För att högtidlighålla 500-årsminnet av reformationen vill företrädare på nationell nivå ”pryda” planen framför huvudentrén till domkyrkan med en konstnärlig installation i form av en bordsgrupp utförd i brons. Kostnad fyra miljoner kronor.
Frågan behandlades i kyrkorådet i juni som klokt nog valt att bordlägga ärendet då församlingsrådet i Domkyrkoförsamlingen inte getts tillfälle att yttra sig.
Ibland går det för fort och då behöver man sänka takten och tänka efter. Då vår mäktiga katedral är såväl rikshelgedom som domkyrka och församlingskyrka finns av naturliga skäl många intressenter. Men kyrkans bas är dock församlingarna.
Som engagerad medlem och förtroendevald frågar jag:
1. Är ytterligare en miljonrullning det som Svenska kyrkan behöver? Medlemmar lämnar oss i en betänklig takt och vårt pastorat behöver göra hårda prioriteringar de närmaste åren.
2. Hur kan det komma sig att man först när processen med tema för verket och kontrakterande av konstnär är klart, kommer på att fråga markägaren, Uppsala pastorat, om man vill upplåta plats och ansvara för skötsel av konstverket?
3. Varför har inte församlingsrådets synpunkter inhämtats i ett tidigare skede?
Vi som verkar på församlingsnivå anar en tilltagande fartblindhet hos kyrkans ledning och efterlyser en mer verklighetsförankrad attityd till framtidens utmaningar. Vad efterfrågar våra medlemmar? Vilka behov lokalt och globalt behöver vi fokusera på för att vara en relevant, kristen kyrka?
Svenska kyrkan ska vara ett utropstecken i sin förkunnelse och barmhärtighetsarbete och förvaltning av pundet. Inte en rad frågetecken: Hur tänkte de här?
Arne Sandemo
andre vice ordförande i kyrkorådet
För nomineringsgruppen Borgerligt alternativ