Swedavias uttalade ambition om tillgänglighet och att Arlanda ska bli Skandinaviens ledande flygplats är inte kompatibelt med dagens banlängder.
Låt det en gång för alla stå klart: Arlanda saknar banlängder för hållbara interkontinentala operationer.
Under fyra veckor i juli kommer Arlandas längsta bana (3 301 meter) att stängas för underhåll, och flygplatsen kan då endast erbjuda 2 500 meter. För interkontinentala operatörer är det första att frakten ryker, nästa att flygstolar får stå tomma. Man kan tvingas till en mellanlandning för att tanka. Arlandas konkurrenter har inte detta pedagogiska problem när de söker locka operatörer till sina flygplatser.
En jämförelse med andra Europeiska flygplatser visar att Arlanda har jumboplatsen just avseende banlängd vid underhåll på längsta banan.
Swedavia har aviserat investeringar om 13 miljarder på Arlanda men inte en krona på banlängd. Man har i stället sagt att Arlanda har adekvata banlängder för kommande 25 år.
Detta hänger naturligtvis inte ihop och det är på tiden att Swedavia slutar mörka dessa grundläggande brister för politiker, näringsliv och resenärer. Problematiken är naturligtvis inte okänd för Swedavia och fast Arlandas tredje bana endast varit i bruk under tolv år har man själv vid två tillfällen utrett en förlängning av densamma.
När man sett prislappen har man dock backat, vilket jag hävdar är ett misstag.
I stället för att torgföra en investering i tillgänglighet för att nå de politiskt och ekonomiskt uppställda målen, väljer Swedavia att lägga över ansvaret på resenären som i slutänden skulle få betala en höjd avgift.
Det är väl här vi närmar oss pudelns kärna: tredje banan byggdes
från början alldeles för kort och att ingen i dag vill ta ansvaret och kostnaden för att korrigera misstaget.
Tomas Gustafsson
Flygkapten SAS