De senaste veckorna har man kunnat följa debatten om de stundande nedskärningarna inom gymnasieskolan. Uppsala kommun har beslutat att skära ner 15 miljoner kronor på skolornas övriga personal som innefattar administration, vaktmästeri och bibliotek. Ovanpå detta läggs stränga budgetkrav med substantiella neddragningar.
Senaste inlägget i debatten kom i UNT (14/3) från några av de ansvariga politikerna: Marlene Burwick (S), kommunstyrelsens ordförande, Maria Gardfjell (MP), kommunalråd, Ilona Szatmari Waldau (V), kommunalråd och Caroline Andersson (S), ordförande i utbildningsnämnden. I sin artikel vill de påminna om att ett av målen med utbildningspolitiken är att alla elever ska klara sin gymnasieexamen.
Det är fina ord och goda ambitioner, men de klingar falskt mot bakgrund av de faktiska nedskärningsbesluten.
Aktuell skolforskning, som exempelvis John Hatties mycket utförliga metastudie Visible Learning, visar tydligt att mötet med den professionella pedagogen är en av de avgjort viktigaste framgångsfaktorerna för elever. Skär man ner på undervisning drabbas därför i första hand eleverna, och i synnerhet de som är i störst behov av pedagogisk hjälp. Vad händer då med idén om den kompensatoriska skolan? När lärare får ännu mer att göra minskar tiden till att ge eleverna det där lilla extra; det där stödpasset utanför schemat, eller den speciella kursanpassningen man så gärna vill ge den som behöver.
Det är dock inte bara eleverna som blir lidande av åtstramningarna. De åtgärder rektorerna är ålagda att genomföra kommer utan tvekan att leda till en ökad arbetsbelastning för en lärarkår som redan är hårt ansträngd.
Enligt LR:s medlemsundersökning 2015 upplever hela 60 procent av Uppsalas gymnasielärare att de har en orimligt hög arbetsbelastning. Stressproblematiken är utbredd på kommunens skolor, vilket har lett till att en allt större del av lärarkåren väljer att gå ner i tjänst.
På ett av kommunens gymnasier har så många som 15 av 38 LR-medlemmar valt att inte arbeta heltid på grund av den höga arbetsbördan. Det är naturligtvis en helt orimlig situation.
Politikerna inleder sin artikel med att understryka hur viktiga de anser att lärare är, och man säger sig ta konsekvenserna för arbetsmiljön på stort allvar. De hänvisar till det projekt som initierades av LR redan 2012 där kommun och lärarfacken samarbetar med det uttalade syftet att ”stödja arbetet med att minska lärares arbetsbelastning”. Det är svårt att förstå hur detta arbete går ihop med åtstramningar och ökad undervisningsmängd.
Inom kort träder arbetsmiljöverkets nya föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö i kraft. (AFS 2015:44). Där står bland annat följande att läsa:
”Arbetsgivaren ska se till att de arbetsuppgifter och befogenheter som tilldelas arbetstagarna inte ger upphov till ohälsosam arbetsbelastning. Det innebär att resurserna ska anpassas till kraven i arbetet.”
vidare:
”Tilldelning av arbetsuppgifter innebär krav i form av en viss arbetsmängd och svårighetsgrad som behöver vägas upp med resurser. Arbetsgivaren bör ta hänsyn till tecken och signaler på ohälsosam arbetsbelastning vid tilldelningen.”
Siffrorna ovan talar sitt tydliga språk: lärares arbetssituation innebär redan i dag en betydande risk för ohälsosam arbetsbelastning. Därför kan vi som lokalombud för LR inte acceptera en ytterligare ökning av lärares arbetsbörda.
Om man minskar lärartätheten ytterligare blir vi färre kvar att undervisa samma antal elever. Det säger sig självt att andra delar av arbetet måste stryka på foten.
Kommer lärarna att ha tid för täta föräldrakontakter? För ett fullödigt mentorsarbete?
För ämnesöverskridande projekt och temadagar? Kommer någon samhällskunskapslärare kunna ta sig tid att bjuda in de lokala politikerna till partidebatter?
Tror man att det kommer finnas några gymnasielärare nästa läsår som är beredda att ta sig tid att handleda lärarstudenter?
Det finns en allvarlig risk att svaren kommer bli nedslående om neddragningarna genomförs.
Vi i LR är medvetna om att gymnasieskolan i Uppsala kostar förhållandevis mycket. Men det är uppenbart att det inte är själva undervisningen som är boven i budgetdramat. Uppsala har låg lärartäthet och ligger på plats 209 av de 229 kommuner som ingår i Skolverkets databas.
Tittar man i samma databas på undervisningskostnaden, som speglar de resurser som kommer eleverna till del, så hamnar vi på plats 213 av 242.
I ljuset av dessa siffror är det än mer beklämmande att kommunen väljer att göra besparingar i själva verksamheten.
Av en lärdomsstad borde man kunna förvänta sig mer.
Pelle Brändén, lokalombud LR Rosendalsgymnasiet
Mats Eriksson, lokalombud LR Katedralskolan
Tommy Forsberg, lokalombud LR Celsiusskolan
Maria Gräns, lokalombud LR Fyrisskolan
Bengt Velander, lokalombud LR Jällagymnasiet
Mathias Gustafsson Lafitte, lokalombud LR Ekebygymnasiet
Märit Eijde, lokalombud LR GUC
Anna Trulson, för LR Bolandgymnasiet