Coronapandemin har fått stora konsekvenser på många håll i samhället. Redan under vårterminen var effekterna på skolor högt påtagliga och nu är läget pressat igen – stängda skolor, personalbrist och ökad elevfrånvaro. Regeringen ger nu gymnasieskolorna större möjlighet att använda distansundervisning för att motverka trängsel. Det är huvudmannens ansvar att se till att skolorna, lärarna och eleverna i Uppsala läns kommuner har rätt verktyg för distansundervisningen, vet hur de ska användas och att det finns beredskap att lösa tekniska problem som kan uppstå.
Sveriges kommuner och regioner har tillsammans med Halmstads kommun undersökt hur gymnasieelever reagerade på vårens distansundervisning. Många var positiva, men såg samtidigt brister. En av de mest negativa delarna med distansundervisningen som eleverna rapporterade var att avsaknaden av ögonkontakt och bristen på kroppsspråk hämmat kommunikationen och det sociala samspelet i klassrummet.
Dagens videomötes- och distanssamarbetsteknik har kommit långt när det kommer till att skapa den mellanmänskliga sammankopplingen som det fysiska mötet i klassrummet ger, oavsett om alla eller bara delar av klassen deltar på distans. Kamerorna är högupplösta och kan automatiskt följa läraren om den flyttar sig i klassrummet för att till exempel skriva på en whiteboard, och innehållet på whiteboarden kan till och med delas digitalt med de elever som sitter framför datorn. De bästa högtalartelefonernas och headsetens mikrofoner är bra på att filtrera bort oönskat buller och leverera talet klart och tydligt, och aktiv brusreducering hjälper såväl lärare som elever att fokusera på lektionen utan störande bakgrundsljud. Och att använda en webbkamera i hemmakontorsmiljön ger klar och tydlig bild, vilket förbättrar kommunikationen och samarbetet.
Huvudmännen för skolorna i Uppsala län måste nu se till att våra elever får tillgång till rätt förutsättningar för att vara beredda om det blir nödvändigt att gå över till distansundervisning. Naturligtvis kommer det behöva göras prioriteringar mellan olika åtgärder där kostnad och nytta vägs mot varandra, men det minsta vi kan begära är att huvudmännen – alltså oftast kommunen – gör en ordentlig behovsanalys och utreder vilka alternativ som finns och hur de skulle gynna undervisningen. Det är det minsta Uppsala läns gymnasieelever förtjänar.