Utvecklingen i skolan har vänt. Kunskapsresultaten går upp i PISA och andra internationella mätningar, fler både svenska och nyanlända elever blir behöriga till gymnasiet. Hårt arbete från lärare, rektorer och elever ger resultat. Men systemet brister fortfarande. Ojämlikheten ökar. Var och i vilken familj du växer upp påverkar dina resultat allt mer.
Skolpolitiken har alltför ofta präglats av en ovilja att ta tag i de stora problemen. Snabba utspel om sådant som borde vara professionens ansvar har stått i vägen för en diskussion om de grundläggande systemproblemen med marknadifiering, otydligt ansvar, brister i stöd till lärare och rektorer och växande ojämlikhet.
Politikens uppgift är att ge rektorer och lärare rätt förutsättningar att göra sitt jobb. Därför har vi brutit med nedskärningarna. Under den förra regeringen skars nästan 10 000 medarbetare bort i skolan. Det var till stor del en konsekvens av att man i finanskrisen prioriterade skattesänkningar före att säkra kommunernas ekonomi. Under de gångna åren har i stället fler anställts: fler lärare, starkare elevhälsa, bemannade skolbibliotek, mindre fritidsgrupper. Det är ett resultat av starkt lokalt ledarskap, politiska prioriteringar och statliga investeringar.
Ett av våra första beslut som regering var att kalla på en Skolkommission där forskning och profession samlades för att tillsammans lägga fram förslag för ett starkare och jämlikt skolsystem. Utifrån Skolkommissionens förslag har regeringen nu beslutat om en unik förstärkning av den statliga finansieringen av skolan. Fullt utbyggt motsvarar den sex miljarder kronor årligen, samtidigt som skolan ska skyddas starkare från nya nedskärningar. Alla får mer, men de som behöver mest får också mest.
Nu tar vi nästa steg utifrån Skolkommissionens slutbetänkande, och lägger dess lagförslag för behandling i lagrådet. Förslaget innebär bland annat att kommuner och fristående skolhuvudmän aktivt ska verka för en allsidig social sammansättning. Med stöd i lag ska vi säkra att alla huvudmän gör det som är möjligt för att bryta segregation, så att det oftare är naturligt både för direktörens och lokalvårdarens barn att gå i samma skolor. Lagrådsremissen innehåller också förslag på insatser för minskad frånvaro, likvärdig tillsyn av kommunala och fristående huvudmän och att skolchefens roll blir statligt reglerad.
Gustav Fridolin
utbildningsminister (MP)