Det finns en stor erfarenhet och kunskap inom Uppsalapsykiatrin då det gäller en väl fungerande psykosvård.
Förslaget att stänga mellanvårdsavdelning 114 och ersätta den med ett mobilt team är ett steg bakåt, i fel riktning.
Båda behövs i en fungerande vårdkedja, med mer öppenvård och mindre tvång med stängda dörrar. Backa inte ännu mera tillbaka till slutenvården respektive ut i samhället till primärvården och kommunen! Grå zoner som mellanvården behövs, det är ett bra och öppet alternativ till slutenvården.
Alla har sparkrav inom Akademiska sjukhuset.
Det bästa sättet för psykiatrin att spara är att förebygga, göra tidiga insatser, specielt med unga patienter, och ha kontinuitet i den uppföljande kontakten tillsammans med lokalsamhället i samverkan mellan psykiatri, primärvård, kommun och patientföreningar.
Ett nytt mobilt team är välkommet, men stäng inte mellanvården.
Jag förstår psykiatrinledningens dilemma (se artikel 26/11 av Gunilla Svedström och insändare 30/11 av Maria Holstad Högberg i UNT). Samtidigt känner jag väl till från mina patienter det Sofia Grunditz (26/11) beskriver utifrån sin situation i familjen, när hennes man återinsjuknar och den stora hjälp de får från mellanvården. Politikerna inom landstinget och psykiatriledningen bör göra en ”budgetanpassning” på rätt sätt.
Den eventuella besparing som en stängning av mellanvården skulle ge är minimal i förhållande till kvalitetssänkningen.
Det är ett väl känt mantra att psykiatrin är en både vetenskaplig och humanistisk verksamhet, speciellt psykosvård. Vi har i Uppsala en för Sverige framstående psykosvård. Vi levde upp till de nationella riktlinjernas mål för schizofreni: Ett så normalt liv som möjligt. Vi bäddar för framtiden genom den spjutspetsforskning som bland annat Janet Cunningham och Robert Bodén bedriver i smidigt samarbete med neurologin och med oss som arbetar i vården.
Men när det gäller den humanistiska sidan går det bakåt.
Först flyttade man öppenvården in till sjukhuset, i stället för att behålla den vid vårdcentralerna, på grund av budgetanpassning. Nu riktar man ett slag till mot den öppna vårdkedjan genom att stänga mellanvården avdelning 114. Den går inte att ersätta med ett mobilt team. Det är en heldygnsplats som ger trygghet utan tvång till hela familjen, inte bara patienten, när man är helt upptagen av sina röster eller liknande plågsamma symtom.
Både-och behövs i en fungerande vårdkedja. Många gånger har vi från psykosmottagningen erbjudit en plats på avdelning 114 via direkt inläggning utan tvång. Fem dagar i stället för fem veckor på avdelning 1 har varit målet.
En kort inläggning kan oftare förebygga ett större lidande och en snabbare återgång till jobbet.
Den största gruppen som får hjälp via mellanvården kommer från Ungdomsteamet, -90-talister och snart milleniumpatienter som absolut ska undvika att hamna i onödan på slutenvården.
Det är känt att inom den proportionellt lilla gruppen av befolkningen som drabbas av schizofreni och psykoser finns många ”beautiful minds”, kreativa personer som upptäcker och skapar helt nya saker. Det finns ett stort humant kapital bland våra patienter! Det är en bra investering för samhället att ha en fungerande vårdkedja inom psykosvård.
Psykiatrin i Uppsala utvecklade en vårdkedja som nästan helt klarar sig utan slutenvård och tvångsvård. I dag är förslaget att stänga mellanvården och därmed orsaka mer slutenvård!
Trots många komplikationer var det en bra investering att stänga mentalsjukhus som Ulleråker, flytta slutenvården till Akademiska sjukhuset och skapa mer öppna vårdformer ute i samhället. Nu riskerar nedläggning av mellanvården att ge en återgång till mer slutenvård. Det går inte att ersätta mellanvården med få platser på avdelning 1 i Psykiatrins hus, där tvång är rutin mera än undantag i dag!
Flytta öppenvården för personer med psykossjukdom nära primärvården inom de viktigaste och största vårdcentralerna, nära befolkningen i en flexibel och demokratisk psykiatri! Och behåll mellanvårdsavdelningen 114!
Ulises Penayo
PhD, överläkare
psykosmottagningen för vuxna