Rasismen hör inte hemma i det svenska samhället. Det enkla konstaterandet är det många av oss som håller med om och ställer upp på.
Men genom att ställa sig bakom en grundvärdering om alla människors lika värde så tar vi också på oss ett uppdrag. Att tillsammans göra det vi kan för att det ska bli så.
I regeringsförklaringen deklarerade Stefan Löfven tydligt att ”antisemitism, antiziganism, islamofobi och afrofobi ska inte ha någon plats i Sverige”. Det var första gången som afrofobi nämndes i en regeringsförklaring. För oss som regering förpliktigar det ställningstagandet också till handling.
Den 1 december träffade jag FN:s Working Group of Experts on People of African Descent för att presentera den svenska regeringens arbete mot afrofobi i Sverige.
När jag berättade att den här regeringen redan i regeringsförklaringen markerade att Sverige ska vara ett land fritt från afrofobi så häpnade de. Enligt vad vi fick veta så hade ingen tidigare regeringschef ens använt det ordet, än mindre i en regeringsdeklaration.
Rasism och intolerans tar sig olika yttringar beroende på vilken grupp det är som drabbas. Islamofobin har sina utmärkande drag och historia, precis som antisemitismen. Afrofobin är dessvärre inget undantag.
Förra året lämnades den första rapporten om afrofobins utbredning till regeringen. På uppdrag av den tidigare ministern Erik Ullenhag (FP) har Mångkulturellt centrum genomfört en kunskapsöversikt över afrosvenskarnas situation. Det är ingen munter läsning för den som är anhängare av ett samhälle utan diskriminering och rasism.
Här kan man läsa om hur afrosvenskar är särskilt utsatta för hatbrott i det offentliga rummet. På arbetsplatser, skolor eller i staden en sen kväll är det färgen på din hud som avgör om du riskerar att drabbas av fysiskt våld.
Rapporten beskriver exempelvis hur afrosvenska kvinnor med slöja drabbas av ett dubbelt förtryck, dels på grund av sin hudfärg, dels på grund av sin religion och kultur.
Mellan 2008 och 2012 ökade antalet anmälda hatbrott med afrofobiska motiv med 24 procent, mer än någon annan form.
Regeringen kommer under våren att återkomma med konkreta åtgärder på hur vi ska kunna förbättra polisens arbete med hatbrott.
Nu i februari presenteras den utredningen av Rikspolisstyrelsen och jag hoppas att den kan leda fram till att fler anmäler och att utredningarna kan förbättras.
Hatbrott är emellertid den yttersta effekten av den utbredda afrofobin. Vi behöver också arbeta aktivt med det förebyggande arbetet och inte minst kunskapshöjande insatser. Följande är några vi jobbar med nu:
• Diskrimineringsombudsmannen ska utveckla och intensifiera arbetet mot främlingsfientlighet och liknande former av intolerans genom insatser under perioden 2014–2017.
• Skolverket har i uppdrag att vidta kunskapshöjande insatser i skolan om främlingsfientlighet och liknande former av intolerans under perioden 2014–2017.
• Regeringen kommer också att se över behovet av och formerna för ett nationellt kunskaps- och resurscentrum mot rasism och andra former av intolerans.
När rapporten om afrofobi presenterades för ett år sedan var det särskilt ett konstaterande som bet sig kvar. Vi lever i samma samhälle, men på olika villkor. I ett fritt samhälle ska alla få utvecklas på samma villkor.
Alice Bah Kuhnkekultur- och demokratiminister (MP)