Björn-Owe Björk, regionråd (KD)
Det är dags att tala klarspråk: Svensk sjukvård har strukturella problem som inte längre kan ignoreras. När människor med misstänkt eller konstaterad cancer inte får behandling i tid har vi ett system som sviker.
I Region Uppsala visar den senaste statistiken att endast 52,3 procent av cancerpatienterna behandlas inom de ledtider som är fastställda i de standardiserade vårdförloppen (SVF). Det innebär att nära hälften får vänta längre än vad som anses medicinskt acceptabelt. Inom vissa diagnoser är situationen ännu värre: endast omkring 40 procent av prostatacancerpatienterna får sin operation i tid. Motsvarande brister syns även vid bröstcancer och hudmelanom.
Detta är inte ett unikt Uppsalaproblem – det är ett systemfel. Och det visar varför Sverige behöver en nationell styrning av sjukvården.
Sverige tillhör de länder i Europa som lägger mest pengar per invånare på hälso- och sjukvård. Ändå visar internationella jämförelser att vi inte får ut det bästa möjliga av de resurser vi använder. I OECD:s och EU-kommissionens rapporter lyfts Danmark upp som ett föregångsland, inte minst i cancervården. I Danmark har man infört nationella tidsgränser för diagnos och behandling vid cancer, med statlig styrning och uppföljning. Resultatet är en snabbare, mer jämlik och mer transparent vårdprocess. Sverige däremot släpar efter – trots hög vårdkvalitet i grunden lider vårt system av otydlig ansvarsfördelning och stora regionala skillnader.
I praktiken är det svenska sjukvårdssystemet splittrat i 21 olika delar. Varje region har sitt eget ansvar för planering, budget och kapacitet. Detta innebär att din möjlighet att få vård i tid påverkas mer av var du bor än vad du behöver. Det är inte värdigt ett land som säger sig ha vård efter behov som princip.
Det som saknas är inte pengar eller statistik. Det som saknas är en tydlig ansvarsfördelning, enhetlig styrning och politisk handlingskraft. Vi ser gång på gång att när staten tar ett tydligare ansvar blir vården mer jämlik. Det gäller till exempel vaccinationsprogram, läkemedelstillgång och smittskydd. Det är hög tid att sjukvårdens struktur följer samma logik.
Kristdemokraterna har länge drivit att staten bör ta över det övergripande ansvaret för hälso- och sjukvården. Regionerna kan fortsatt ha en viktig roll – särskilt i att samordna och utföra nära vård – men det övergripande ledarskapet måste ligga på nationell nivå. Det är nödvändigt för att säkerställa jämlik vård, snabbare tillgång till behandling och en bättre användning av vårdens resurser.
Den 2 juni lämnar Vårdansvarskommittén sitt betänkande till regeringen. Kommittén har haft i uppdrag att utreda hur ansvaret för hälso- och sjukvården kan förändras – mot ökad nationell styrning, helt eller delvis. Det är ett vägskäl för svensk sjukvård. När vi nu har chansen att ta ett helhetsgrepp om styrningen måste vi våga se verkligheten som den är: ett splittrat system som inte klarar att leverera vård i tid. Det får inte bli ännu en hyllvärmare. Betänkandet måste tas på allvar och bli startpunkten för en sjukvårdsreform som sätter patientens behov främst.
Sverige behöver ett nytt sjukvårdssystem där patientens behov styr, inte geografi, budgettak eller ideologiska låsningar. Ett sådant system förutsätter nationell styrning med tydligt ansvar, tydliga krav och gemensamma mål. Så kan vi åter bygga tilliten till vårdens förmåga att finnas där när livet ställs på sin spets.
Det är inte mer prestige, utan mer ansvar, svensk sjukvård behöver.