Biståndets verkliga problem är först och främst den stora urholkning av biståndsanslaget som skett under alliansregeringen. I dag går över en tiondedel av det formella biståndet till andra syften än dem som ska gälla enligt Sveriges officiella utfästelser.
I stället för till fattigdomsbekämpning och stärkande av mänskliga rättigheter går bistånd till mottagande av flyktingar i Sverige, till svenska ambassader och till UD:s kostnader, till FN:s byråkrati. Inget rikt land räknar faktiskt in sådana icke-biståndsposter i det officiella biståndet i samma grad som Sverige.
Biståndsministern väljer att tiga om denna skandal, och siktar i stället in sig på förslag om sex timmars arbetsdag, som Feministiskt initiativ driver, vilket hon säger kommer sätta käppar i hjulet för tillväxten och därmed för biståndets storlek. Men ekonomins storlek har stadigt ökat under de successiva arbetstidsförkortningar som genomförts i modern tid. En arbetstidsförkortning medför dessutom en rad samhällsvinster såsom minskad arbetslöshet och sjukskrivningar, vilka inte skall sättas i motsättning till ett välfinansierat bistånd. Och det får inte heller dölja en av de viktigaste frågorna, biståndets innehåll.
Efter tio år av Politik för Global Utveckling ser vi stora brister i biståndets innehåll. Rättighetsperspektivet och de fattigas perspektiv är alltför ofta frånvarande och regeringens politik förmår inte hantera de målkonflikter som uppstår när tillväxt – och därmed snäva svenska ekonomiska intressen – är den ideologiska ledstjärnan.
Talande exempel är den svenska vapenexporten som ökar, inklusive till länder som är fattiga, odemokratiska och i väpnad konflikt. Svenskt bistånd finansierar också i samverkan med privata investerare markrofferi i fattiga länder, skandaler i samband med så kallad land grabbing i Sierra Leone och Tanzania har sorgligt nog skett med hjälp av det bistånd alliansregeringen står för.
Det behövs därför ett förnyat fokus på och högre prioritet för de värderingar och mål som riksdagen ställt sig bakom i Politik för global utveckling, fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter, och inte mer av den urholkning av biståndet som alliansen står för.
Det krävs nya visioner om hur vi vill att vår värld skall se ut. För Feministiskt initiativ sträcker sig dessa visioner bortom tillväxt. Feministiskt initiativ har både den politiska vilja och den kunskap som krävs för att bedriva en ansvarsfull politik för fred och utveckling i Sverige såväl som globalt. Arbetstidsförkortning, ett slut på stödet för land grabbing och ett avskaffande av vapenexporten är viktiga byggstenar i denna vision.
Kenneth Hermele, Riksdagskandidat, FI
Annami Löfving, riksdagskandidat, FI