Jag läste artikeln angående Akademiska sjukhusets barnskyddsteam (UNT 14/12) med stort intresse. Jag var nämligen "director of the child protection team" vid Children's Hospital of Michigan i Detroit, USA mellan 1994 och 2005.
Läkare som ingår i barnskyddsteam är barnläkare som sedan specialiserat sig i barnmisshandel. De är alltså experter inom detta område. I USA har rättsmedicinare ingen speciell utbildning i pediatrik. Gäller detta också i Sverige?
Som barnläkaren Gabriel Otterman påminner om i artikeln måste alla misstankar om barnmisshandel anmälas till socialtjänsten.
Åtgärder som beslutas och sedan tas av socialtjänsten efter en rapporterad misstanke av barnmisshandel hör till dessa instanser, och har inget att göra med den anmälande läkaren.
Barnskyddsteams läkare utreder noga de många olika medicinska möjligheter som kunnat orsaka de fysiska skador som en patient har. När inga medicinska orsaker fastställs och när skadorna inte kan förklaras på något annat sätt, då uppstår misstankar om barnmisshandel.
I Sverige såsom i USA förkastar samhället idén att föräldrar kan skada deras egna barn med flit. Tyvärr händer det. Munchhausens syndrom är en form av barnmisshandel som många har svårt att föreställa sig, trots att denna företeelse finns väl dokumenterad. Det är barnläkarens uppgift att fastställa en sådan diagnos, inte en psykiaters uppgift.
Liksom barnläkaren Gabriel Otterman har jag flera gånger fastställt en sådan diagnos genom en utförlig genomläsning av barnets omfattande patientjournal utan att varken ha träffat barnet eller dess föräldrar.
Det har hänt att jag ställt fel diagnos och orsakat lidande för barnet och dess föräldrar. Självklart är jag djupt bedrövad över denna felaktiga diagnos än i dag.
Trots detta hade det varit både oetiskt och olagligt att inte rapportera misstankar om barnmisshandel till de ansvariga instanserna.
Sverige var det första land i världen som totalförbjöd barnaga och som banade vägen för andra länder att kriminalisera barnmisshandel. Det är ironiskt att läsa hur välmenande ansträngningar för skyddet av barn, gjorda av experter på barnmisshandel, inte betraktas som en förlängning av Sveriges långsiktiga engagemang för barnens välfärd.
Howard Fischer, barnläkare
Fotnot: Jag är barnläkare, och var professor i pediatrik vid Wayne state university school of medicine, Detroit, Michigan, USA, nu pensionerad. Jag är även forskare och författare.