EU:s stats och regeringschefer sitter just nu i förhandlingar i Ministerrådet här i Bryssel, där Storbritanniens krav på ett fortsatt, allt mer distanserat, medlemskap i EU, tar upp tid från andra mycket allvarliga frågor som kräver omedelbara, hållbara europeiska lösningar. Jag tänker naturligtvis på flyktingkrisen, klimatfrågan och bekämpningen av terrorismen.
Att Storbritanniens premiärminister David Cameron enligt uppgift packat ner en tredje skjorta, tyder på att förhandlingarna väntas bli utdragna och kanske inte avslutas förrän under helgen.
Något liknande har inte hänt sedan den ekonomiska krisen i Grekland diskuterades i somras.
Naturligtvis är det av högsta betydelse att ledarna når en överenskommelse kring Storbritanniens fortsatta EU-medlemskap och Camerons krav. Inte minst för att mildra den stora osäkerhet som uppstått, framför allt inom näringslivet, där stora banker som Citigroup, Morgan Stanley och Goldman Sachs, utreder möjligheterna att flytta sina kontor till andra europeiska länder, sannolikt Frankrike eller Tyskland, om folket säger nej till ett fortsatt EU-medlemskap.
Vi liberaler vill naturligtvis behålla i Storbritannien i EU.
För om EU:s största exportland och näst största ekonomi, som dessutom har byggt upp EU:s enda globala finansiella centrum, skulle lämna unionen så skulle EU utan tvekan bli fattigare, svagare och mindre konkurrenskraftigt. Dessutom skulle EU ur en geopolitisk aspekt förlora tyngd på den globala arenan utan Storbritannien.
För Sveriges del skulle ett Brexit innebära att vi förlorar en länge allierad frihandelsvän och koalitionspartner som förespråkar en EU-budget med framtidsinriktade prioriteringar, minskade jordbrukssubventioner och en fortsatt avreglering av den inre marknaden.
Men hur gärna vi liberaler än vill ha kvar Storbritannien i unionen så kan en uppgörelse inte nås till vilket pris som helst. I en tid när EU står inför stora gemensamma utmaningar så behövs en stark och ansvarstagande europeisk union, där medlemsländerna tillsammans hittar lösningar. Inget land kan ensamt bekämpa den växande terrorismen, eller hittar lösningar för den globala uppvärmningen. Inte heller kan något land ensamt ge skydd till de hundratusentals människor som i år väntas söka skydd i EU, flyendes från de krig och oroshärdar som pågår i vår omedelbara närhet eller utgöra en viktig motpol till Rysslands allt större självförtroende.
Och inte ens Storbritannien, världens just nu sjätte största ekonomi, kan ensamt stå sig i den allt hårdare konkurrensen i en allt mer globaliserad värld, där tillväxtekonomier som Brasilien, Indien och Indonesien blir allt tyngre spelare på den globala marknaden.
Därför kommer vi liberaler inte att stödja förslag som undregräver EU:s gemensamma värden och värderingar, EU-institutionernas förmåga att fatta beslut eller förslag som aktivt diskriminerar EU-medborgare som utnyttjar den fria rörligheten och arbetar i ett annat EU-land. Det gäller lika mycket de polska medborgarna som verkar i Storbritannien som de tusentals svenska medborgare som studerar och arbetar där.
De senaste opinionsundersökningarna visar att det är väldigt jämt mellan ja- och nej-blocken.
Även om kampanjandet inför folkomröstningen inte dragit igång på allvar ännu så har världens ledare, inklusive USA:s president Barack Obama, satt press på Cameron och hans konservativa parti att avstyra ett Brexit. För Cameron handlar det om en svår balansgång mellan att framstå som segrare i förhandlingarna med EU och dessutom få sina egna medborgare att tycka att resultatet är tillräckligt tillfredställande för att rösta för att stanna i unionen. Därför har han ett intresse av att använda den tredje skjortan för att få till en uppgörelse nu i veckan så att en folkomröstning kan hållas redan i sommar. Det föreslagna datumet för folkomröstningen är den 23 juni, vilket är samma dag som Cameron åker på toppmöte med sina kollegor i Bryssel. Det skulle vid ett Brexit-resultat troligtvis bli hans sista toppmöte, eftersom han sannolikt inte skulle kunna sitta kvar på sin post vid ett nederlag.
EU är inte en à la carte meny där medlemsländerna kan plocka russinen ur kakan, utan en långsiktig politisk vision som behöver utvecklas, inte avvecklas, så att allas vår framtid kan formas på bästa sätt.
Det är dags att Cameron och hans befolkning byter sida från att ses som en del av Europas problem, till att bli en del av dess framtida lösning.
Cecilia Wikström (L) Europaparlamentariker