Det närmar sig beslut om etapp 2 av den nya järnvägen från Uppsala mot Arlanda, sträckan från Bergsbrunna mot Arlanda och Stockholm. Uppsalaregionen och Uppsala och Knivsta kommuner fick i våras tillfälle att yttra sig om planerna till Trafikverket och ska snart lämna in ytterligare synpunkter. Det är viktigt att dessa nya yttranden tillvaratar pendlarnas intressen bättre än de tidigare.
Skälet till att det behövs en ny järnväg mot Arlanda och Stockholm är planerna på stora utbyggnader av bostäder i Bergsbrunna och Alsike, något som kräver nya stationer. Men när pendeltågen ska stanna även på dessa stationer så skapar det hinder för de snabba fjärrtågen. Kapaciteten räcker då inte till utan det behövs en ny dubbelspårig järnväg.
Frågan är var den nya banan ska byggas. Trafikverket har undersökt två alternativ – att den nya järnvägen går i närheten av motorvägen E4 eller att banan läggs längre västerut utmed nuvarande järnväg. Valet mellan dessa alternativ är ytterst betydelsefullt. Investeringar i järnväg är extremt långsiktiga; de bestämmer villkoren för resande och godstrafik för minst hundra år framåt.
I vårens remissyttranden från region och kommuner förordades en utbyggnad utmed nuvarande järnväg. Det är en mycket dålig lösning för regionens alla pendlare.
Pendeltrafiken mellan Uppsala och Stockholm har en lång historia av trafikproblem, med inställda eller kraftigt försenade tåg. Järnvägen har stängts av på grund av personer har kommit in på spåren (’spårspring’), olyckor, signalfel, växelfel, nedrivna kontaktledningar (som kan ta dagar att rätta till) eller bränder i ställverk (som ibland lett till veckolånga avstängningar). Dessa problem kan lätt hanteras om det finns två separata banor där tågen vid störningar på den ena banan leds om till den andra. Med två separata banor får man en robust lösning för resenärerna. Läggs däremot de nya spåren utmed de gamla så kvarstår problemen.
Därför är det viktigt för alla pendlare att den nya järnvägen inte byggs utmed den gamla banan utan som en separat bana enligt Trafikverkets första alternativ. Annars kommer risken för stora störningar att kvarstå. Man kommer att satsa miljarder på ny järnväg utan att trafiken blir bättre skyddad för störningar. Dessutom är risken stor för ännu fler störningar under de sju-åtta år det kan ta att bygga nya spår utmed de gamla.
En separat bana för fjärrtrafiken är också viktigt för de många resenärerna från Dalarna och från Gävle och norröver som behöver en modern, rak, snabb och robust järnväg till huvudstaden. Med en ny, separat järnväg kan fjärrtågen köra snabbare och dessutom slipper Knivsta centrum att störas av deras buller. Lokaltåg som kör direkt utan uppehåll mellan Uppsala och Stockholm kan också använda den nya banan. På nuvarande bana blir det gott om plats för de vanliga pendeltågen som gör uppehåll vid alla stationer.
Man tycker att regionen och kommunerna skulle stödja pendlarnas intressen men det gjorde de inte i vårens yttranden. De förordade alla att den nya järnvägen läggs utmed den gamla. Yttrandena är korta och argumenten få. Man kräver ytterligare utredningar men ändå tror man sig veta var järnvägen ska byggas. I yttrandena talas om vikten av att järnvägen ska vara robust men det är läpparnas bekännelse.
Det centrala argumentet verkar vara att man tror att det är större chans att få de gamla spåren upprustade om de nya läggs utmed de gamla. Beslutet om framtidens järnväg blir en bricka i ett kortsiktigt förhandlingsspel. För att lättare vinna förhandlingen är man beredd att offra möjligheten till en robust järnväg.
Det är riktigt att de gamla spåren behöver rustas upp, inte minst vid våtmarken nära Knivsta station. Men denna upprustning får regionen och kommunerna verka för separat och med tanke på sträckans betydelse har de goda chanser att lyckas med det ganska snart. Kortsiktiga förhandlingsspel får inte styra en järnvägsinvestering som har hundraåriga konsekvenser.
Region och kommuner har nu i sina nya yttranden chansen att rätta till sina förhastade ställningstaganden och försvara pendlarnas intresse av en robust lösning med separata järnvägar. Det är dagens och framtidens pendlare värda!