FN:s säkerhetsråd antog i september en resolution mot bakgrund av IS krig i Syrien och Irak. I resolutionen åläggs alla medlemsstater att lagstifta för att på olika sätt förhindra att personer reser till Syrien och Irak för att delta i krigföringen på terroristernas sida. Resolutionen är inte begränsad till IS terror i Mellanöstern utan talar om terrorism allmänt.
FN:s säkerhetsråd har sedan slutet av 1990-talet antagit mängder av resolutioner för att motverka den internationella terrorn. Strax efter terrorattacken mot World Trade Center 2001 ålade säkerhetsrådet medlemsstaterna att lagstifta mot finansieringen av terrorism.
I mer allmänna ordalag ålades medlemsstaterna i samma resolution att lagföra alla som på något sätt är inblandade i förberedelser för eller utförande av terrorhandlingar. Medlemsstaterna skulle också se till att terrorhandlingar kriminaliserades och att straffen för terrorbrott sattes så högt som dessa svåra brott förtjänade.
Genom den senaste resolutionen görs nätet av åtgärder mot terrorn allt finmaskigare. Skyldigheten hos medlemsstaterna att verkligen kriminalisera olika delmoment av terrorism blir allt närmare preciserad. I princip täcks det som står i den senaste resolutionen in av tidigare resolutioner.
Den nya allt starkare trenden med tillresande terrorkrigare från andra länder bland annat från Västeuropa har dock inte fått samma uppmärksamhet hittills. Fokus i den senaste resolutionen är att förhindra terrorresorna. Dels fyller de tillresande på med krigande trupp på plats, dels kan de tillresande också förväntas resa hem någon gång och i värsta fall fortsätta kriget på hemmafronten.
Att genom resolutioner i FN:s säkerhetsråd ålägga medlemsländerna att lagstifta är en intressant utveckling i sig som debatterats mycket. FN:s säkerhetsråd är inte en demokratiskt vald lagstiftande församling utan består av femton medlemmar varav fem permanenta stormakter. Den debatten ska vi emellertid inte gå in på här.
Nu säger FN:s säkerhetsråd att alla medlemsstater ska se till att deras lagstiftning gör det möjligt att åtala och straffa, på ett tillräckligt allvarligt sätt, personer – medborgare och andra inklusive genomresande – som är på väg till andra länder för att på något sätt delta i terroristhandlingar eller träning av terrorister.
Den nationella lagstiftningen ska också göra det möjligt att ordentligt bestraffa dem som hjälper till att finansiera terrorresorna och dem som hjälper till att organisera eller på andra sätt underlättar resorna till terrorn till exempel genom rekrytering.
Det är inte svårt att inse behovet av att stoppa tillflödet av krigare till Mellanöstern – eller till något annat område i världen där ett terrorkrig skulle uppstå.
Det är till och med möjligt i Sveriges fall att den existerande lagstiftningen redan lämnar utrymme för åtal och bestraffning av resor till terrorn.
Frågan kommer av allt att döma att genomlysas i en aviserad statlig utredning och eventuella luckor i lagen kommer att täppas till. En del tekniska svårigheter kan uppkomma när säkerhetsrådets nya krav ska fogas in i den svenska systematiken, men förmodligen inte oöverkomliga svårigheter.
Krigsförbrytelser handlar den senaste säkerhetsrådsresolutionen inte om. Krigsförbrytelser är redan så förbjudna de kan bli och alla som deltar i en väpnad konflikt kan bli straffade för krigsförbrytelser. Den permanenta internationella brottmålsdomstolen i Haag till exempel kan ta hand om sådana brottslingar, om inte hemländerna själva åtalar och bestraffar dem.
Vilka krig som är lagliga handlar den senaste säkerhetsrådsresolutionen inte heller om. Terrorism är alltid olagligt och det är terrorism som säkerhetsrådsresolutionen fokuserar på.
I övrigt gäller enligt folkrätten att mellanstatliga krig är olagliga – det vill säga när en stat attackerar en annan stat, själv eller genom ombud – medan inbördeskrig inte i sig är olagliga. IS krig i Mellanöstern är internationellt men inte mellanstatligt. Det kan heller inte reduceras till ett inbördeskrig.
IS krig är en ny sorts synnerligen otäckt krig som får bekämpas med delvis nya medel. Ett sådant nytt medel är intim internationell samverkan genom gemensam kriminalisering ytterst beslutad av FN:s säkerhetsråd.
Inger Österdahl, professor i folkrätt, Uppsala universitet