöd och hjälp. Hon har just lämnat en kontrollerande och våldsutövande man som ofta hårt kämpar för att få henne tillbaka igen.
På Uppsala Stadsmission kan vi erbjuda kvinnor och barn som lever med en hotbild anonymt boende. I dag förfogar vi över två lägenheter som ska användas i just det syftet. Dessa lägenheter är dock ingen permanent lösning för kvinnan och barnen.
Det finns en stor problematik med att bostadssituationen för många kvinnor inte är löst när väl hotbilden avtar. Vem bär huvudansvaret för att lösa denna situation?
Som det ser ut i dag hänvisar Socialtjänsten dessa kvinnor och deras barn till lägenhetshotell långt utanför Uppsala, där de får dela kök och allmänna utrymmen med människor som lider av svåra psykiska sjukdomar och/eller tungt missbruk. I en sådan miljö mår både kvinnan, men framför allt barnet, mycket psykiskt dåligt.
Vem ser då till det lilla barnet när det behöver dela kök och allmänna utrymmen med människor som befinner sig mitt uppe i en beroendeproblematik? Vi har sett exempel på att kvinnan inte sett någon annan utväg än att låta barnet flytta hem till pappan igen, samma man som utsatt henne för våld och som är anledningen till att de nu är bostadslösa.
Männen försöker också ofta utnyttja situationen för att få ensam vårdnad över barnet. Kvinnan i detta fall bor kvar i lägenhetshotellet och har utvecklat en depression.
Den situation som beskrivs ovan är långt ifrån unik. Lägenhetshotellen är kommunens mycket kortsiktiga lösning för dessa kvinnor och deras barn. Kvinnor som redan från början är väldigt utsatta och sårbara utifrån den våldsfyllda relation som de nu tagit mod att lämna.
Att boendena som kvinnorna erbjuds är direkt olämpliga att vistas på för barn är det flera enheter inom Socialtjänsten som håller med om.
Lägenhetshotellen är privata och ägaren tar ut höga pris för rummen. En kostnad som Socialtjänsten tvingas betala eftersom det inte finns någon annan lösning.
För att lösa denna situation anser vi på Uppsala Stadsmission att den som bär ansvar, Uppsala kommun och socialtjänsten, måste göra följande:
1. Barnperspektivet måste alltid vara vägledande. Hur påverkar kommunens beslut de barn som beslutet rör?
2. Se över de lägenhetshotell de använder sig av. Vilken standard erbjuder lägenhetshotellen? Är de en lämplig miljö för våldsutsatta kvinnor och barn att vistas i? Det behövs lägenhetshotell som är barnanpassade.
3. Inför rimliga krav på att få ett socialt bostadskontrakt. Vår bild är att kommunens bostadssamordning inte tar tillräcklig hänsyn till barnens behov när de bedömer möjlighet för våldsutsatta kvinnor att få ett bostadssocialt kontrakt.
Uppsala Stadsmission anser att kommunen bär ett ansvar gentemot kvinnan och barnet. De lägenhetshotell som kvinnorna ofta blir hänvisade till kostar kommunen dyra pengar utifrån den standard som erbjuds. Det leder till att kommunen ofta pressar kvinnan att flytta från lägenhetshotellet, eller rummet eller att hon själv får betala för vistelsen.
Margaretha S Paras
verksamhetschef Uppsala Stadsmission
Karolina Carlén
föreståndare på Uppsala Stadsmissions verksamhet Kvinnobyrån