Sverigedemokraternas (SD) Björn Söder gjorde i en DN-intervju i söndags klart att han inte anser att judar och samer kan vara riktiga svenskar om de behåller sin judiska/samiska identitet. I kölvattnet av det offentliga ramaskri som följde hävdade Söder att hans uttalanden vantolkats.
Riksdagens andre vice talman ansåg sig nämligen synnerligt vidsynt under intervjun. Där accepterade han ju att judar och samer visst kunde vara svenskar – i juridiskt avseende – och som ytterligare bevis medgav han judar och samer rätten att få ”känna sig” som svenskar, det var helt OK för partisekreterare Söder. Många judar och samer tackar, bockar och bugar nog för den storsintheten.
Problemet kvarstår dock, att i Söders "vidsynta" ögon kan du aldrig bli riktig – fullständig – svensk såvida du inte ger upp all annan identitet. Du må vara svensk medborgare, du må känna dig svensk – gott så, säger talmannen – men riktig svensk blir du aldrig såvida du inte hoppar, dansar och ler så att det fullständigt behagar Björn Söder.
Han är på så vis inte farlig, bara man är varlig. Bara man uppnår vad han anser utgöra riktig svenskhet – i sin fullständighet.
Efter det föga mödosamma arbetet att skrapa bort den "vidsynta" ytbeläggningen på Söders bevisföring ser vi also des Pudels Kern: om din etniska härkomst inte är vad Söder anser vara etnisk svensk – ursvensk (vilket uppenbarligen inte inkluderar samer) – så är du av din etniska härkomst dömd att ständigt misstänkliggöras för att inte vara riktig svensk. Du må ha ditt pass, din känsla av att vara svensk, dina förfäder må ha bott i landet i generationer, men det är världsligheter i relation till din etniska härkomst – vilket du livet ut bär likt ett kainsmärke i Söders ögon.
DN-intervjun visade för övrigt på det mest effektiva sättet att handskas med SD. Det är inte via skjutjärnsjournalistik och respektlöshet de bäst konfronteras. De ska tas som David Frost tog sina intervjuobjekt. Visa dem respekt. Få dem att känna sig bekväma, självsäkra, avslappnade. Locka ut dem i det öppna, att blotta sig utan att de anar det. Att säga ’för mycket’, vad de verkligen tycker och tänker. På så vis kan de kokas i egen soppa.
Genom att visa SD en grundläggande respekt så berövas de även sin offerroll.
I likhet med Lars Ohlys vägran att sitta i samma rum som Jimmie Åkesson, så vägrade vänsterns Rossana Dinamarca att i måndags titulera Björn Söder ”herr talman” i riksdagen. Detta må vara patosfyllda ageranden men framstår i mångas ögon som billig respektlöshet och riskerar att öka sympatin för SD. Håll patoset brinnande, men tämj dess uttryck. Uppträd med hyfs så att SD inte kan martyrisera sig inför väljarnas ögon.
Vad de etablerade partiernas företrädare ser som hedervärda ställningstaganden, ser i mångas ögon ut som fisförnämt ohyfs. Att vilja frysa ut personer för att de vill frysa ut personer kan lätt uppfattas som skenheligt.
Låt i stället det brinnande patoset ta sig uttryck i kalla analyser av SD:s politik, i att lugnt klä av deras ihåliga argument, i seriösa utfrågningar i allehanda ämnen, inte bara invandringspolitiken (det enda område de har och bemästrar).
Gör så, och SD kommer att visa sina sanna färger. Tvingas, likt Björn Söder, ut ur sitt martyriserande bo och visar att man kan dock, att man kan dock dessa aldrig tro.
Andrei Liberec