I dag är det World Food Day. Den bringar både bra och dåliga nyheter. Den goda nyheten är att milleniemålen att halvera andelen extremfattiga, hungriga, och undernärda har uppfyllts i de alla flesta länder. Marknadsekonomin, tillväxt, fördelningsmekanismer och fred, gjorde sitt.
Den dåliga nyheten är att det fortfarande finns fickor av hunger och extremfattigdom, framför allt i Sydasien och Afrika söder om Sahara, där ineffektivt jordbruk, rurala miljöer, väpnade konflikter, spänningarna och orättvisorna gör att många, även barn, lider av hunger och näringsbrist.
Det som är nytt i årets rapport är att vi börjar se en direkt länk mellan ineffektivt jordbruk och extremfattigdom samt hunger. Och att det, tillsammans med klimatförändringar, kommer resultera i ökad andel klimatflyktingar som vi redan börjar se. Problemet är att många politiska partier och beslutshavare i västvärlden inte vill ta in det som rapporten och verkligheten säger.
Afrika söder om Sahara illustrerar problemet. I den regionen har man dubblerat sin befolkning och samtidigt halverat sin matproduktion. Då är det inte så konstigt att där finns en av de fickor av hunger och extremfattigdom som FAO-rapporten pekar på. Men Afrika söder om Sahara är bara ett extremexempel på problemet som hela världen måste beakta.
Världens produktion av basgrödor måste öka med 70 procent fram till år 2050 för att vi ska klara att försörja jordens växande befolkning, enligt FN:s beräkningar. Vilket betyder att vi måste få fram växter som är mer resurseffektiva, ger högre skördar och klarar klimatutmaningarna. Och där är faktiskt inte dagens ekologiska jordbruk någon lösning alls. Snarare förvärrar det problemet eftersom den tar mer jord i anspråk för att ge samma skördar som det konventionella jordbruket – och således är mer skadlig för klimatet.
Likaså leder den bristen på mat ofta till konflikter och krig, som i sin tur följs av flyktingströmmar. Det välkända mönstret kompletteras på sista tiden av ett nytt fenomen: klimatflyktingar. I takt med att klimatet förändras och temperaturen stiger, försvinner stora mängder jord som i dag är odlingsbar. Öknar ersätter åkrar, och dagens grödor utsätts för nya utmaningar med kraftig torka och våldsamma översvämningar i klimatförändringens spår.
Dagens jordbrukspolitik och vurm för ekologisk odling kommer varken kunna hjälpa oss att förebygga framtida problem eller fortsätta minska hunger och fattigdom. Vad vi behöver är forskning om effektivt och klimatvänligt jordbruk samt kunskap om hur vi med bioteknologins och växtförädlingens hjälp får grödor som ökar skördarna, effektivisera jordbruket och därmed minska hunger och fattigdom. Påtagliga framsteg har redan gjorts på denna front, men motståndet mot ny teknik är ofta stort – inte minst från vissa miljöpolitiker i rika, välmående länder.
Att få fram mer mat är otroligt viktigt, men det räcker inte. FN beräknar att två miljarder människor i dag saknar de vitaminer och mineraler som behövs för att klara en god hälsa. Vi måste utveckla basgrödor med ett bättre näringsinnehåll, och även där ligger lösningen i moderna växtförädlingstekniker. Ett av syftena med FN:s Världsmatdag är faktiskt att uppmärksamma och främja överföringen av ny teknik till världens fattigare länder. Det tycks dock vissa politiker i västvärlden ha glömt bort. Men ska vi undvika framtida problem och fortsätta minska fattigdomen måste vi orka ta in det vetenskapen säger och ha politisk mod att tillämpa det.